Mahavira

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Mahavira, ursprungligen Vardhamana (tillnamnet Mahavira betyder ”stor hjälte”), var en indisk vishetslärare och grundare av jainismen (ursprunglig betydelse ”segrare, erövrare”), enligt de troende född 599 f.Kr., mera troligt 562 f.Kr., i Kundapura nära Vaishali, död cirka 490 f.Kr., son till kung Siddartha, gift med prinsessan Yasoda, och fick dottern Anodja.

När Mahavira var 28 avled båda hans föräldrar. Två år senare avsade han sig all sin egendom, sin familj och sina titlar. I en trädgård i byn Kundapura, efter två dagars fasta och meditation, tog Mahavira av sig alla sina kläder och slet av sig sitt hår, för att sedan dra ett tygstycke över sina axlar och svära att leva som en asket. Efter tretton månader som asket lade han av även sitt axelstycke. Efter 12 år som kringvandrande asket ansåg han sig ha nått sådan upplysning att han nått nirvana, och därpå började han värva proselyter.

Nigghanta (eg. "utan band") kallas ibland bekännarna av Mahaviras lära.