Servitut
Från Rilpedia
Servitut är en juridisk term som används för att beskriva hur en fastighetsägare som behöver använda någon annans mark eller liknande för att bättre kunna använda sin egen fastighet kan få rätt till detta genom ett avtal, ett så kallat servitut. Exempel på sådant servitut kan vara att tillfartsvägen till en fastighet går över någon annans mark eller att man delar samma brunn.
I svenskt lagspråk (Lag om servitut 14 juni 1907) återgavs servitut som "besvär och last", som lagts å fastighet "till förmån för annan fastighet eller ock för grufva"; även till förmån för en gruvas innehavare medges nämligen servitut. I svensk rätt är förmånen av servitutet knutet till en viss fastighet. Däremot är i Sverige de så kallade personalservituten okända. De förekom i romersk rätt och förekommer i åtskilliga moderna rättssystem (bland annat det danska och det norska) som (oförytterliga) rättigheter för viss person att på givet sätt begagna en sak (en fastighet).
Servitut i svensk lag
Servitut kan skapas på tre sätt.
- genom skriftliga avtal enligt bestämmelser i 14 kap Jordabalken.[1]
- vid lantmäteriförrättning enligt fastighetsbildningslagen.[2]
- genom expropriation enligt expropriationslagen.[3]
Tidigare kunde servitut skapas genom laga skifte å ägorna till ett byalag eller skiftsslag eller genom ägostyckning av ett hemmans jord. De kan också ha urminnes hävd som grund för sin uppkomst och fortlevnad.
Hur servitut bör utövas (med skonsamhet), kunna intecknas (till säkerhet mot ny ägare av den tjänande fastigheten), förflyttas, utbrytas eller avlösas, därom är allt särskilt stadgat.
Som allmänna förutsättningar gäller
- att dess utövande innebär verkligt gagn för den berättigade med hänsyn till hans fastighet, inte blott för hans subjektiva intressen,
- grannskapsförhållande mellan de två fastigheterna; samt
- en viss varaktighet i hela rättsförhållandet, vilket sålunda inte får byggas på någon blott tillfälligt bestående anordning (till exempel en rörledning).
Den fastighet, till vars förmån ett servitut skapats, kallas den härskande fastigheten (praedium dominans), och den, på vilken servitutet lagts, den tjänande fastigheten (praedium serviens).
Avtalsservituten kan vara av mångskiftande, till exempel rätt
- att nyttja väg
- att leda vatten till eller från den härskande fastigheten
- att dra kraftledningar
- till löv-, torv-, sand- eller lertäkt
- rätt att begagna grannes grundmur eller byggnadsmur
- till fri utsikt
- till frihet från eldfarlig anläggning eller
- till frihet från grannes användande som annat än som villatomt ("villaservitut") med mera.
I de tre sista exemplen föreligger så kallade negativa servitut (ägaren av den tjänande fastigheten måste underlåta visst begagnande av den); i de övriga exemplen är åter servituten positiva (innehavaren av den härskande fastigheten får positivt begagna den tjänande fastigheten).
Fotnoter
- ↑ 14 kap. jordabalken (1970:994)
- ↑ fastighetsbildningslagen (1970:988)
- ↑ expropriationslagen (1972:719)
