Anne, hertiginna av Montpensier
Från Rilpedia
Anne, hertiginna av Montpensier (Anne Marie Louise d'Orléans), född 29 maj 1627, död 5 april 1693; kallad la Grande Mademoiselle; fransk prinsessa och memoarförfattarinna.
Hon var dotter till Gaston av Orléans (1608-1660), yngre bror till Ludvig XIII av Frankrike, i hans första äktenskap med Maria av Montpensier (1605-1627). Hon ärvde en stor förmögenhet efter sin moder, som avled endast några timmar efter det att hon hade nedkommit med Anne, och blev på sätt kungadömets rikaste prinsessa.
Anne, som var en ambitiös och romantiskt lagd kvinna, hyste planer på att gifta sig med sin kusin, kung Ludvig XIV av Frankrike, men denne var inte intresserad och avvisade henne.
Hon anslöt sig vid tiden för Fronden till Louis II Condé 1651. Hon ledde en liten armé som intog staden Orléans 1652, där den modiga Anne är berömd för att med sitt svärd ha gått till angrepp mot kardinal Mazarin. Anne återvände sedan till Paris, där hon avlossade kanonerna vid Bastiljen mot de kungliga trupperna; detta för att rädda Condé, som besegrats av marskalk Turenne vid S:t Antoine utanför Paris, och öppnade stadsportarna för honom.
Efter Fronden blev hon av Ludvig XIV förvisad till Saint-Fargeau i oktober 1652, men återkallades till hovet 1657.
1670 bestämde hon sig för att gifta sig med officeren Antonin Nompar de Caumont La Force, markis av Puyguilhem, blivande hertigen av Lauzun (1633-1723). Hon erhöll emellertid inte tillåtelse av kungen att ingå äktenskap och kungen lät fängsla markisen. Efter att han blivit frigiven gifte sig ändock paret i hemlighet 1681, men separerade på grund av osämja redan 1685.
Anne ägnade de sista åren av sitt liv åt andaktsövningar.
Vid sin död lät hon testamentera hertigdömet Montpensier till sin kusin, Filip av Orléans.
Hennes Mémoires utkom efter hennes död.
