Slaget om Iwo Jima

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Slaget om Iwo Jima
Del av Stillahavskriget, Andra världskriget
Den amerikanska flaggan på Iwo Jima.
Datum 19 februari 1945 - 26 mars 1945 Plats Ioto, Stilla Havet Utfall Amerikansk seger
Stridande
USA	22px Japan
Befälhavare
Holland Smith	22px Tadamichi Kuribayashi †
Styrka
110 000	21 000
Förluster
6 821 döda 19 189 sårade 494 saknade Totalt: 26 504	20 703 döda 216 tillfångatagna Totalt: 20 919

Slaget om Iwo Jima var ett stort slag under andra världskriget mellan amerikanska och japanska styrkor. Slaget pågick mellan 19 februari och 26 mars 1945 på den japanska ön Ioto, som av den japanska flottan felaktigt kallades Iwo-jima. Det synnerligen blodiga slaget var det näst sista stora slaget under Stillahavskriget, del av andra världskriget som utkämpades i Stilla havet samt Ost- och Sydostasien.

Slaget

Efter att Stillahavskriget inletts 7 december 1941 (se attacken mot Pearl Harbor) följt av stora japanska framgångar 1941-42 hade de allierade styrkorna från och med våren 1943 successivt kämpat sig fram genom Stilla havets övärld och alltmer närmat sig de japanska huvudöarna. I inledningen av 1945 var Japan i princip besegrat, men det fanns fortfarande inga tankar om kapitulation hos militärledningen.

De japanska styrkorna som försvarade ön leddes av generalen Tadamichi Kuribayashi och han hade cirka 22 000 man till sitt förfogande. Inför det väntade amerikanska angreppet hade man förberett försvaret minutiöst med tunnlar, underjordiska bunkerkomplex, minfält och en oerhörd mängd artilleripjäser. Ön var i princip förvandlad till en gigantisk fästning.

Det amerikanska angreppet inleddes tidigt på morgonen 19 februari med mycket omfattande bombangrepp och beskjutning från slagskepp. Flygbombningar var emellertid ganska verkningslösa mot många av de japanska befästningsverken. I och med de japanska styrkornas stora tillgång på artilleripjäser blev landstigningen mycket svår och blodig för de allierade. Redan landstigningsdagen förlorade USA tusentals man i dödade och sårade.

I det långa loppet kunde emellertid inte de japanska styrkorna stå emot den amerikanska överlägsenheten i manskap och utrustning. Som på alla andra krigsskådeplatser kämpade japanerna heroiskt då samurajtraditionen förbjöd kapitulation även i hopplösa lägen. Av garnisonen på 22 000 man överlevde bara ett hundratal. Antalet stupade amerikanska soldater uppgick till drygt 7 000 och 20 000 sårade.

De första soldaterna som placerade den amerikanska flaggan på Suribachiberget, också kallad "Den höga flaggpunkten", var soldaterna Mike Strank, Harlon Block, Franklin Sousley, Ira Hayes, Rene Gagnon och John Bradley.

Efter att Iwo Jima erövrats återstod bara en stor ö innan en invasion av de japanska huvudöarna kunde inledas (se Slaget om Okinawa).

Se även

Den första flaggresningen på Iwo Jima. Flaggan togs iland av 2d Battalion, 28th Marines och restes på toppen av Mount Suribachi 10:20 23 februari 1945.

Joe Rosenthal var en amerikansk fotograf som vann Pulitzerpriset för sin historiska ikonbild av resandet av den amerikanska flaggan på toppen av Mount Suribachi på södra spetsen av Iwo Jima, den 23 februari 1945 under slaget om Iwo Jima. Hans fotografi blev ett av krigets mest välkända. Detta fotografi sägs enligt många källor vara det mest reproducerade i fotografins historia.^{[källa behövs]} Det är också utgivet som amerikanskt frimärke. Fotografiet har också utgjort förlaga till den bronsstaty, som för övrigt är världens högsta, vilken finns på Arlingtonkyrkogården i Virginia.^{[källa behövs]}

Källor

• Engelska Wikipedia