ZPE-plasmamodellen

Från Rilpedia

Versionen från 29 januari 2016 kl. 20.23

Rilpedia artikel

ZPE-plasmamodellen är en kosmologisk teori som utvecklats av den australiensiske astronomen Barry Setterfield. Han uppmärksammades i december 1979 på att ljusets hastighet har visat sig avta vid de mätningar som gjorts sedan slutet på 1600-talet. Det har också visat sig att vid mätningar från 1930-talet och senare att även Plancks konstant h och atomens vilomassa m inte varit konstant. Med början 1976 publicerade William Tifft (astronom vid Steward Observatory, Tucson, Arizona) rapporter som indikerar att rödskiften från galaxer inte ändrades kontinuerligt utan i steg. Detta utmynnade i ZPE-Plasmamodellen som är en utveckling av den teori som benämns cDK (c-decay). Den förklarar ovanstående observationer och kringgår också ett antal problem som Big Bang-teorin lider av.

Modellen är sammansatt av två delar. I korthet går den ena delen ut på att värdet på ZPE (nollpunktsenergin) har har ökat från ett mycket lågt värde vid universums uppkomst för ca 8000 år sedan. Man kan se det som att vakuum har blivit 'tätare'. Detta har medfört att många processer blivit 'trögare'. Det mest kända är att ljushastigheten c avtagit kraftigt. Den andra delen, plasmateorin, handlar om att universum består till över 99% av plasma. Det som håller ihop galaxerna är i huvudsak elektromagnetiska krafter eftersom dessa är ca 39 storleksordningar större än gravitationskrafterna.

Sammanfattning av ZPE-plasmamodellen

Modellen inbegriper och förklarar

• Mätningar som visar att ljushastigheten minskat.^[1]
• Mätningar som visar att Plancks konstant^[2] och atomens vilomassa^[3] ökat
• Hur ljus från avlägsna galaxer hunnit hit på under 10000 år
• Att universum kan vara under 10000 år men ändå dateras till över 13 miljarder år
• Varför radioaktiva dateringar skenbart visar höga åldrar
• En observerad kvantisering av rödförskjutningen
• Att mörk materia och mörk energi inte behövs
• Att jorden bildades före solen
• Varför de inre planeterna innehåller tyngre grundämnen och de yttre lättare

Historia

Utvecklingen började i slutet av 70-talet. Det uppmärksammades att observationer visat att ljushastigheten avtagit under de senaste seklen. I en första rapport 1987 redovisades mätdata och vissa spekulationer om vad som kunde ligga bakom detta. I slutet av 90-talet skedde en betydlig utveckling av stokastisk elektrodynamik (SED) och plasmafysik. Detta medgav att modellen kunde utvecklas och detta redovisades i en första rapport år 2007. ^[4]

Naturkonstanterna

Inom fysiken talar man om ett tjugotal naturkonstanter, konstanter som är oföränderliga och lika i hela universum.

Vissa av dem är dock inte oföränderliga då styrkan av ZPE (U) ingår som faktor i dem:^[5]

Mätningar av ljushastigheten

Före år 1000 AD trodde man allmänt att ljuset hade oändlig hastighet. Ole Rømers experiment med observationer av Jupiters måne Io visade 1675 att ljushastigheten var ändlig och mätbar. På hans tid hade man inte något exakt värde på jordens avstånd till solen. När man 1973 analyserade hans mätvärden med det nu kända avståndet till solen kom man fram till att c då var ca 317700 km/s. ^[6]

James Bradley använde en annan metod, abberation. Han mätte vinkelskillnaden till stjärnor i närheten av polstjärnan som funktion av årstiden. Det kan jämföras med att cykla i regn. Ju fortare man cyklar dess mer slår regnet in framifrån. På detta sätt fick man fram ett för hållande mellan c och jordens hastighet i sin bana runt solen. 1729 års mätningar gav c värdet 301415 +- 110 km/s. ^[7]

Tandhjul och speglar användes av Fizeu. Man sände ljus genom ett tandhjul som reflekterades i en spegel 8633 meter bort. Det återvändande ljuset passerade tandhjulet och betraktades via en kikare. Genom att variera tandhjulets hastighet fick man min- och maxintensitet och kunde därav beräkna c till 313300 km/s år 1849. ^[8]

