Siegfried Lenz

Från Rilpedia

Version från den 13 januari 2009 kl. 15.16 av DirlBot (Diskussion)
(skillnad) ← Äldre version | Nuvarande version (skillnad) | Nyare version → (skillnad)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Siegfried Lenz 2004

Siegfried Lenz är en tysk författare, född 1926 i byn Lyck i Masurien, Ostpreussen, som fram till krigsslutet tillhörde Tyskland. Under andra världskriget blev han inkallad till flottan. Lenz deserterade kort före krigsslutet, gick under jorden i Danmark och kom 1945 i brittisk krigsfångenskap.

Efter frigivning studerade Lenz filosofi och litteraturvetenskap i Hamburg. År 1948 började han publicera noveller i tidningar och tidskrifter som var präglade av den amerikanska berättartraditionen. År 1950-51 var Lenz redaktör för tidningen Die Welt. År 1951 skrev han sin första roman Det var hökar i luften. Efter publiceringen av denna levde han som fri författare i Hamburg och på den danska ön Als. Lenz var också medlem i författargruppen Grupp 47 och engagerade sig, tillsammans med Günter Grass, för förbundskansler Willy Brandts "Ostpolitik". År 1968 kom hans litterära genombrott med romanen Tysktimmen (Deutschstunde). Han har också blivit internationellt känd för sina noveller, till exempel i samlingen Så öm var Suleyken (So zärtlich war Suleyken). Lenz böcker handlar mest om människor som befinner på defensiven, oftast sorgliga berättelser som leder fram till ett tröstande slut. Huvudpersonerna är enslingar som är väldigt melankoliska men också utstrålar optimism. Berättelserna handlar oftast om förhållandet mellan gammal och ung, dåtid och nutid.

Hittills har Siegfried Lenz skrivit 14 romaner, 13 novellsamlingar, fyra teaterpjäser, tre essäer och en barnbok. Han är en av de främsta tyska författarna både under efterkrigstiden och i nutiden och många av hans verk har blivit prisbelönta och filmatiserade. Sedan 2003 är Lenz gästprofessor på Heinrich-Heine-universitetet i Düsseldorf. Han var en av de 100 författare i världen som fick uppdraget av en norsk branschorganisation att rösta fram världens bästa bok.

Bibliografi (utgivet på svenska)

  • Fyrskeppet och andra berättelser 1967
  • Tysktimmen 1970
  • Förebilden 1975
  • Vågorna på Balatonsjön och andra berättelser 1977
  • Förhistorien 1982
  • Förlusten 1985
  • Exercisplatsen 1987
  • Ett krigsslut 1990
  • Klangprovet 1992

Priser och utmärkelser

Personliga verktyg