Sun Yat-sen
Från Rilpedia
Sun Yat-sen (kantonesiskt uttal av hans namn 孙逸仙, pinyin Sun Yixian; i Kina mer känd som 孙中山, Sun Zhongshan), född 12 november 1866 i Xiangshan (idag efter honom omdöpt till Zhongshan) i provinsen Guangdong, död 12 mars 1925, var den kinesiske politiker som mer än någon annan kom att få äran av revolutionen 1912 som avskaffade den sista kejserliga dynastin i Kina. För detta åtnjuter han respekt i både Kina och Taiwan.
Innehåll |
Ungdom och utbildning
Sun Yat-sen, som var son till en lantbrukare, studerade i Guangzhou, Hongkong och vid nordamerikanska universitet samt blev medicine doktor; till trosbekännelse var han kristen. Han påverkades tidigt av den reformivrande filosofen Kang Youweis läror och blev snart ledare för ett revolutionärt, antidynastiskt sällskap.
Revolutionär ledare
För att undgå häktning måste Sun Yat-sen brådstörtat fly till Förenta staterna och vistades sedan i London, där han i oktober 1896 överfölls av agenter från den kinesiska beskickningen och av dem togs i förvar. Brittiska regeringen genomdrev emellertid kort därpå hans frigivning. Återkommen till Kina, utövade Sun Yat-sen dels där, dels från Japan och Singapore, ivrig verksamhet inom de revolutionära kretsarna. Bl. a. bildade han ett nytt kinesiskt parti, Tongmeihui, med väpnad revolution som uppgift. Ett av Sun i Tokyo januari 1907 hållet programtal för en socialistisk kinesisk republik vållade hans utvisning från Japan. Förföljd av kinesiska regeringsagenter, vistades han än i Hongkong, än i Franska Indokina och utsände tid efter annan revolutionära proklamationer till sina trogna.
Roll under Republiken Kina
Sun Yat-sen befann sig i Colorado när Xinhairevolutionen bröt ut i oktober 1911 och efter sin återkomst till Kina utsågs han 31 december samma år i Nanking till Republiken Kinas förste president, trots att den verkliga makten i Peking fortfarande innehades av Yuan Shikai, som den 12 februari 1912 framtvingade ett kejserligt edikt om republikens införande. Sun Yat-sen hade i Nanking organiserat en republikansk regering med vicepresident och ministär efter europeiskt mönster och proklamerat en mängd reformgrundsatser. Efter denna seger för sina politiska principer drog sig Sun i enighetens intresse tillbaka och erkände Yuan Shikai som provisorisk president i den nya republiken den 17 februari 1911.
1912 grundade han Kuomintangpartiet, som från början var ett radikalt parti. De reaktionära krafterna inom partiet fick dock snart övertaget och Sun Yat-sen bröt sig ur. Han gick ånyo i exil och försökte grunda en oberoende republik i södra Kina. Han blev president i Kantonregeringen 1917. 1925 gjorde han ett triumfartat intåg i Peking, men avled kort därefter i cancer.
Han kritiserades för brist på organisationsförmåga, men hans tre grundsatser – nationalism, demokrati och sociala reformer – antogs av såväl Kuomintang som kommunisterna.
Källa
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Sun-yat-sen, 1904–1926 (Not).
Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Sun Yat-sen
