Assimilation (lingvistik)

Från Rilpedia

Version från den 18 maj 2009 kl. 14.09 av Ptbotgourou (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Se artikeln assimilation för andra betydelser av ordet

Med assimilation menar man inom lingvistiken förändring av ett språkljud till större likhet med ett närliggande ljud. Orsaken är talarnas strävan mot ett lätt och bekvämt uttal. Förändring av ett ljud till störe olikhet kallas dissimilation.

Innehåll

Typer av assimilation

Kontaktassimilation är assimilation till ett direkt intillstående ljud. Assimilation av ljud som inte gränsar till varandra kallas fjärrassimilation, vilket man bland annat finner i finskans vokalharmoni. Progressiv assimilation är assimilation som gör ett ljud likare ett föregående ljud; regressiv assimilation är motsatsen, när ett ljud blir mer likt ett efterföljande ljud.

Nasalisering (eller nasalassimilation) är en särskild typ av assimilation där två ljud smälter ihop så att de realiseras samtidigt. I ordet enbart realiseras fonemet /n/ som ett nasalt inslag i den föregående vokalen.[1]

Språkhistoria

Assimilation ligger bakom många förändringsprocesser i språkens historia. Det ljud som ändras tar över en eller flera av det intilliggande ljudets egenskaper, till exempel artikulationsställe och huruvida det är tonande eller ej. Exempel på assimilation är uttal av /n/ som [m] framför /b/ eller /p/, vilket ger ordet anpassa uttalet ['am,pasa]. Här har /n/ övertagit egenskapen bilabial från den efterföljande klusilen. Assimilation kan även innebära att två ljud smälter samman till ett nytt, gemensamt ljud. Exempel på detta är de svenska rt-, rd-, rl-, rn- och rs-ljuden. Omljud är ett exempel på en viktig assimilationsprocess i de germanska språkens historia, där den bakre stamvokalen i orden assimilerats av vokalen i ordens ändelser.[2]

Vissa assimilationer förblir uteslutande i talspråket medan andra också blir erkända i språkets skriftsystem. Det kan bero på faktorer som när en viss assimilationsprocess slog igenom (om den redan gjort det när språket i fråga fick sin skrift), dess regelbundenhet samt, självfallet, på om assimilationsstället är inom ett ord (['am,pasa]) eller överskrider en ordgräns ([empu'li:s] (en polis).

Fotnoter

  1. Engstrand, Olle (2007). Fonetik light s. 90
  2. Engstrand (2004), s. 245

Litteratur

  • Engstrand, Olle (2007). Fonetik light: kortfattad ljudlära för språkstudier och uttalsundervisning. 1. uppl. Lund: Studentlitteratur
  • Engstrand, Olle (2004). Fonetikens grunder, Lund: Studentlitteratur
Personliga verktyg