Bibliotekshögskolan
Från Rilpedia
 |
Denna artikel kan behöva städas upp för att leva upp till Wikipedias artikelstandard. Förbättra gärna artikeln om du kan, och diskutera frågan på diskussionssidan. |
Bibliotekshögskolan (BHS) grundades genom en förordning (SFS 1972:308) i Borås 1972 och upphörde som högskola med egen stadga och egen rektor 1977 i samband med en högskolereform. År 1977 blev bibliotekshögskolan en institution vid den nybildade Högskolan i Borås.
Bakgrunden till inrättandet av bibliotekshögskolan var en utredning som tillsattes av ecklesiastikminister Ragnar Edenman 30 december 1965. Utredningen lämnade sitt betänkande (SOU 1969:37) till dåvarande utbildningsminister Olof Palme 1969. År 1971 var regeringen, representerad av utbildningsminister Ingvar Carlsson, redo att lämna en proposition (Prop. 1971:52) till riksdagen om att inrätta en bibliotekshögskola. Ett viktigt skäl för en nysatsning var behovet av en mycket större utbildningskapacitet än vad statens biblioteksskola kunde erbjuda. Propositionen var intressant på det viset att det var första gången som regeringen var beredd till konkreta åtgärder för att underlätta en breddad rekrytering. Flera av de idéerna var under utredning (U68-utredningens betänkande kom 1973: SOU 1973:2) under Palmes tid som utbildningsminister och återkom i samband med högskolereformen 1977.
Placeringen i Borås, som innebar en flyttning från Stockholmsregionen, var på 1970-talet mycket kritiserad. Föregångaren Statens biblioteksskola huserade vid Skolöverstyrelsen (därför också ofta omnämnd som skolöverstyrelsens biblioteksskola) från sin begynnelse 1926 fram till 1972. Biblioteksskolans lokaler fanns vid Sveavägen i Stockholm och senare i Solna.
Utbildningen gjordes 1972 tvåårig med en inbakad praktik i enlighet med utredningens förslag. Innehållsmässigt liknade kurserna de som hade getts vid statens biblioteksskola och vid folkbibliotekens korrespondensinstitut (FKI). Kurserna kan karakteriseras som yrkesförberedande på en handfast, praktisk nivå. Rekryteringen av studenter byggde på en tvåårig utbildning vid universitet eller högskola. I enlighet med regeringens och riksdagens intentioner fanns dock även andra möjligheter att bli antagen. Antalet antagna studenter var från början stort: varje termin antogs 180 studenter vilket innebar att 720 heltidsstudenter samtidigt fanns i organisationen.
Högskolereformen 1977 (SFS 1977:263) innebar att institutionen bibliotekshögskolan från högskolefinansieringssynpunkt fördes till den så kallade kultur och informationssektorn. Utbildningens innehåll och organisation började styras av en linjenämnd med repesentanter från olika biblioteksorganisationer i Sverige. Reformen innebar inga stora förändringar ifråga om utbildningsinnehåll.
Högskolereformen 1993 (SFS 1993:100) gav till följd en mycket genomgripande omorganisation av utbildningen. Den särskilda yrkesexamen försvann och det akademiska ämnet biblioteks- och informationsvetenskap infördes. Utbildningar i ämnet startade som en följd av reformen även i Lund, Uppsala och Umeå. (Utbildningen i Växjö startade senare.) Gemensamt för utbildningarna 1993 var att man valde att genomföra utbildningarna på så kallad magisternivå; studenterna erhöll en magisterexamen. Det innebar i normalfallet fyra års studier, varav minst två år skulle ske inom ämnet biblioteks- och informationsvetenskap. Det som tidigare i stor utsträckning hade varit en yrkesutbildning efter högskolestudier blev en akademisk utbildning i sin egen rätt. Ett samarbete med Göteborgs universitet inleddes vilket ledde till att en för universitetet och högskolan gemensam institution bildades med rätt att utbilda från grundnivå ända till doktorsexamen. Antalet professorer har pendlat mellan fyra och fem.
Högskolereformen 2006 (SFS 2006:1053) innebar en anpassning till internationella examensformer med en kandidatexeman på grundnivå och med en masterexamen och en doktorsexamen på avancerad nivå. Kandidatutbildningen är reglerad till en treårig (180 högskolepoäng) grundutbildning som ger tillträde till avancerad nivå. Masterexamen omfattar två års studier (120 högskolepoäng) efter grundexamen; doktorsexamen omfattar 4 års studier (240 högskolepoäng).
Bibliotekshögskolan bedriver Sveriges största utbildning av bibliotekarier. Man utbildar även webbredaktörer, informationsspecialister och informationsarkitekter, samt erbjuder ett flertal examina på masternivå.
Litteratur
Enmark, Romulo & Seldén, Lars (1998) “The education of library and information professionals in Sweden." In Education for librarianship in the Nordic countries, ed.: Ole Harbo & Niels Ole Pors, 121-161. (The education of library and information professionals). London: Mansell.
Seldén, Lars & Sjölin, Mats (2003) “Kunskap, kompetens och utbildning: ett bibliotekariedilemma under 100 år.” Svensk biblioteksforskning: 19-67. URL: http://dspace.bib.hb.se:8080/dspace/bitstream/2320/2887/2/svb14_4_19.pdf
Seldén, Lars (2007) “The Bologna process and the ups and downs of professionalisation in Swedish public libraries.” Information Research 12, nr 4. URL: http://informationr.net/ir/12-4/colis/colise08.html
Bibliotekshögskolans rektorer
1972 Kajsa Hellström
1976 Ulf Dittmer
Bibliotekshögskolans prefekter
1977 Nils Fredén
1979 Gunilla Borén
1981 Kerstin Quentzer
1984 Sten Furhammar
1986 Lars Seldén
1989 Nils Fredén
1991 Romulo Enmark
1997 Staffan Lööf
2000 Christina Persson
2004 Katriina Byström
2007 Margareta Lundberg Rodin
Kuriosa etc
Att utbildningen hamnade i Borås sades bero på att dåvarande utbildningsministern Ingvar Carlsson var bördig från orten och att hans fru var bibliotekarie. Denna obekräftade skröna ledde till att studentkårens tidning fick det vitsiga namnet I Carlssons klister 1973-1994 (ISSN 0345-5025).
En annan likaså obekräftad historieskrivning tillskriver förläggningen till Borås det förhållandet att dåvarande finansministern Gunnar Sträng var riksdagsman från valkretsen Södra Älvsborg (nuvarande Västra Götalands läns södra valkrets).
Staden Borås hälsade sin nya institution välkommen genom att bygga ett kulturhus med bibliotek och stadsteater. Det stod färdigt 1974 och biblioteket var för tiden mycket modernt, särskilt väl försett med audiovisuell utrustning.
Sektionsföreningen av studenter vid Bibliotekshögskolan har ett namn som ger akronymen BIMBO.
