Jean-Michel Basquiat
Från Rilpedia
Jean-Michel Basquiat, född 22 december 1960 i Brooklyn, New York, död 12 augusti 1988 i New York City, New York, var en afroamerikansk konstnär inom graffiti och nyexpressionism.
Basquiat var en av de första afroamerikanska konstnärerna som blev accepterade och kända i amerikanskt konstliv. Han fann inspiration i den afroamerikanska kulturen och utförde energiska och utmanande verk. Han flydde hemifrån i tonåren och levde på gatorna i New York. Han livnärde sig på att sälja vykort och diverse som han själv målade.
Innehåll |
Konst under 80-talet
För att förstå Basquiats konst måste man också förstå hur boomen för konstscenen såg ut på 80-talet. Konsten under 80-talet hade gått från att vara societetens sätt att visa sin förmögenhet till en "inne-grej" för "vanligt" folk. De rika hade tröttnat på att sponsra museer så konst föremål köptes upp av privatägare för att senare säljas dyrare. Att köpa konst blev som att köpa aktier. Det blev helt plötsligt "chic" att röra sig på rätt utställningar och att vara uppdaterad konstant. I rädsla att finna sig själv ett steg efter andra konstsamlare så började folk att köpa upp så mycket konst de kunde vilket ledde till en absurd situation. Konstsamlare stod på väntelistor för att köpa konstverk. Detta ledde i sin tur till att konstnärer producerade konst efter tillgång och efterfråga. Folk började förstå att man kunde tjäna pengar på konstnärer. Eftersom konstnärer inte tjänade så bra så såg de ett sätt att också själva tjäna pengar genom att agera manager som skulle hjälpa konstnärerna att komma in på de rätta utställningarna och möta de rätta personerna. Basquiat var en av de som avskydde detta sätt att behandla konstnärer på. Det ställdes krav på konstnärer och de behandlades som hundar i en kennel. Konst hade blivit en kravfylld fluga och hade inte ett sätt att uttrycka sig fritt.
Vägen till framgång
Basquiat rymde hemifrån och livnärde sig på att sälja kort och t-shirts som han målade. Basquiat började sitt konstnärskap med graffiti. Tillsammans med Al Diaz började de måla väggar utomhus under psuedonymen "SAMO" som stod för: "SAMe Old Shit". Med hjälp av "SAMO" gick de emot och kritiserade konsten samt andra ting de ansåg hindra eller förstöra: "SAMO as a new art form. SAMO as an end to mindwash religion, nowhere politics and bogus philosophy. SAMO as an end to playing art. SAMO as an alternative to God."
Basquiats kritik mot konstvärlden
Basquiat fick aldrig det erkännande han förtjänade under sin livstid då han fortfarande inte var helt jämställd med sina vita konstnärsvänner. Han tjänade aldrig lika mycket som dessa även om han var den mest produktiva av dem alla. Han fick stämpeln att vara en svart ghetto-konstnär snarare än bara konstnär. Det var först efter sin död som priset på hans tavlor sköt i höjden, tavlor gick från att kosta 5000 dollar till miljonbelopp. Basquiat klagade dock aldrig muntligt på denna rasdiskriminering utan använde sig av konsten mot detta. En tavla som han målade som senare ställdes ut hette till exempel "Five thousand dollars" och bestod av två bruna färger på duk med texten: "Five thousand dollars 5000$" i vitt skrivet i Basquiats karakteristiska barnsliga stil. Tavlan var i själva verket bara en stor prislapp, det fanns ingen "djup mening" med tavlan utom det syftet att tjäna pengar. I flera av Basquiats tavlor framställs mörkhyade figurer med uppsträckta armar och hemska ansiktsuttryck såsom stora vita ögon med grinande munnar. Dessa figurer speglar Basquiats kritik gentemot behandlingen av afro-amerikanska människor. Basquiat hyllar också dessa figurer genom att väldigt ofta använda sig av glorior placerade ovanför figurernas huvuden. Basquiat var inte sen att hylla sina hjältar med hjälp av sina konstverk. Med tavlan: "Untitled (sugar ray robinson)" möts betraktaren av en helt svart tavla med endast namnet: "SUGAR RAY ROBINSON" i vitt och en dödskalle med en krona över också i vitt. I denna tavla finns all tänkbar frustration gentemot det dominerande vita samhället och med hjälp av kronan så hyllar Basquiat boxaren Sugar Ray som arrogant stod emot detta samhälle. Personer som Sugar Ray, Charlie Parker, St. Joe Louis, Miles Davis, Jesse Owens var Basquiats hjältar och martyrer och dessa återkommer konstant i Basquiats verk.
Basquiat och Warhol
Basquiat gillade Warhols konst och använde honom som inspirationskälla då han skapade. Basquiat försökte komma Warhol nära eftersom de båda umgicks i samma kretsar. Dessvärre var Warhol väldigt reserverad och avstod från att ta kontakt med Basquiat, vilket gjorde att ett samarbete mellan de två kom att dröja. Efter en tid blev de emellertid presenterade för varandra av Paige Powell, advertising director på Warhols tidning Interview. Warhol befann sig på botten av sin karriär och såg Basquiat som en ung, talangfull konstnär han kunde forma, och med vars hjälp han kanske kunde ta sig tillbaka till toppen. Basquiat mötte Warhol på "The Factory" och de två samtalade. Efter en stund ursäktade sig Basquiat och lämnade byggnaden, men återkom efter ungefär 30 minuter med en tavla – fortfarande blöt av färg – föreställandes de båda konstnärerna tillsammans, axel mot axel i ett porträtt. Warhol som redan var förstummad lyckades bara få fram orden He is faster than I am ('Han är snabbare än jag'). Efter en lång konversation kunde Powell övertyga Warhol och Basquiat att börja arbeta tillsammans. Warhol kom att bli som en fadersfigur för Basquiat, men deras gemensamma verk gjorde ingen succé. Konstkritiker skrev att Basquiat hade förlorat känslan, och att Warhol bara red på den mediavåg av uppmärksamhet som Basquiat fick. Det gemensamma arbetet avslutades, men de båda förblev nära vänner intill Warhols död 1987. Andy Warhols bortgång tog hårt på Basquiat som gick ner sig totalt, då också drogmissbruket på allvar började visa sin baksida.
Basquiats död och eftermäle
Basquiat dog av en överdos 1988, endast 27 år gammal. Genom sin tidiga död så fullföljde Basquiat sitt livsmotto: "The true path to creativity, is to burn out". Mot slutet av sitt alldeles för korta liv så låg det i hans verk en föraning av vad som komma skulle. Tavlor med namn som: "Riding With Death" och "Eroica I" och "Eroica II" den sistnämnda innehållandes ett frekvent användande av orden: "Man Dies". Basquiat är, vid sidan av sin produktion, ihågkommen för sitt arroganta förhållande till konst, sitt utanförskap och sin nästan överdrivna kreativitet.
Citat från en intervju med Basquiat utförd av en tysk tidning: Reporter: "How do you Work?" Basquiat: "I start a picture then I finish it".
Det finns en film om Basquiat som har samma namn som han själv. Den handlar om hans liv och väg till berömmelse. Jeffrey Wright gör en lysande tolkning av Basquiat och som den mycket specielle Andy Warhol ser vi David Bowie. Det finns även en film med namnet Downtown 81 där Basquiat innehar huvudrollen som en kämpande konstnär.
Litteratur
Basquiat/Schnabel.(Katalog). Rooseum, Malmö 1989.
