Elisa Bonaparte
Från Rilpedia
Elisa Bonaparte, född i Ajaccio den 3 januari 1771, död nära Trieste den 6 augusti 1830; dotter till Carlo Buonaparte och Laetitia Ramolino; yngre syster till Napoleon Bonaparte. Hennes dopnamn var Maria-Anna, men hon kallades Elisa.
Elisa gifte sig den 1 maj 1797 med Felice Pasquale Bacciochi (1762-1841). 1798 for Elisa till Paris, där hon umgicks i stadens intellektuella kretsar. Efter det att hennes bror antagit kejsartiteln år 1804 fick Elisa titeln kejserlig höghet, och påföljande år erhöll hon och hennes make furstendömena Piombino och Lucca. 1809 blev hon också storhertiginna av Toscana. Elisa styrde sina länder med klokhet och kraft. Ryktena säger, att hon under åren som storhertiginna av Toscana hade ett kärleksförhållande med sin hovmusiker, violinvirtuosen Paganini.
Efter de hundra dagarna utvisades Elisa ur Italien och bodde därefter för det mesta av tiden i trakterna av Trieste (som då var österrikiskt).
Barn:
- Napoléon, född och död 1798
- Napoléone Elisa (1806 - 1869)
- Jérome-Charles (1810 - 1811)
- Frédéric-Napoleon (1813 - 1833; han kastades av från hästen under en ridtur i Rom och skadades till döds; när hans mormor, Laetitia Ramolino, fick veta detta var hon tyst i flera timmar, innan hon yttrade "Det ligger ett olycksbringande öde över tredje generationen Bonaparte; de dör alla en våldsam död")
- ytterligare ett barn
