Kolonisering av månen

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Rymdkolonisering

Merkurius Venus Månen Mars Asteroiderna Ceres Jupiter Europa Saturnus Titan De yttre planeterna Triton Kuiperbältet och Oorts kometmolon Pluto

Kolonisering av månen är en tänkt process som inte ägt rum. Begreppet innebär att man etablerar mänskliga bosättningar på månen.

Såväl science fiction-författare som förespråkare för rymdforskning har länge sett den relativt närliggande månen som det första logiska steget av en mänsklig expansion ut i rymden. Flera stater har de senaste åren offentliggjort planer på rymbaser på månen. Bland annat har NASA:s "Vision for Space Exploration" (Vision för rymdutforskning) som delmål att återvända till månen omkring 2020 och åren därefter etablera en permanent bas, en plan som slagits fast av president George W. Bush.^[1][2] Samtidigt har Ryssland planer på att skicka en människa till månen omkring 2025 med en permanent bas i siktet någon gång under åren 2027-2032.^[3] Även Kina^[4] och Japan^[5] har planer på åtminstone en tillfällig etablering på månen medan Europa med ESA i spetsen spekulerar i en eventuell internationell rymdbas.^[6]

Generellt

En bild ritad av NASA, som föreställer hur månens kolonisering skulle kunna komma att gå till.

Vad alla rymdkolonier behöver för att fungera är att bli självförsörjande på mat. Tanken är att växter kan odlas i någon form av växthus samt att vissa djur eventuellt kan födas upp. På himlakroppar utan atmosfär krävs även självförsörjning med vatten och luftrening, eller vatten och utvinning av syre. Utvinning och produktion av konstruktionsmaterial är också något som behövs för att en koloni ska kunna bli självförsörjande. Med en koloni på månen skulle man kunna testa alla nödvändiga system och få bekräftat att de fungerar, så att man vet vad man behöver för att kolonisera andra himlakroppar.

Automatisk uppbyggnad

Månen har god tillgång till solenergi. Mångruset skulle kunna smältas till glas i en solugn. Detta glas skulle kunna formas till byggelement som skulle kunna utgöra ett inhemskt basmaterial för uppbyggnad av kolonin. Det mesta av kolonins byggnader och infrastruktur skulle kunna byggas upp automatiskt av robotar. När man har fått den tekniken att fungera skulle man kunna skicka obemannade farkoster till andra koloniseringskandidater med tillräcklig utrustning för att bygga upp byggnader och infrastruktur och förbereda för koloniseringen.

Länder med program

Följande länder/organisationer har startat eller avser att starta ett program som syftar till en utökan närvaro på eller kring månen.

• European Space Agency
  • SMART-1 (2003)
• Indien
  • Chandrayaan(2008)
• Japan
  • Hagoromo(1990)
  • Hiten
  • Lunar-A, ej fullförd.
  • Kaguya(2007)
• Kina
  • Chang’e-1(2007)
• Ryssland
  • Luna-Glob(2012)
• Tyskland
• USA
  • Apolloprogrammet (1961-1972)
  • Lunar Reconnaissance Orbiter(2008)

Tillgångar

• Låg gravitation

Den låga gravitationen gör det möjligt att bygga uppskjutningsramper där stora farkoster kan skickas iväg ut på olika uppdrag utan att behöva onödigt mycket bränsle.

• Månens baksida

Månens baksida är den närmaste platsen i universum som är avskärmad från jordens radiobrus, och skulle därför vara en idealisk plats att spana efter radiosignaler från rymden.

• Turism

Månens närhet till Jorden gör den lämpligare för turism än andra himlakroppar.

• Avsaknaden av atmosfär

Avsaknaden av atmosfär gör det lättare att producera material med hög renhet.

• Råvaror

Det råder en stor förhoppning om att hitta diverse råvaror på månen bl.a. helium-3.

Fördelar

• Transporter

Transporter över längre avstånd skulle kunna ske i lågt flygande omloppsbanor eftersom det inte finns något bromsande luftmotstånd (avsaknad av atmosfär) och låg gravitation.

Nackdelar

Avsaknaden av atmosfär gör kolonin beroende av att de tekniska systemen fungerar. Alla vitala system behöver därför byggas med stor redundans och reserver. Olika delar av kolonin behöver vara självförsörjande var för sig, för att säkra överlevnad om någon del skulle slås ut.

Fiktion

Kolonisering av månen behandlas i romanen Revolt mot jorden.

Källor

1. ↑ ”President Bush Offers New Vision For NASA”. NASA. 2004. http://www.nasa.gov/missions/solarsystem/bush_vision.html. Läst 2007-12-13. 
2. ↑ ”NASA Unveils Global Exploration Strategy and Lunar Architecture”. NASA. 2006. http://www.nasa.gov/home/hqnews/2006/dec/HQ_06361_ESMD_Lunar_Architecture.html. Läst 2007-12-13. 
3. ↑ ”Russia to send manned mission to the Moon by 2025”. RIA Novosti. 2007. http://en.rian.ru/russia/20070831/75959612.html. Läst 2007-12-13. 
4. ↑ Zhao, Huanxin (2007). ”Man on moon possible within 15 years”. China Daily. http://www.chinadaily.com.cn/china/2007-03/07/content_821256.htm. Läst 2007-12-13. 
5. ↑ Hopkin, Michael; Fuyuno, Ichiko (2006). ”Japan aims to build Moon base by 2030”. naturenews. Nature. http://www.nature.com/news/2006/060731/full/news060731-10.html. Läst 2007-12-13. 
6. ↑ ”Europe on its way to the Moon, as step to international base”. ESA Science & Technology. ESA. 2004. http://sci.esa.int/science-e/www/object/index.cfm?fobjectid=34476. Läst 2007-12-13. 

Externa länkar

Development of the Moon