Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Världsarvskonventionen''' (''Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv'') är en [[konvention]] som syftar till att få de undertecknade länderna att säkra skyddet för sina natur- och kulturarv. Konventionen instiftar också begreppet [[världsarv]] och statuerar hur organisationen kring detta ska se ut och fungera. Varje land som är anslutet till konventionen uppmanas att göra en förteckning över de kultur- och naturarv som man anser platsar att bli ett världsarv. Denna lista kallad ”tentative list”<ref>{{webbref|url=http://whc.unesco.org/en/tentativelists/|titel=Tentative lists|hämtdatum=27 maj 2009|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref>, försökslista, här kallad [[lista över förslag till världsarv]]. Från denna lista gör länderna nomineringar. För världsarvslistan ansvarar en av konventionen instiftad [[mellanstatlig]] [[kommitté]] kallad [[världsarvskommittén]]. Nomineringarna behandlas av världsarvskommittén som beslutar om det nominerade [[objekt]]et ska sättas upp på världsarvslistan eller inte. ==Bakgrunden till konventionen== Redan i [[Haagkonventionen om skydd för privat egendom under väpnade konflikter]] som antogs 1954 finns en konvention om skydd av kulturföremål i händelse av väpnad konflikt.<ref>{{Tidskriftsref|tidsskrift=Svenska Unescorådets skriftserie|nr=2|år=2002|sid 3|rubrik=Konvention om skydd för världens kultur- och naturarv|id={{ISSN|0348-8705}}}}</ref> Frågans betydelse växte dock 1959 när [[Egypten]] beslutade bygga ut [[Assuandammen]]. Denna utbyggnad hotade att dränka [[Abu Simbel]], ett av Egyptens stora kulturarv. För att rädda detta "världsarv" inledde [[UNESCO]], efter en förfrågan från Egyptens och [[Sudan]]s regeringar, en stor internationell räddningskampanj.<ref name=whc>{{Webbref|url=http://whc.unesco.org/en/convention/|titel=Brief History|hämtdatum=27 maj 2009|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref> Arkeologiska utforskningar påskyndades i området som riskerade att bli översvämmat. Dessutom beslutade man att flytta [[Abu Simbel]] och [[Philae]]<ref>{{webbref|url=http://whc.unesco.org/en/activities/172/|titel=Monuments of Nubia-International Campaign to Save the Monuments of Nubia |hämtdatum=27 maj 2009|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref>. Sten för sten monterades de ner och återuppbyggdes på säker mark, 65 meter högre upp och 200 meter från vattenlinjen. Kampanjen kostade omkring 80 miljoner [[USA-dollar]]<ref>{{webbref|url=http://whc.unesco.org/en/107|titel=Success Stories|hämtdatum=27 maj 2009|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref>. Hälften av pengarna kom från ett antal givmilda länder. Bortsett från att man blev tvingad att flytta kulturarven var kampanjen oerhört framgångsrik. Man hade visat att man med internationellt stöd och samarbete kunde rädda ett för hela världen betydelsefullt kulturarv. Resultatet innebar att flera liknande projekt startades. ==Konventionen växer fram== [[1962]] presenterade UNESCO rekommendationer angående skyddandet av kulturlanskap och platsers skönhet och karaktär (''Recommendation on the Safeguarding of the Beatu and Character of Landscapes and Sites''). Rekommendationen omfattar såväl naturliga oråden som mänskligt skapade områden.<ref>{{Webbref|url=http://whc.unesco.org/documents/publi_infokit_en.pdf|titel=World Heritage Information Kit|hämtdatum=27 maj 2009|format=PDF|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref> Idén att kombinera bevarandet av såväl kulturplatser som naturområden kom från [[USA]]. På en konferens i [[Vita huset]] i [[Washington, D.C.]]. [[1965]] föreslogs en [[Världsarvsfonden|Världsarvsfond]] (''World Heritage Trust''), som skulle stimulera internationellt samarbete för att bevara världens mest enastående naturliga och scensiska områden samt historiska platser för dagens och morgondagens människor. [[4 november]] [[1966]] drabbades både [[Florens]] och [[Venedig]] av omfattande översvämningar som orsakade stor förödelse. Vid samma tidpunkt höll UNESCO sin 14:de generalkonferens och Italiens regering bad därför denna om hjälp. UNESCO:s svar blev en [[resolution]] där man drog igång en internationell kampanj för att rädda Florens och Venedig (''International Campaign for Florence and Venice'')<ref>{{webbref|url=http://unesdoc.unesco.org/images/0009/000946/094690eb.pdf|titel=International campaign for the safeguarding of Venice|hämtdatum=27 maj 2009|datum=13 augusti 1993|format=PDF|språk=engelska|utgivare=UNESCO}}</ref>. [[1968]] utvecklade [[IUCN]] ett förslag för sina medlemmar som liknande den i Washington föreslagna världsarvsfonden. [[UNESCO]] skrev