Svante Nilsson
Från Rilpedia
För adelsmannen med samma namn, se Svante Nilsson (Sture)
Svante Nilsson, Svante Edvin Nilsson, född 10 juni 1869 i Stockholm, död 21 maj 1942, svensk medaljkonstnär, sångtextförfattare och lutsångare.
Nilsson började studerade medaljgravyr för Adolf Lindberg vid tretton års ålder, och efter tio år i lära behärskade han konsten att framställa medaljstamparna. Han belönades med Kommerskollegiums stipendium 1893 som han använde till att vidareutbilda sig i Paris och Rom. Han blev kvar i Paris och samarbetade med den i Frankrike bosatte svenska medaljgravören Sven Kulle samtidigt som han bedrev studier vid Ecole des Arts Décoratifs och vid Académie Colarossi. Nilsson deltog i ett flertal utställningar och han kom under Parisåren att spela en betydande roll inom den svenska kolonin; hans hem blev en samlingsplats för många konststuderande svenskar. Han återvände till Sverige i samband med krigsutbrottet 1914.
Han är representerad vid Nationalmuseum och Kungliga Myntkabinettet.
Som musiker var han en uppskattad lutsångare med Bellman och gamla franska sånger som specialitet.
