Björn Ranelid

Från Rilpedia

Version från den 10 april 2009 kl. 14.58 av MagnusA.Bot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif


Björn Ranelid
Ranelid portrait.jpg
Björn Ranelid på Bok- och biblioteksmässan 2007

Född Per Björn Sigvardsson Ranelid
21 maj 1949 (75 år)
Sverige Malmö, Sverige
Yrke lärare, författare
Nationalitet svensk
Framstående verk Synden
Framstående priser Augustpriset 1994
Make/maka Margareta
Influenser Astrid Lindgren

Per Björn Sigvardsson Ranelid, född 21 maj 1949 i Malmö, är en svensk författare. Björn Ranelid är en omdebatterad och produktiv författare och föredragshållare, tidigare adjunkt i svenska och filosofi 1977-1989. Det nämns ofta att Björn har ett särskilt språkbruk, det så kallade "ranelidska språket", vad det innebär är dock inte lika tydligt. Björn Ranelid säger själv att varje mening bör vara som ett unikt fingeravtryck. Ranelid kan enligt egen utsago åtta språk[1] Ranelid växte upp i malmöstadsdelen Ellstorp och bor i dag med sin hustru Margareta på Österlen och i Stockholm. Ranelid erhöll Aftonbladets litteraturpris 1989 och Augustpriset för "Synden" 1994.

Innehåll

Stil och influenser

En inspirationskälla har varit Astrid Lindgrens verk. Han sa själv i en intervju "Som en liten pojke hade jag det mycket svårt, 50-talet var en svår tid för begåvade negerpojkar. Så jag var mer inne i Astrid Lindgrens litterära värld än i den svåra verkligheten. I Astrids sagovärld kunde jag läsa om situationer som liknande mina egna." Björn refererar här till att han en tid under sin uppväxt skall ha blivit kallad neger för sin då svullna läpp. Det skall tydliggöras att Astrid Lindgrens skrivsätt och skildringar skiljer sig starkt från Ranelids.

Det "ranelidska" språket

Björn Ranelid, och i många fall även media, håller ofta fram att han har en säregen litterär stil, kallat "det ranelidska språket". Det är dock inte helt tydligt vilka värderingar, positiva eller negativa, som är lagt i detta så kallade språk från början.

Fredstidningen PAX är tidiga med en sådan referens och skriver "...ett bildrikt språk som stundtals lägger sig mellan mig (recensenten) och berättelsen som en kvävande hinna".[2]

Östgöta Correspondenten skriver "Hur säreget, skönklingande och omtumlande det än är, så är det en paradox att alla hans gestalter bär samma språkdräkt. I den finns inte plats för någon individualitet -- alla bär samma uniform."[3]

Själv beskriver han sitt språk som "...ett prosaspråk med vissa rötter i poesin, ett sinnligt och oförutsägbart språk utan konstiga ord. Inga långa flätade bisatser, en böljegång mellan långa och korta satser, viss suggestion i en del metaforer som ibland kan komma så tätt att de biter varandra i hälarna."[4]

Av de mer etablerade tidningarna, däribland SvD och DN, brukar det ranelidska språket dock beskrivas i mycket positiva ordalag.

Här är ett exempel från Ranelids debutbok Den överlevande trädgårdsmästaren, som utspelar sig i en tidlös mytisk trädgård:

"Amelie är en pågående kontinent i en tämligen kort skugga, när Den Dagens första sol gäller och hon hotas och jagas av virologer och filologer så länge språket om henne inte lever hos de många."

Ranelidfejden

Hösten 2003 blossade en konflikt mellan Ranelid och Linda Skugge upp, efter att Skugge skrivit en mycket kritisk recension av Ranelids roman Kvinnan är första könet[5]. Recensionen inleds med ett stycke där Skugge skriver att hon "var på samma författarfest som Björn Ranelid en gång. Han satt där med sitt blonda lockiga hår, helt orörlig i en stel pose. Han var brunbränd, renrakad på armarna, iklädd ett LINNE och läppglans." Ranelid skall ha blivit så rasande att han kontaktat Leif Silbersky. Konflikten utvecklade sig till en av de största debatterna på svenska kultursidor 2003, och flera kulturpersonligheter engagerade sig i frågan om hur elak man egentligen får vara i en recension.

Ranelids fotbollskarriär

Som ung spelade Ranelid fotboll i Håkanstorp Bollklubb. Tidigt fick Malmö FF (MFF) upp ögonen för honom och värvade honom när han fortfarande bara befann sig i tonåren. Ranelid spelade dock endast en cupmatch för A-laget för seniorer. Ranelid har även själv hävdat sig vara Sveriges snabbaste fotbollsspelare genom tiderna med ett personbästa på 100 m på 10.71. Rekordet är dock omtvistat, då det rör sig om en handklockad tid från militärtjänstgöringen. Han har även senare i en debatt om just detta förtydligat att det snarare rörde sig om 10.8 sekunder, vilket dock fortfarande hade gett honom SM-silver vid den tiden 1971-72.[6]

Bibliografi

  • Den överlevande trädgårdsmästaren (1983)
  • I glastiden (1985)
  • David Hills obotliga minne (1987)
  • Mellan mörker och ljus. Erik Höglunds 80-tal (1988)
  • Påfågelns längtan (1989)
  • Mördarens öga (1990)
  • Mästaren (1992)
  • Mitt namn skall vara Stig Dagerman (1993)
  • Synden (1994)
  • Kärlekens innersta rum (1996)
  • Till alla människor på jorden och i himlen (1997)
  • Tusen kvinnor och en sorg (1998)
  • Min son fäktas mot världen (2000)
  • Krigaren (2001)
  • David Puma och drottning Silvia (2002)
  • Kvinnan är första könet (2003)
  • Ord (2003)
  • Bär ditt barn som den sista droppen vatten (2004)
  • Lustmördarna (2005)
  • Hjärtat som vapen (2006)
  • Öppet brev till George W Bush : paradisets nycklar hänger i helvetet - en sann berättelse (2007)
  • Ansikte av eld (2008)

Priser och utmärkelser

Referenser

Externa länkar

Fotnoter

  1. http://svt.se/svt/road/Classic/shared/mediacenter/index.jsp?&d=34858&lid=lista_1251171&lpos=1
  2. http://www.svenska-freds.se/pax/tidigare/02.4/krigaren.shtml
  3. http://hem.bredband.net/oversattning/ranelid.htm
  4. http://www.skane.se/templates/page.aspx?id=161266
  5. http://www.lindaskugge.se/cldoc/124.htm
  6. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=672&a=238305
Personliga verktyg
På andra språk