Muhammed Ahmed
Från Rilpedia
Muhammed Ahmed ibn Seijid Abdullah, kallad el-Mahdi, religiös pretendent och härskare över Sudan, född omkring 12 augusti 1848 i Dongola, död 22 juni 1885 i Omdurman, tillhörde en släkt, som gjorde anspråk på att härstamma från profeten Muhammed, ägnade sig tidigt åt religiösa studier och slog sig ned på ön Abba i Vita Nilen som medlem av en religiös sammanslutning.
Han gjorde sig först mera bemärkt genom att i opposition mot dennas ledare kräva sträng efterföljd av gällande förbud mot sång, dans och andra världsliga nöjen. En växande skara anhängare samlade sig kring honom; han började med sin religiösa propaganda förena livlig politisk agitation i det på grund av alla slags missförhållanden jäsande egyptiska Sudan och framträdde slutligen som mahdi och imam.
Sedan myndigheterna förgäves försökt bemäktiga sig hans person, företog han 1881 efter profetens mönster en "hedjra" (flykt) från Abba till södra Kordofan och stod snart, med sin religiösa förkunnelse samlande de många skilda oroselementen, som ledare för ett verkligt uppror. Efter Khartoums erövring, vid vilken general Gordon stupade, hade Muhammed sitt högkvarter i Omdurman som härskare över så gott som hela egyptiska Sudan, men avled redan efter några månader.
Till sin efterträdare hade han utsett kalifen Abdullah ibn Seijid Muhammed av Baggarastammen, vars krigiska skaror utgjort hans säkraste stöd. Muhammeds lära innehöll utom vissa rituella regler krav på sträng världsförsakelse, särskilt i fråga om alkohol, tobak, sång och dans, varemot han ivrigt uppmuntrade giftermål bland sina anhängare. Framför allt krävde han blind tro på sin gudomliga mission och undertryckte de religiösa studierna, som kunde ge anledning till tvivel på denna. Avvikelser från hans påbud straffades grymt. Hans blodiga välde innebar inte någon ny stat i det olyckliga Sudan, vars tillstånd tvärtom förvärrades genom segrarnas vilda framfart.
Under sin tidigare bana skildras han som en verkligt imponerande person, men från sin asketiska förkunnelse tycks han efter hand grundligt ha avvikit, och särskilt under den korta glansperioden efter Khrtoums fall säges hans liv varit den orientaliske despotens av vanlig typ. Den ståtliga gravbyggnad (kubba), som Abdullah lät resa över hans lik, förstördes vid Omdurmans intagande av lord Kitchener i september 1898, hans kvarlevor brändes, och askan kastades i Nilen.
Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, 1904–1926 (Not).