sedan med hjälp av [[ICOMOS]] ett utkast till en konvention som skulle skydda våra kultur- och naturarv. [[1970]] antogs konventionen om betydelsen för skyddandet och förhindrandet av olaglig import, export och ägandebyten av kulturella innehav. ==Konventionen antas== Utkastet till konventionen presenterades på FN-konferensen om Mänsklig miljö (''United Nations conference on the Human Environment'') i [[Stockholm]] som hölls 5-16 juni [[1972]]<ref name=whc/> och populärt kommit att kallas [[Stockholmskonferensen 1972]]. Samma år, den [[16 november]], antogs den av UNESCO:s generalförsamlings 17:e kongress i [[Paris]]<ref>{{webbref|url=http://unesdoc.unesco.org/images/0011/001140/114044E.pdf|titel=Records of the General Conference Seventeenth Session - Volume 1 Resolutions, recommendations|hämtdatum=27 maj 2009|format=PDF|sid=sid. 135 och framåt|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}}}</ref>. Konventionen om skydd för världens kultur- och naturarv (''Convention Concerning the Protection of the World Cultural and Natural Heritage'') kallas populärt i Sverige för världsarvskonventionen. 1978 skrevs de första tolv världsarven in på världsarvslistan. ==Konventionens syfte/mål== Konventionen syftar till att få de undertecknande länderna att säkra skyddet för sina natur- och kulturarv. Man vill också få de deltagande länderna att göra upp planer och bygga upp rapporteringssystem så att man kan hålla koll på världsarvens tillstånd och bevara dem i gott skick. Till sin hjälp har länderna världsarvskommittén, som enligt konventionen ska ställa upp med teknisk assistans och erbjuda [[professionell]] [[utbildning]] till länderna samt ge bidrag för att rädda de mest hotade världsarven. Konventionen har inneburit att många länder har byggt upp en ordentlig [[organisation]] för att ta ansvar för sina natur- och kulturarv och gjort medborgarna i länderna medvetna om dessa. Många av världsarven som tidigare varit okända har blivit stora turistmagneter. ==Konventionen idag== Idag (maj 2007) har 186 länder anslutit sig till konventionen<ref name="stateparties">{{Webbref|url=http://whc.unesco.org/en/statesparties/|titel=States Parties|hämtdatum=27 maj 2009|språk=engelska|utgivare=World Heritage Centre}}</ref>, därav har 99 [[ratifikation|ratificerat]] den, 84 antagit den (71 "acceptance" och 13 "notification of succession") samt 3 anslutit sig ("acceded") till konventionen. USA var först med att ratificera konventionen och gjorde detta redan den [[7 december]] [[1973]]. Bland de nordiska länderna var [[Norge]] först. Norge ratificerade konventionen den [[12 maj]] [[1977]], därefter kom [[Danmark]] den [[25 juli]] [[1979]]. [[Sverige]] skrev under konventionen först [[1984]] och ratificerade densamma den [[22 januari]] året efter. [[Finland]] ratificerade konventionen [[4 mars]] [[1987]] och [[Island]] [[19 december]] [[1995]]<ref name="stateparties"/>. [[Grönland]] är bundet till konventionen och har idag ett objekt på världsarvslistan. Det självstyrande [[Färöarna]] som liksom Grönland tillhör Danmark är däremot inte bundet till konventionen. Det självstyrande [[Åland]] i Finland har ännu inte anslutit sig till konventionen.<ref>{{bokref |titel=En rikare framtid - 13 konventioner om natur- och kulturmiljö|url=http://www.norden.org/pub/miljo/miljo/sk/TN2006561.pdf |format=PDF |hämtdatum=27 maj 2009 |upplaga=1000 |serie=TemaNord 2006:561 |datum= |år=2006 |månad= |utgivare=Nordiska Ministerrådet |utgivningsort=Köpenhamn |språk=Svenska |isbn=92-893-1374-9|sid=10}}</ref> ==Referenser== <references/> ==Se även== *[[Världsarv]] ==Externa länkar== *[http://whc.unesco.org/en/convention/ UNESCO World Heritage Centre - World Heritage Convention] {{en ikon}} ===Konventionstexten på olika språk=== *[http://whc.unesco.org/archive/convention-arb.pdf Arabiska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-en.pdf Engelska] *[http://www.minedu.fi/OPM/Kansainvaeliset_asiat/kansainvaeliset_jaerjestoet/unesco/sopimukset/mperintosopimus Finska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-fr.pdf Franska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-ch.pdf Kinesiska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-pt.pdf Portugisiska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-ru.pdf Ryska] *[http://whc.unesco.org/archive/convention-es.pdf Spanska] *[http://www.minedu.fi/OPM/Kansainvaeliset_asiat/kansainvaeliset_jaerjestoet/unesco/sopimukset/mperintosopimus?lang=sv Svenska] *[http://www.lulea.se/download/18.75a7f685114adef836c800034839/V%C3%A4rldsarvskonventionen.pdf Svenska] {{PDF}} [[Kategori:Världsarv]] [[Kategori:Internationella konventioner]]

Tillbaka till Världsarvskonventionen.