Felix Kersten
Från Rilpedia
Felix Kersten, född 30 september 1898 i Dorpat i Estland, död 16 april 1960 i Hamm, Tyskland, är känd som Heinrich Himmlers massör.
Kersten var av tysk-baltisk släkt från Estland. Då första världskriget brör ut 1914 befann han sig i Tyskland på agronomutbildning. Han tog då värvning i den tyska armén, deltog vid Dardanellerna och Verdun, och kom i juni 1918 till Finland i samband med finska inbördeskriget. Han blir finsk medborgare och hamnar i den finska armen som han lämnar som fänrik 1922, efter fusk med ett tjänstgöringsintyg. I samband med en sjukhusvistelse i Helsingfors 1919 börjar han praktisera massage, och får senare utbildning av Finlands då främste specialist inom området, dr Colander. Han flyttar till Berlin 1922 för fortsatt massageutbildning. Han kommer i lära hos en kinesisk tibetansk lama Dr Koo, som har Berlins samhällselit som sin kundkrets. 1925 lämnar Dr Koo Tyskland och låter Kersten ta över sin praktik. Kersten kom snart att utvidga sin kundkrets med medlemmar i den holländska kungafamiljen, bl.a Prins Henrik, och öppnar en praktik i Haag. I mars 1939 blir han hämtad till SS-högkvarteret i Berlin för att behandla Heinrich Himmlers magbesvär. Utan att ha några kända nazistiska sympatier kom han att verka som SS-ledarens personliga massör fram till krigsslutet. Under behandlingarna lyckades han vinna Himmlers förtroende och intervenera för gamla vänner och patienter som hade fängslats, och fick flera stycken frigivna eller benådade från dödsstraff, enligt hans egen utsago bland annat förre holländske premiärministern Hendrikus Colijn. Från 1943 kom han även att vistas längre perioder i Sverige, först inbjuden av Svenska Tändsticksaktiebolagets vd Axel Brandin, efter det att Kersten hade engagerat sig för de s.k Warszawasvenskarna.
Felix Kersten har beskrivit sin tid som Himmlers massör i boken "Samtal med Himmler". Han bidrog också direkt, genom sitt inflytande hos Himmler, till benådningen av de sk "Warszawasvenskarna" som blev dödsdömda under kriget för sin kurirverksamhet i Polen. Kersten hade en avgörande roll i att operationen med de vita bussarna kom till stånd i vilken tusentals fångar transporterades från tyska läger till Sverige. Efter kriget blev han mycket upprörd över Folke Bernadottes bok om räddningsinsatsen, där Kersten knappt omnämndes. Hans memoarer, vars sanningshalt på många punkter starkt ifrågasatts, bla hans uppgift om att han förhindrade en tysk plan att deportera hela det holländska folket österut, måste ses mot denna bakgrund. (senare forskning har visat att någon sådan deportationsplan aldrig existerat)[1].
Efter kriget bosatte han sig i Sverige, men först efter olika utredningar av Socialstyrelsen om hans bakgrund lyckades han 1953 bli svensk medborgare.
Enligt World Jewish Council medverkade han till att rädda över 60.000 judiska fångar från nazisterna.
Referenser
- ↑ Handelsresande i Liv. Lena Einhorn 1999
