Kjell Öberg
Från Rilpedia
Kjell Öberg, född 25 december 1913 i Kramfors, död i september 2003; ämbetsman, generaldirektör för Statens Invandrarverk från verkets inrättande 1969 till 1979. Son till sågverksarbetare Robert Öberg och Nella Wikström. Gift 1940 med Ingrid Falk, dotter till järnarbetare Frans Falk och Beda Nordin.
Efter studentexamen 1931, hade Kjell Öberg diverse arbeten under några år, innan han 1936 rekryterades som journalist vid Nya Norrland. Han stannade där till 1942, då han fortsatte som journalist vid Aftontidningen. 1949 utsågs han till pressattaché i Oslo, och blev 1955 förflyttad till Washington där han 1960 blev ambassadråd. Från 1961 var han en kort period ambassadör i Peking, men kallades hem redan 1962 för att leda arbetet med Sverigeinformationen till utlandet.
1969 blev han generaldirektör för Invandrarverket, och han anses ibland ha lagt grunden till svensk invandrarpolitik. Han stannade på den posten i tio år. 1966 var han vid sidan om den ordinarie tjänsten chef i inrikesminister Rune B. Johanssons Arbetsgrupp för invandrarfrågor, och startade i samband med detta Invandrartidningen. Därefter var han som pensionär bl.a. verksam som ordförande i Diskrimineringsutredningen som lade fram sitt slutbetänkande 1985.
Externa länkar
Wikiquote har citat av eller om Kjell Öberg
| Företrädare: Klas Böök |
Sveriges ambassadör i Peking 1961 - 1962 |
Efterträdare: Lennart Petri |
