Mesoamerika
Från Rilpedia
Mesoamerika (meso- från grekiska mesos: mitt-) är namnet på ett kulturområde i Centralamerika. I Mesoamerika blomstrade en lång rad kulturer i perioden från 1000 fvt tills de spanska conquistadorerna anlände till området 1519. Dessa kulturer avlöste varandra, eller existerade sida vid sida och influerade varandra. Än idag finns mycket av de gamla kulturerna kvar i maträtter, tygmönster och annat.
Innehåll |
Utsträckning
Mesoamerika syftar på området mellan de gamla högkulturerna i Mexiko och Sydamerika. Begreppet är inte geografiskt väldefinierat utan används företrädesvis inom arkeologi och kulturantropologi och sträcker sig från kanten av den nord-mexikanska öknen i norr, ungefär längs med Kräftans vändkrets, till in i Honduras och El Salvador i söder, inklusive det mesta av Mexiko, hela Belize och hela Guatemala. Ibland inkluderas också kustlandet i Nicaragua i begreppet Mesoamerika.
Gemensamma drag
Kulturerna i Mesoamerika har många gemensamma drag. Under olika tidsperioder och på olika platser dyrkade man samma gudar. Människooffer och rituella bollspel var typiska kulturdrag som förekom på många ställen. Maten, speciellt den genomgående användningen av majs och bönor, är gemensamt för hela regionen.
Kulturer
En lång rad högstående kulturer och civilisationer har blomstrat i Mesoamerika:
- Olmekernas rike blomstrade i staterna Veracruz och Tabasco i Mexiko från 1400 fvt till 400 fvt
- Mayakulturen blomstrade från 400 fvt fram till cirka 1540 i ett stort område på Yucatánhalvön, i Chiapas, i Belize, i Guatemala, i El Salvador och i Honduras.
- Zapotek- och mixtek-kulturerna blomstrade i Oaxaca från före början av vår tideräkning tills kulturerna avlöstes av aztekerna på 1400-talet.
- Teotihuacán var en stad med inflytande som upplevde sin storhetstid omkring åren 300–600.
- Klassisk Veracruz är namnet på en civilisation som blomstrade i delstaten Veracruz från ca 600 till ca 900, med sitt centrum i El Tajín.
- I västra Mexiko, i området Michoacán/Jalisco avlöste en rad kulturer varandra, varav Purépecha-kulturen blev den sista.
Referenser
- Ignacio Bernal; Det gamla Mexiko i färg, IPC Örebro (1968). Ett planschverk i svensk översättning med fotografier av Irmgard Groth.
