Quetzalcóatl
Från Rilpedia
Quetzalcóatl var och är som Kukulcán en central gestalt hos mayafolket i Mexiko.
Aztekerna betraktade Quetzalcóatl som den högste guden, sin anfader och civilisationens grundläggare. Han kan möjligen härledas till en historisk gestalt som levde omkring 900 f.Kr..
I berättelserna om honom lämnar han staden Tula, som han själv grundat, och färdas över kontinenten tills han når Mexikanska bukten. Där försvinner han ombord på en flotte byggd av ormar och enligt en version ska han också ha bränt sig själv till döds. Han lämnade Tula p.g.a. att hans bror Tezcatlipoca (spegel med rök)lurade honom med pulque. Han blev full och våldtog sin syster. Han blev så skamsen att han bestämde sig att lämna Tula med löftet att återvända någon dag. I Tolteka samt azteka och mayakonsten framträder Quetzalcóatl som en befjädrad orm omgiven av en solskiva och eldslågor. Quetzalcóatlmyten har sitt ursprung bland toltekerna och sedan var det aztekerna som införde den i sin kultur. De trodde att Quetzalcóatl skulle återvända en dag för att frälsa dem.
När den spanske conquistadoren Hernán Cortés landsteg i Mexiko trodde aztekerna att han var Quetzalcóatl. Enligt legenden skulle Quetzalcóatl återvända vid den tiden på året och vara svartklädd. Hernán Cortés landsteg på långfredagen 1519 framför Yucatanhalvön med uppgiften från Kubas guvernör Diego Velázquez att utforska området. Enligt myten var Quetzalcóatl en skäggig lång och till och med vit man, precis som Cortez, som lämnade hemmet på väg till östkusten. Eftersom Hernan Cortez landsteg på östkusten Yucatanhalvön), tolkade aztekerna detta som det tecknet på att Quetzalcóatl hade återvänt. Att Cortez sågs som en gud hjälpte honom för att besegra aztekerna.
