Gunnar Hägg
Från Rilpedia
Gunnar Hägg, född 1903, död 1986, var professor i allmän och oorganisk kemi vid Uppsala universitet 1937–1969. Hägg blev filosofie doktor vid Stockholms högskola 1929 på avhandlingen X-ray studies on the binary systems of iron with nitrogen, phosphorus, arsenic, antimony and bismuth.[1]
Gunnar Hägg skrev flera flitigt använda läroböcker i kemi på universitetsnivå. Hans Kemisk reaktionslära kom ut i en första upplaga 1940,[2] och den 10:e och sista 1977.[3] Hans mest kända lärobok är dock Allmän och oorganisk kemi, som under flera decennier var den lärobok som användes i de inledande kemikurserna på universitet och tekniska högskolor i Sverige, och som ett par generationer av svenska kemister och kemiingenjörer känner som "Hägg". Den första upplagan kom ut 1963,[4] utgiven av Almqvist & Wiksell. Därefter följde en 2:a (oförändrad) upplaga 1963, 3:e upplagan 1964, 4:e upplagan 1966, 5:e upplagan 1969, 6:e upplagan 1973, 7:e upplagan 1979 och 8:e upplagan 1984.[5] Den 9:e och sista upplagan utkom 1989, efter Häggs död, och reviderades av Nils-Gösta Vannerberg.[6] En engelskspråkig upplaga utkom 1969 under titeln General and Inorganic Chemistry.[7]
Hägg tilldelades 1969 Ingenjörsvetenskapsakademien:s stora guldmedalj "för hans insatser som forskare och undervisare inom oorganisk kemi, särskilt med tillämpning av röntgenkristallografi".[8] Det finns även en sal uppkallad efter honom i Ångströmlaboratoriet, Uppsala Universitet kallad Häggsalen.
Källor
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ Libris
- ↑ ”Samtliga innehavare av Stora guldmedaljen”. Kungliga Ingenjörsvetenskapsakademien. http://iva.ntier.se/Verksamhet/Utmarkelser/Stora-guldmedaljen/Samtliga-innehavare-av-Stora-guldmedaljen/. Läst 17 april 2009.
Externa länkar
- Metalliska nitrider, karbider, borider och hydrider, en artikel av Hägg ur Teknisk Tidskrift 1931
