Svag växelverkan

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Feynmandiagram över betasönderfall av en neutron till en proton, en elektron och en elektron antineutrino via en intermedär tung W^- boson.

Svag kärnkraft eller svag växelverkan är en av de fyra fundamentalkrafterna i naturen. Kraften spelar en roll i betasönderfall med åtföljande radioaktivitet. Den förmedlas av W-bosonerna (W⁺ och W^-) och Z-bosonen (Z⁰).

Den svaga växelverkan påverkar:

• neutriner
• laddade leptoner
• kvarkar

Den svaga växelverkan gör det möjligt för leptoner och kvarkpartiklar och antipartiklar att utbyta energi, massa och laddning – det vill säga att i själva verket förändras till varandra.

Med en fältstyrka omkring 10⁹ gånger svagare än stark kärnkrafts (10^-18 m) är dess inflytande begränsat till agerande inom atomkärnan. Denna korta räckvidd beror på W- och Z-bosonernas stora massa (cirka 90 GeV).

Den elektromagnetiska kraften och den svaga kärnkraften kan tolkas som två skilda sidor av en enda elektrosvag växelverkan.

Referenslitteratur

• Griffiths, David J. (2008). Introduction to Elementary Particles. Wiley-VCH GmbH & Co, Weinheim. ISBN 978-3-527-40601-2. 

• B.R. Martin, G. Shaw; "Particle physics", John Wiley & Sons, Chichester (England), 3:e uppl. (2008). ISBN 978-0-470-03293-0

• D.A. Bromley (2000). Gauge Theory of Weak Interactions. Springer. ISBN 3-540-67672-4. 

• Gordon L. Kane (1987). Modern Elementary Particle Physics. Perseus Books. ISBN 0-201-11749-5. 

Se även

• Elektrosvag kärnkraft

Externa länkar

• Från 1957 års Nobelpris i fysik
• Från 1979 års Nobelpris i fysik (GWS-teorin)
• Från 1980 års Nobelpris i fysik