Messerschmitt Me 262
Från Rilpedia
Messerschmitt Me 262 |
|
| Messerschmitt Me 262A-1 | |
|---|---|
| Beskrivning | |
| Typ | jetjaktplan |
| Besättning | 1 |
| Första flygning | 18 juli 1942, 08.40 |
| I aktiv tjänst | juli 1944 - 4 maj 1945 |
| Tillverkare | Messerschmitt AG |
| Data | |
| Längd | 10,58 m |
| Spännvidd | 12,5 m |
| Höjd | 3,83 m |
| Vingyta | 21,7 m² |
| Tomvikt | 3 800 kg |
| Max startvikt | 6 400 kg |
| Motor | 2 × Junkers Jumo 004B-1 |
| Dragkraft | 2 × 18 kN |
| Prestanda | |
| Max hastighet | 870 km/h |
| Räckvidd med max bränsle | 1 050 km |
| Max flyghöjd | 11 450 m |
| Stigförmåga | 1 200 m/min |
| Beväpning | |
| Kanoner / kulsprutor | 4 × 30mm MK 108 kanoner |
| Bomber | 2 × 250 kg bomber |
| Robotar | - |
| Raketer | 24 × 55mm R4M raketer |
Messerschmitt Me 262 var ett tvåmotorigt tyskt stridsflygplan som utvecklades under andra världskriget. Det var det allra första jetmotordrivna stridsflygplanet som sattes in i strid och innebar en revolution både inom militär- och civilflyget. De bakåtsvepta vingarna kom senare att känneteckna många jetflygplan. Planet kom dock alldeles för sent till operativ tjänst – delvis på grund av strikta krav för landställ med noshjul – för att kunna påverka utgången av kriget.
Jetplanets överlägsna hastighet tillät Me 262-piloterna att diktera villkoren för luftstriderna, trots att de allierade oftast hade ett närmast absurt förkrossande numerärt övertag. Det enda sättet för det allierade jaktflyget att på allvar hota de tyska jetplanen var vid start och landning när Me 262 var sårbara. Jetmotorns egenskaper omöjliggjorde en kraftig acceleration direkt vid start och vid landning var plötsliga undanmanöver uteslutna. Traditionellt jaktflyg fick skydda jetplanen både vid start och landning. Landningskorridorerna var också beskyddade med mycket tungt luftvärn.
Med sin tunga beväpning och suveräna prestanda fungerade Me 262 utmärkt som jaktplan, men Hitler beordrade att planet skulle användas som blixtbombare för att "straffa de allierade". Detta var givetvis vansinne ur militärstrategisk synvinkel eftersom Me 262 var just ett jaktplan med kapacitet att få slut på de allt mer intensiva bombningarna av landet. Om tillverkningen av Me 262 prioriterats hade planets överlägsenhet kanske kunnat påverka utgången av kriget. Bränsle- och materialbrist samt få överlevande erfarna piloter var ytterligare anledningar till att Me 262 inte fick en så framträdande roll i luftstriderna som planet kunde ha haft möjlighet till. Problemen med motorerna vid plötsliga ändringar i fart, vilket kunde leda till motorhaveri var ytterligare en anledning.
Den faktiska betydelsen Me 262 hade i luftstriderna under 1944-45 har ofta ifrågasatts, och det totala antalet nedskjutna allierade plan har angivits till cirka 100. Detta är främst en propagandamyt – de totala, dokumenterade allierade förlusterna förorsakade av tyska Me 262 är större än 300 flygplan.
I dag – år 2006 – återstår färre än tio originalexemplar av Me 262 i världen. Inget av dessa är i flygdugligt skick och alla kommer med största säkerhet förbli statiska utställningsobjekt. I USA påbörjades däremot 1993 ett privatfinansierat projekt, numera känt som en:Me 262 Project, med målsättningen att bygga fem exemplar av Me 262 exakt enligt originalspecifikationerna. Enda skillnaden blev motorvalet som givetvis föll på pålitliga, moderna jetmotorer. I skrivande stund har två flygplan tillverkats och ett av dem – "Tango Tango" (D-IMTT), som numera drivs av Messerschmitt Foundation – har redan flugit i Europa. Första flygningen, med den mycket erfarne Horst Philipp som pilot, skedde endast i närheten av flygplatsen Manching flygplats, nära München, och genomfördes utan problem. Sedan dess har denna replika av Me 262 deltagit i flera uppvisningsflygningar.
Se även
