Koaxialkabel
Från Rilpedia
Koaxialkabel är en tvåpolig elkabel, som i ett tvärsnitt är uppbyggd av en cirkulär metallisk ledare, mittledaren, omgiven av ett isolerande material, dielektrikum, som i sin tur är omgivet av ett ledande hölje, skärmen. Koppar eller tennbelagd koppar är vanliga ledarmaterial, och som isolator används ofta plast i billiga kablar eller PTFE i dyrare och bättre, då isolatorn inte smälter då man löder fast koaxialkabelns ledare. Även luft eller skum används som dielektrikum.
Koaxialkablar används för att överföra RF-signaler, eftersom signalerna överförs som elektromagnetiska fält i isolatorn mellan mittledare och skärm. Kabeln strålar inte ut oönskad strålning, vilket kan påverka annan elektonik och ger upphov till förluster, och nyttosignalen inuti koaxialkabeln förvanskas inte heller av störningar utifrån. I praktiken får man inte perfekt skärmning på grund av icke-ideala material, och koaxialkablar finns med väldigt varierande kvalitet, diametrar och pris.
Både frekvensen och användningsområdet avgör vad som är tillräckligt bra kvalitet. En kabel för markbundna TV-sändningar lägre än 1 GHz behöver inte ha samma kvalitet som en kabel avsedd för mikrovågssignaler på över 5 GHz.
Koaxialkablar används ofta som antennkablar för tv. De är då ofta ganska dåliga kablar där skärmen utgörs av ett finmaskigt nät av tunna metalltrådar. Lite dyrare kablar har flera skärmar av samma sorts finmaskiga nät plus folie, dessa kallas ibland "dubbelskärmade". En ännu bättre sort är de koaxialkablar där skärmen består av ett tunt metallrör, semirigida koaxialkablar, eller bara "semirigider".
Kriterier på koaxialkablar är exempelvis karakteristisk impedans som bestäms av förhållandet mellan mittledardiameter och skärmdiameter, vilket också indirekt förklarar varför man inte ska göra skarpa krökar på koaxialkablar, förlust och effekttålighet.
Olika typer
- RG58, 50Ω
- RG59, 75Ω
- HDF200, RG58 i lågförlustvariant
- RG213, 50Ω
- LMR400, RG213 i lågförlustvariant