En roterande spegel användes av Foucault. Det gav en kompakt utrustning med 20 meters mätsträcka . Spegeln roterade med 500 varv/s. Man uppmätte c till 298000 +- 500 km/s

Roterande prisma användes av Newcomb. Han uppmätte c till 299627 km/s år 1880. Michelson använde en liknande metod och uppmätte c till 299802 +- 30 km/s i vakuum år 1924. ^[9]

Klockor, dateringar

Man använder sig av två typer av klockor.^[10] Den dynamiska klockan går i den takt som ges av hur jorden roterar kring solen. Denna klockas hastighet har inte ändrats. Den atomistiska klockan går i en hastighet som är proportionell mot ljushastigheten (c). Har då denna varit högre så har denna klocka gått snabbare. Man kan förena universums dynamiska ålder sedan 5810 BC att svara mot den atomistiska åldern 13 miljarder år. Dateringar som använder radioaktivt sönderfall använder den atomistiska klockan eftersom hastigheten för radioaktivt sönderfall är proportionell mot c.

SED – QED

Stokastisk elektrodynamik (SED, engelska Stochastic Electro-Dynamics). Denna baseras på den nu verifierade existensen av en reell nollpunktsenergi vars styrka kontrollerar vakuums egenskaper och som ger upphov till kvantfenomen.

Kvantelektrodynamik (QED efter engelska Quantum electrodynamics). Här är nollpunktsenergin (ZPE) mera en virtuell, inte reell, företeelse som tillskriver materien inneboende egenskaper som lyder kvantlagar.

Rödförskjutning

Spektrum av ljus som kommer från avlägsna galaxer visar sig förskjutet mot rött, ju mer dess avlägsnare källan är. Detta beror dels på den faktiska hastigheten som källan har relativt mottagaren (dopplereffekten) men huvuddelen beror på att ZPE har ökat under ljusets resa. När ZPE ökar blir elektronbanornas radie mindre och avgivet ljus skiftas mot blått. Den våglängd ljusstrålen hade vid bildandet förblir konstant under resans gång medan dess frekvens förändras proportionellt mot ljushastigheten.

Kvantiserad rödförskjutning

ZPE-delen av rödförskjutningen är kvantiserad dvs den ändras i steg medan ZPE ändras steglöst. Denna kvantisering kan förklaras med att elektronbanornas radier endast kan ändras i steg.

Big Bang-problem

Galaxer roterar mycket fortare än den mängd synlig materia de innehåller tillåter. Galaxkluster rör sig inte som de borde om bara synlig materia funnes. För att lösa problemet bör universum totalt bestå av :

• 5 % vanlig materia
• 25 % mörk materia
• 70 % mörk energi

Är mörk materia och energi nutidens motsvarighet till medeltidens epicykler?

Kritik

Det har förekommit kritik av modellen från olika håll:^[11]

• Sekulär kritik. Att universums uppkomst skulle inträffat för under 8000 år sedan är oförenligt med evolutionsläran.
• Kreationistkritik. Man har svårt att acceptera att dateringsmetoder som bygger på radioaktivt sönderfall kan vara korrekta. Med denna modell använder man två klockor och man kan i princip omvandla tider mellan de två klockorna
• Inaktuell kritik av äldre rapporter än från juli 2011
• Kritik som grundar sig på okunskap

Referenser

1. ↑ Measured Variation in the Speed of Light
2. ↑ [http://www.setterfield.org/behaviorzpe3.html#evidence33 Evidence for Possible Changes in Planck’s Constant]
3. ↑ [http://www.setterfield.org/behaviorzpe3.html#behavior312 The Behaviour of Atomic Masses and Frequencies ]
4. ↑ Development of the ZPE Plasma approach
5. ↑ ZPE and Atomic Constants’ Behavior
6. ↑ Early Measurements
7. ↑ The Bradley Type Experiments
8. ↑ Fizeau and the Toothed-Wheel Experiments
9. ↑ Foucault and the Rotating Mirror Experiments
10. ↑ Orbital and Atomic Clock Rates Compared
11. ↑ Are Light Speed Critiques Valid?