Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Tvångssparandet''' var ett obligatoriskt sparande som infördes i [[Sverige]] [[1989]]. Den [[25 april]] [[1989]] föreslog finansminister [[Kjell-Olof Feldt]] i regeringens kompletteringsproposition skattehöjningar: höjd [[moms]] med 2 procent från 1 juli, höjd allmän löneavgift med 2 procent från 1 september, extra höjd löneavgift i Stockholmsområdet med 3 procent, höjda [[Skatteutjämningssystemet|skatteutjämningsavgifter]] för vissa kommuner samt höjd alkohol- och tobaksskatt. Hela paketet skulle ge staten ökade inkomster med 20 miljarder. Förslaget fick snabbt hård kritik. Den [[26 april]] sade [[LO|LO:s]] landssekretariat nej till åtstramning och underkände regeringens bedömning av det ekonomiska läget. LO:s ordförande [[Stig Malm]] var starkt kritisk och lovade den [[27 april]] att förstamajdemonstrationerna skulle riktas mot regeringens politik. Den [[28 april]] samlades det [[Sveriges socialdemokratiska arbetareparti|socialdemokratiska]] verkställande utskottet och förklarade att man välkomnade en prövning av alternativ till momshöjningen. Därmed fick regeringen i praktiken dra tillbaka förslaget om höjd moms. I början av maj skrev [[Centerpartiet]]s partiledare [[Olof Johansson]] en debattartikel i [[Dagens Nyheter]] där han föreslog införandet av ett tvångssparande. Regeringen inledde förhandlingar med Centerpartiet och den 23 maj presenterades uppgörelsen: alla privatpersoner skulle tvångsspara ett belopp motsvarande 3 procent av slutskatten under 1989 och 1990. I uppgörelsen ingick även höjd skatt på el och olja, höjda arbetsgivaravgifter med 1,5 procent, en tioprocentig skatt på investeringar i affärs- och kontorshus samt höjda [[barnbidrag]] med 900 kronor per barn och år. Reformen började gälla den [[1 september]] [[1989]] och upphörde [[31 december]] [[1990]]. I början fanns ingen lägsta gräns för när den skattskyldige skulle betala vilket innebar att även [[Folkpension|folkpensionärer]] och sommarjobbande ungdom fick spara belopp på bara några kronor. Från den [[1 januari]] [[1990]] ändrades lagen så att ett minsta sparbelopp på 1 000 kronor infördes. Sparbelopp från 1989 betalades tillbaka i maj 1990 medan sparbelopp från 1990 betalades tillbaka i februari 1991. Återbetalningen gjordes genom postanvisning vilket påstås ha kostat 6,32 kronor per styck. Sparandet uppgick till 2,6 miljarder kronor för 1989 och 9 miljarder kronor för 1990. Kostnaden för att administrera reformen uppges ha varit under 150 miljoner kronor. I sin självbiografi ''Alla dessa dagar...'' kallar dåvarande finansminister Feldt tvångssparandet för "''det dummaste jag gett mig in i''" (s. 407). ==Referens== *{{bokref|författare=[[Kjell-Olof Feldt]]|redaktör=|år=1991|titel=Alla dessa dagar... I regeringen 1982-1990|upplaga=|översättare=|utgivningsort=Stockholm|utgivare=Norstedts|sid=|id=ISBN 91-1-919371-8}} *Riksdagens protokoll 1990/91:102, 25 april 1990 (sparbeloppet 1989/1990) *Riksdagens protokoll 1990/91:120, 28 maj 1990. [[Erik Åsbrink]]: "''Jag gör emellertid bedömningen att de totala kostnaderna inte överstiger 150 milj.kr.''" [[Kategori:Sveriges ekonomiska historia]] [[Kategori:Sverige under 1980-talet]] [[Kategori:Skatter]]

Tillbaka till Tvångssparandet.