Ben-Hur

Från Rilpedia

Texten från svenska Wikipedia

Denna artikel handlar om filmen Ben-Hur från 1959. Det finns en annan film med samma namn från 1925, se Ben-Hur (1925)

10px Ben-Hur
Originaltitel	Ben-Hur
Genre	Action, Drama
Produktionsland	USA
Premiär	1959
Regissör	William Wyler
Producent	Sam Zimbalist, William Wyler
Manus	Lew Wallace, Karl Tunberg, Maxwell Anderson, Christopher Fry, Gore Vidal
Skådespelare	Charlton Heston, Jack Hawkins, Stephen Boyd
Originalmusik	Miklós Rózsa
Produktionsbolag	MGM
Speltid	224 minuter
Språk	Engelska

Ben-Hur, amerikansk film från 1959.

Handling

Filmen utspelar sig parallellt med att Jesus levde. Den handlar om den judiske prinsen Judah Ben-Hur som återser sin barndomsvän Messala. Messala har blivit utnämnd till tribun för den romerska provinsen Judea. Judah Ben-Hur och Messala kommer ganska snart på kant med varandra. Detta beror på att Messala kräver att Judah skall ange de judar som konspirerar mot romarriket. Judah vägrar och efter att Messala sagt att "antingen är du med mig eller så är du emot mig" skiljs de åt som ovänner.

Judah har två slavar, Simonides och hans dotter Esther, som är nära vänner till familjen. När de avslöjar att Esther har planer på att gifta sig skänker Judah henne friheten i bröllopsgåva. Judah och Esther inser att de är attraherade av varandra.

Det hålls en parad i Jerusalem, provinsens huvudstad, i samband med att den nye guvernören tillträder. Judah och hans syster Tirzah betraktar paraden från taket på sitt hus, när Tirzah råkar knuffa till några takpannor som faller ner och skadar guvernören. Romerska soldater stormar huset och för bort Judah, Tirzah och deras mor Miriam. Messala dömer Judah till galärerna och Tirzah och Miriam kastas i fängelse. Messala har förstått att Judah och hans familj är oskyldiga, men offrar dem för att avskräcka det judiska folket från att göra uppror. Judah svär att hämnas.

När slavkaravanen där Judah ingår passerar genom öknen håller Judah på att försmäkta av törst. Han möter Jesus som ger honom vatten. Tre år senare, år som Judah tillbringat som slav på olika galärer, hamnar han på konsuln Quintus Arrius galär. Denne har fått i uppdrag att bekämpa pirater längs medelhavets östkust. Arrius blir imponerad av Judahs uthållighet och tro på Gud. När det blir dags för strid med piraterna befaller Arrius att Judah, till skillnad från de andra slavarna, inte ska kedjas fast under striden. Detta blir Judahs räddning eftersom Arrius galär rammas och så småningom sjunker. Innan galären sjunker kastas Arrius över däck och Judah dyker efter och räddar honom. De klamrar sig fast vid en flotte och kommer bort från de andra skeppen. Judah hindrar flera gånger Arrius att ta sitt liv på grund av nederlaget. De räddas senare av en romersk galär och det visar sig att Arrius har vunnit en stor seger.

Arrius återvänder i triumf till Rom och adopterar Judah som sin son. Judah har framgångar i Rom som kusk vid hästkapplöpningarna på Circus Maximus. Han finner dock ingen ro förrän han har räddat sin mor och syster från fängelset i Jerusalem. Han reser därför tillbaka till sitt hemland.

På väg till Jerusalem stöter Judah på Balthasar, en av de tre vise män som besökte Jesus i Betlehem. Balthasar försöker förgäves övertala Judah att vända andra kinden till och överge sina planer på hämnd. Judah träffar också den arabiske shejken Ilderim, som letar efter någon som är skicklig nog att köra en vagn dragen av hans fyra vita, magnifika, arabiska kapplöpningshästar och vinna över Messala och dennes fyra svarta hästar i arenan i Jerusalem.

Judah besegrar Messala i hästkapplöpningen och Messala blir dödligt sårad när han faller av vagnen och blir överkörd av andra vagnar. På sin dödsbädd berättar Messala att Judah kan hitta sin familj i de spetälskas dal. De har överlevt fängelset men har fått lepra och får därför inte leva bland andra människor. Judah får ingen själsro trots att Messala dör utan när ett intensivt hat till Rom och allting romerskt.

Esther har hört Jesu bergspredikan och vill ta Miriam och Tirzah för att de ska få höra Jesus tala. När Judah och Esther har hjälpt Tirzah och Miriam in i Jerusalem blir de vittne till rättegången mot Jesus, Golgatavandringen och korsfästelsen. Judah återgäldar Jesu barhärtighet genom att ge honom vatten.

Esther, Miriam och Tirzah söker skydd i en grotta undan ett oväder som bryter ut efter korsfästelsen. Jesu blod flyter in i grottan och botar de spetälska från deras sjukdom. När de möter Judah igen berättar han att hatet lämnat hans hjärta efter att han har hört Jesus tala om förlåtelse. Filmen avslutas med en scen där man ser Jesu kors i bakgrunden och en herde och hans flock med får i förgrunden.

Om filmen

• Filmen hade svensk premiär 20 februari 1962 i 70 mm kopia på biografen Palladium i Stockholm.
• Över 100.000 kostymer, 8000 statister och en i dåtidens mått mätt gigantisk budget.
• Filmen är baserad på en bok från 1880 av författaren Lewis Wallace, Ben-Hur: En berättelse från Kristi tid.

Oscars

• Charlton Heston tilldelades pris för bästa manliga huvudroll
• Hugh Griffith tilldelades pris för bästa manliga biroll
• William A. Horning, Edward C. Carfagno och Hugh Hunt tilldelades pris för bästa art direction/set decoration (färg)
• Robert Surtees tilldelades pris för bästa färgfoto
• Elizabeth Haffenden tilldelades pris för bästa kostym
• William Wyler tilldelades pris för bästa regi
• Arnold Gillespie, Robert MacDonald och Milo B. Lory tilldelades pris för bästa effekter och specialeffekter
• Ralph E. Winters och John D. Dunning tilldelades pris för bästa klippning
• Miklós Rózsa tilldelades pris för bästa musik
• Sam Zimbalist tilldelades pris för bästa film
• Franklin Milton tilldelades pris för bästa ljud

Rollista (i urval)

• Charlton Heston - Judah Ben-Hur
• Jack Hawkins - Quintus Arrius
• Haya Harareet - Esther
• Stephen Boyd - Messala
• Hugh Griffith - Sheik Ilderim
• Martha Scott - Miriam
• Cathy O'Donnell - Tirzah
• Sam Jaffe - Simonides

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Ben-Hur

• IMDb - Ben-Hur