Skönheter och odjur
Från Rilpedia
Skönheter och odjur är en bok av Lisa Gålmark, utgiven 2005 på bokförlaget Makadam.
Den första delen, Normens natur, inleds med en beskrivning av den västerländska normen för vad det är att vara människa. Aristoteles teser om vem som bör styra och vem som bör underordna sig utgör startpunkt för ett historiskt svep över den västerländska föreställningen om naturlig makt: Hur har utnyttjandet av djur påverkat samhället i stort? Vilka samband finns mellan djurhållningen och kolonialismen? Vad betyder det att bli kallad för "djur"?
Så framskymtar en teori om kombinationen av "människonormativitet/antroandrocentrism" (institutioner, strukturer, relationer och handlingar som upprätthåller normen om kategorin vita män som den naturliga, allomfattande och fullvärdiga formen för autonomi och maktpositioner) med "köttnormativitet" (institutioner, strukturer, relationer och handlingar som upprätthåller normen om andra djur som objekt för människor att göra vad de vill med, särskilt som materia i produktion och konsumtion av vardagligt kött). Denna kombination kallas i boken för "hyperexpolatering": exploateringen av djur ses som ett uttryck för obeveklig natur istället för ett uttryck för föränderlig kultur, och används för att rättfärdiga den mänskliga exploateringen av både människor och djur.
Del två, Upprätthållandets tekniker, använder idéer om härskartekniker – tillskrivande av egenskaper, söndring, tystnad med flera – som utgångspunkt för att formulera begrepp och för att analysera hur köttnormativitet omedvetet upprätthålls samt hur brott mot normen behandlas. Hur vidmakthålls "människomans-" och köttnormativitet i medierna? Hur tecknas företrädare för djur som ställföreträdande djur? Delar av litteraturvetaren Carol J.Adams tankegods vidareutvecklas och tillämpas på svenska medier: Hur tecknas djur som den frånvarande andra eller den absurt skyldiga andra?
I del tre, Den feministiska räddningen, behandlas filosofins rationalitet och etikerns metaposition liksom följderna för synen på relationen djur – människa. Disneyfilmen Skönheten och odjuret får tjäna som ingång till en analys av dualismerna människa kontra djur, kvinna kontra man, vit man kontra andra etniciteter, "vi" kontra "de andra". Skönhetens strategi för förändring avslöjas som förlamande snarare än förlösande och den mest förekommande strategin gentemot djur – den exkluderande, exploaterande – kritiseras.
I den sista delen ifrågasätts vidare fenomenet selektiv jämlikhet, och den manliga stereotypens borttappade insikter får komma fram. Här formuleras en önskan om alternativa feministiska hållningar där andra förtryck än könsförtryck är inkluderade – feminismer som inte utgår från den traditionella definitionen av människan som den som dödar (djur).
