Slakthus 5
Från Rilpedia
Slakthus 5 är en delvis verklighetsbaserad roman av Kurt Vonnegut från 1969. Berättelsen handlar om bombningen av Dresden under andra världskriget. Kurt Vonnegut var själv krigsfånge i Dresden under bombningen, och bunkern där de hölls fångna hette just Slakthus 5.
Slakthus 5 har kallats för "en av de starkaste anti-krigsskildringarna i modern litteratur". Den kom ut 1969, en känslig tid för amerikaner, och föranledde offentliga bokbål på flera ställen i USA, men var samtidigt mycket populär bland pacifister.
Kurt Vonnegut använder i boken den lekfulla men träffsäkra stil som genom åren blivit hans signum. I bokens avslutning tillåter han sig dock att bli bombastisk. Boken populariserade uttrycket So it goes (ung. "Så kan det gå"). Uttrycket med sin betydelse här kommer sannolikt från Japan.
Slakthus 5 är berättelsen om Billy Pilgrim som har den egenheten att han är spastisk i tiden på samma sätt som andra är spastiska i rummet. Sålunda kan Billy befinna sig på en optikerkongress i Kanada år 1963 i den ena stunden, för att efter nästa ögonblick befinna sig i fånglägret i Dresden under de allierades bombningar 1945.
Fånglägret i fråga inryms i ett kylrum långt nere under jorden i ett slakthus - Slakthus 5 - och är det enda som återstår av Dresden någon dag senare, sedan de allierade bombat fram en så kallad eldstorm som slukar hela staden och kostar ca 135 000 civila liv.
