1812 års krig

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

1812 års krig
Slaget vid Queenston Heights
Datum 18 juni 1812 - 24 december 1814 (officiellt) 18 juni 1812 - 12 februari 1815 (inofficiellt) Plats Östra och centrala Nordamerika, Gulfkusten, Atlanten och Stilla havet. Utfall Freden i Gent; status quo ante bellum Territoriella ändringar USA erövrade Carleton Island under kriget, som aldrig återerövrades.
Stridande
USA Indianer allierade med USA	Brittiska imperiet: Mall:Landsdata Storbritannien Storbritannien Mall:Landsdata Storbritannien Kanada Eastern Woodlands-stammarna
Befälhavare
James Madison Henry Dearborn Jacob Brown Winfield Scott Andrew Jackson Uncle Sam	Mall:Landsdata Storbritannien George Prevost Mall:Landsdata Storbritannien Isaac Brock † Mall:Landsdata Storbritannien Roger Sheaffe Mall:Landsdata Storbritannien Gordon Drummond Tecumseh †
Styrka
•USA Armén: 7 000 (i början) 35 800 (i slutet) •Lätt infanteri: 3 049 •Milis: 458 463* •USA:s flotta: (i början): •Fregatter: 6 •Andra skepp: 14 •Indianer	Armén: 6 034 48 163 (i slutet) •Provinsiella reguljära trupper: 10 000 •Milis: 4 000 •Royal Navy & Royal Marines: •Linjeskepp: 11 •Fregatter: 34 •Övriga fartyg: 52 •Kandensiska enheter: okänt •Indianer: 3 500
Förluster
Döda: 2 260 Sårade: 4 505 17 000 döda av sjukdomar	Döda: 1 600 Sårade: 3 679 3 321 döda av sjukdomar
*Väldigt få milismän deltog i kriget.

1812 års krig (War of 1812) utkämpades 1812-1815 mellan USA och Storbritannien. Under kriget invaderade USA Kanada, men slogs tillbaka. Brittiska trupper landsteg vid den amerikanska huvudstaden och brände bland annat Vita Huset. Britterna hade många indianska allierade, ledd av Tecumseh, och den blivande presidenten Andrew Jackson förde ett bittert och blodigt krig med creekindianerna i sydstaterna. Krigets huvudslag utkämpades i New Orleans 1815. Då hade fred redan slutits i Gent 1814, men nyheten hade inte hunnit nå den amerikanska kontinenten.

Kriget delade USA politiskt och delstaterna i New England ingick ett separat vapenstillestånd med de brittiska kolonierna Nova Scotia och New Brunswick. De fredsvänliga krafterna samlades i ett författningskonvent - the Hartford Convention - som arbetade för att New England skulle utträda ur den federala unionen. Separatismen i New England misskrediterade så federalistpartiet i den stora allmänhetens ögon att det efter 1812 års krig var en överspelad politisk kraft i den nationella politiken.