Valpsjuka
Från Rilpedia
Valpsjuka (Parvovirose) är en hos hundar förekommande smittsam sjukdom som angriper huvudsakligen unga djur i åldern mellan 2 och 18 månader. Äldre hundar angrips sällan, men de genomgår ofta sjukdomen i lindrig form när de är unga och får på detta sätt immunitet.
Sjukdomen är utbredd över stora delar av jorden och framkallas av ett virus. Viruset smittar även katter men där är sjukdomen mindre skadlig. Viruset förekommer särskilt i sekret från näsa och öron och överförs antingen direkt från djur till djur eller indirekt genom personer eller föremål. Inkubationstiden är fyra till tio dagar. Sjukdomen börjar med hög feber (39,5 °C till 41,5 °C), betydande matthet och nedsatt matlust. Ett tidigt utmärkande symtom är kräkningar och diarré. Samtidig uppträder en viss ljusskygghet och en riklig gröngul flytning från ögonen. Ofta förekommer även en svårartad hosta som slutar med kräkning. När lungan blir infekterad försämras tillståndet hastigt och döden kan inträffa inom sex till åtta timmar.
Ett karakteristiskt symptom är även hudutslag under buken och på insidan av låren, bestående av en mängd ärtstora blåsor, fyllda med ett grågult ämne med karakteristisk lukt, som utgör ett säkert kännetecken på valpsjukan. Ibland angrips även nervsystemets centrala delar. Det visar sig i krampaktiga ryckningar eller i epileptiska anfall. Dessa uppstår i början med två till tre timmars mellanrum och senare allt tätare och våldsammare tills döden inträder.
Med en sjuk hund ska man så snart som möjligt uppsöka en veterinär. Bäst är det att man vaccinerar valparna när de är cirka sex veckor. Man ska även hålla hundarna ifrån regioner där sjukdomen förekommer.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
