Sirener
Från Rilpedia
.jpg)
Sirener var i grekisk mytologi en grupp najader (en sorts nymfer) som lockade sjömän i fördärvet med vackra sånger. Sirenerna levde bland skeletten av de män som de hade förhäxat.
_01.jpg)
Sirenerna var fågelliknande kvinnliga väsen som med förtrollande sång lurade sjömän till sin ö. Det fanns två eller tre sirener, och med deras sångtalang kunde de få sjömän att glömma vilka de var och vart de var på väg. Ofta fick sirenerna dem till att glömma bort att styra sina skepp och därför få dem att gå på grund och sjunka. Det var sagt att sirenerna levde på ön Anthemoessa. De sjömän som, förtrollade av sången, hoppade över bord och simmade i land, blev dödade och uppätna av sirenerna, eller så tynade de bort medan de lyssnade på deras sånger.
Argonauterna lyckades fly undan sirenernas trolldom, eftersom den otroliga musikanten Orpheus var med dem. Han spelade så vackert på sin lyra att argonauterna bara hörde honom. Det fanns bara en argonaut som inte lyckades motstå sirenerna, antagligen för att hans hörsel var bättre än de andras; Butes, son till Teleon eller Poseidon, och Zeuxippe. Han hoppade överbord och simmade mot sin död. Afrodite tyckte synd om honom och lät honom förflyttas till Lilybaeum, i Sicilien, där han blev gudinnans älskare.
Häxan Circe varnade Odysseus för sirenerna, och han fann ett sätt att lyssna på dem samtidigt som han var säker på skeppet, genom att låta sina mannar binda fast honom vid masten. Hans män hade vax i öronen så att de inte skulle höra sirenernas sång.
Sirenernas far var havsguden Achelous, men inget är nämnt om deras moder. Sirenerna besegrades av muserna i en musiktävling, och det är sagt att de då gav vinnarna sina vingar, eller en del av deras fjädrar. Därför symboliserade deras fjädrar muserna i konsten. Sirenerna föll ner från himlen i sorg, ner i havet och drunknade.
