Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Winfried Georg Sebald''', född [[18 maj]] [[1944]] i [[Wertach]], [[Allgäu]], [[Tyskland]], död [[14 december]] [[2001]] i [[Norfolk, England|Norfolk]], [[England]], tysk [[författare]] som skrivit ett antal skönlitterära verk varav tre återfinns på svenska: ''Utvandrade'' ("Die Ausgewanderten", 1992), ''Saturnus ringar - en engelsk vallfart'' ("Die Ringe des Saturn. Eine englische Wallfahrt", 1995), ''Austerlitz'' ("Austerlitz", 2001). Sebald har en säregen [[stil]] där han blandar [[fiktion]], [[självbiografi]] och dokumentär [[prosa]], den senare ofta i formen av biografier över människor som han möter eller känner sig besläktad med. Beträffande kontrasten mellan [[fakta]] och fiktion har han själv kommenterat: "Fakta och fiktion är bägge hybrider. De är inga alternativ" (Bigsby, "Remembering and Imagining the Holocaust", 2006, p. 42). Sebalds prosa handlar alltid om att återvinna minnet - ofta vad som brukar kallas det [[kollektivt minne|kollektiva minnet]] - för att förstå hur detta gör oss till dem vi är idag. Utan minne, ingen litteratur. Ett utmärkande drag i Sebalds skönlitterära böcker är att där återfinns en rad ofta dokumentärt präglade [[fotografi]]er och bilder. Dessa vävs in i [[berättelse]]n på ett sådant sätt att läsaren sällan blir klar över vilken status bilderna har, är de direkta spår av den verklighet Sebald visar fram eller är de spår av någonting annat som Sebald nu använder för att kunna fortsätta sin berättelse i den riktning han finner nödvändig? Detta är frågor som saknar svar och det tillhör Sebalds briljans att läsaren efter hand inte längre tycker detta är problematiskt. Sebalds böcker hör till de där läsaren redan efter ett par sidor försätts i en säregen stämning. En stämning som på [[fenomenologi]]skt vis stiger upp ur texten. Den förunderliga, sorgsna men också nyfikna, stämningen som löper genom Sebalds texter beskrivs kanske bäst som [[melankoli]]sk. I sitt stämningsskapande kan han påminna om den österrikiske författaren [[Peter Handke]], som han också har skrivit ett flertal [[essä]]er om. Men medan Handke ofta lyckas i sin återhämtning (''wiederholung'') och därmed åstadkommer ett sanningssägande i Heideggers mening, tillåter Sebalds [[estetik]] inte att han når ett sådant avslut eller en sådan epifani. Sebald påminner här snarare om den av honom beundrade Bruce Chatwin: att leva är att vara i rörelse och att minnas är ett ständigt arbete (se exempelvis Chatwins "Drömspår"). Sebald levde sitt vuxna liv i England, en självvald [[exil]] delvis beroende på en besvikelse över tyskarnas tystnad kring vad som hände under krigsåren, men också för att föredrog den akademiska kulturen i England framför den i Tyskland. Sebald arbetade som professor vid [[East Anglia]] University i [[Norwich]] och har skrivit en lång rad sakprosatexter, bland annat två essäsamlingar om österrikisk [[litteratur]] och en bok om [[bomb]]ningarna av tyska städer under [[andra världskriget]]. Sebald kallas ibland för en [[förintelse]]författare. Dels för att den frånvaro av kollektivt minne som han menar präglade Tysklands efterkrigstid alltid finns närvarande i hans skrivande, men också för att många av de personer han skriver om har en livshistoria direkt sprungen ur de nazistiska [[förintelselägren]]. {{DEFAULTSORT:Sebald, W.G.}} [[Kategori:Födda 1944]] [[Kategori:Avlidna 2001]] [[Kategori:Tyska författare]] [[Kategori:Män]] [[ar:و.ج. سيبالد]] [[da:W.G. Sebald]] [[de:W. G. Sebald]] [[en:W. G. Sebald]] [[eo:W. G. Sebald]] [[es:W. G. Sebald]] [[fi:W. G. Sebald]] [[fr:W. G. Sebald]] [[gl:W. G. Sebald]] [[he:וינפריד גיאורג זבאלד]] [[it:Winfried Sebald]] [[ja:W・G・ゼーバルト]] [[nl:W.G. Sebald]] [[no:W.G. Sebald]] [[pl:W.G. Sebald]] [[ru:Зебальд, Винфрид Георг Макс]] [[zh:温弗里德·格奥尔格·泽巴尔德]]

Tillbaka till W.G. Sebald.