Paretooptimalitet
Från Rilpedia
Paretooptimalitet eller ekonomisk effektivitet är inom nationalekonomin en situation då tillgängliga resurser inte kan omfördelas så att någon får det bättre utan att någon annan får det sämre. Om en ekonomi förändras så att minst en person får högre nytta utan att situationen försämras för någon, är det en paretoförbättring.[1]
En situation där någon kan få det bättre utan att någon annan får det sämre kallas ineffektiv eller suboptimal av nationalekonomer. I allmänhet anses paretooptimalitet eftersträvansvärt eftersom samhällets resurser då per definition används effektivt. Om det inte existerar marknadsmisslyckanden som monopol eller kollektiva varor leder den fria marknaden till en paretooptimal resursanvändning.[2]
Namnet kommer från ekonomen Vilfredo Pareto.
Referenser
- ↑ Hesslow, Germund & Larsson, Lars G., Idéer om rättvisa (1989) från Tidens idéserie, ISBN 91-550-3529-9, s. 88-90
- ↑ Varian, Hal R. (2006), Intermediate Microeconomics (London: W.W. Norton & Company)
