Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude> {{språk|namn=Kinesiska|inhemskt namn=&#27721;&#35821;/&#28450;&#35486;&#65307;&#20013;&#25991; |familycolor= |stat=[[Kina]] och [[Taiwan]], [[Singapore]], [[Indonesien]], [[Malaysia]], och av stora språkminoriteter över hela världen |region= -- |talare=1,2 miljarder |status=världsspråk + |språkfamilj=[[sinotibetanska språk|sinotibetanskt]]<br/> &nbsp;'''kinesiska''' |land=[[Kina]] (inkl. [[Hongkong]] och [[Macao]]), [[Taiwan]], [[Singapore]] |myndighet=I Kina: [http://www.china-language.gov.cn/ olika myndigheter] (kinesiska)<br>på Taiwan: Mandarin Promotion Council |iso1=zh|iso2=chi (B) / zho (T)|iso3= zho}} [[Fil:Zhongwen Guyin characters.png|miniatyr|300px|"Kinesiskt (skrift)språk" skrivet med hanzi]] :''Se även [[standardkinesiska]], officiellt språk i [[Kina]]'' '''Kinesiska''' {{Kin|&#28450;&#35486;|&#27721;&#35821;|hànyǔ|extra=. Även &#20013;&#25991;, pinyin: ''zhōngwén'' och 華語/华语, pinyin: ''huáyǔ''}} är ett [[sinotibetanska språk|sinotibetanskt]] språk. Även om kinesiska betraktas som ett enda språk av kulturhistoriska skäl, så skiljer sig många av dess [[dialekt]]er åt lika mycket som exempelvis [[germanska språk]] gör inbördes. Alla dialekter har dock ett gemensamt skriftspråk, med endast mindre inofficiella variationer för dialektala ord eller regional [[slang]]. Närmare en femtedel av världens befolkning talar någon form av kinesiska som modersmål, vilket gör det till världens mest talade språk om man går efter modersmålstalare. Som [[standardkinesiska]] har språket [[Officiellt språk|officiell status]] i [[Kina]] och [[Taiwan]] och är ett av fyra officiella språk i [[Singapore]] samt ett av sex officiella språk i [[FN]]. I form av standardkantonesiska är kinesiska tillsammans med [[engelska]] officiellt språk i [[Hongkong]] och tillsammans med [[portugisiska]] i [[Macao]]. Västerländska begrepp för att beskriva språk skiljer sig i många avseenden från den kinesiska terminologin, dels på grund av den enande kraft som [[kinesiska tecken]] utgör, dels på grund av skillnaderna i politisk och social utveckling i Kina i jämförelse med [[Europa]]. Efter det [[romerska riket]]s sönderfall blev Europa fragmenterat i områden som ofta särskildes genom språk. Kina kunde i en helt annan utsträckning behålla kulturell och politisk enhet inom ett mycket stort geografiskt område genom en gemensam standard för skriftspråk. Detta har lett till att kineser gör en tydligare åtskillnad mellan begreppen "skriftspråk" (文) och "talspråk" (語). Drygt tvåtusen år av gemensamt officellt skriftspråk upprätthålls än idag och gäller för samtliga dialekter. Kinesiskan tillhör den [[sinotibetanska språk|sinotibetanska]] språkfamiljen och är besläktad med [[tibetanska]] och [[burmesiska]] men är helt obesläktad med geografiskt näraliggande språk som [[koreanska]], [[vietnamesiska]] och [[japanska]]. Alla dessa språk har dock befunnit sig inom en kultursfär dominerad av kinesiskspråkig kultur, som påverkat de övriga språken i fråga om såväl [[grammatik]] som [[ordförråd]]. Koreanska skrivs numera huvudsakligen med det inhemska fonetiska alfabetet [[hangul]], men i [[Sydkorea]] används fortfarande i viss mån [[hanja]] (inlånade kinesiska tecken). I [[Nordkorea]] är hanja totalt avskaffat sedan 1950-talet. I [[japanska]] är [[kanji]], det japanska namnet för kinesiska tecken, en oumbärlig del av skriven japanska och används i mycket stor utsträckning än idag. Många förslag till ett totalt avskaffande av kanji har presenterats, men inget har varit framgångsrikt. I [[Vietnam]] används idag enbart ett eget fonetiskt alfabet, [[quoc ngu|''quốc ngữ'']], som baseras på en modifierad variant av det [[latinska alfabetet]], men språket innehåller fortfarande en stor mängd kinesiska [[lånord]]. ==Språk eller språkgrupp== Talad kinesiska omfattar många regionala och inbördes obegripliga varianter. Kinesiskans dialekter har genomgått en utveckling liknande de [[romanska språk]]ens utveckling ur [[latin]]et, även om det politiska sammanhanget har varit något annorlunda. I Europa skapade den politiska fragmenteringen under tidig [[medeltid]] och framåt stater som i storlek var jämförbara med de kinesiska provinserna. I Kina upprätthölls det gemensamma skriftspråket samtidigt som talspråken utvecklades självständigt på ett sätt som liknar hur de romanska språken gick skilda vägar, något som påverkades av såväl politiska som geografiska omständigheter. Landets enorma storlek och förekomsten av stora bergskedjor och flodsystem styrde denna utveckling i hög grad. Ett tydligt exempel är det bergiga södra Kina som också korsas av många floder. Området uppvisar större språkskillnader än norra Kina som domineras av stora, flacka slättområden. Kineserna själva har ett ordspråk för detta fenomen: 南船北馬 ([[pinyin]]: nán chuán běi mǎ "båtar i söder, hästar i norr"). Södra Kina har täta skogar, berg och flodsystem som gjorde transporter med båt fördelaktigare, medan norra Kina med sina slätter passade bäst för hästtransporter. Xianghua är en av de många dialekter eller språk som tillhör den större språkgrupp som går under benämningen kinesiska. Ett tydligt exempel på detta är [[Wuzhou]], som ligger 190 km uppströms från [[Guangzhou]], huvudstaden i [[Guangdong]]-provinsen. [[Taishan]] i sin tur ligger bara 95 km sydväst om Guangzhou. Ändå är dialekten i Wuzhou mycket närmare besläktad med standardkantonesiskan i Guangzhou än vad Taishan-dialekten är. Den standardisering och anpassning av dialekter och regionala varianter till nationalspråk som såväl romanska som övriga europeiska språk genomgick var en process som aldrig skedde i Kina. De utländska lingvister som beskriver [[kantonesiska]] och [[mandarin (språk)|mandarin]] som samma språk är mycket få, men trots att de utanför Kina av fackfolk betraktas som separata språk, skulle de flesta kineser hävda motsatsen, delvis på grund av det gemensamma skriftspråket. Kineser använder i allmänhet uttryck i stil med "lokalt tal", det vill säga "dialekt", för att beskriva exempelvis Peking- eller Shanghai-dialekt. Bland många kineser finns ingen medvetenhet om att dessa dialekter kategoriseras som olika språk baserat på kriterier om ömsesidig begriplighet. I områden där språkskillnaderna är mycket mer påtagliga, som i södra Kina, finns en större medvetenhet om indelningar som [[wu]] och [[hakka (språk)|hakka]]. Även om det stämmer att varianter av språket i norra Kina är förhållandevis lika, så är skillnaderna i söder ofta mycket påtagliga, och då i synnerhet om de relateras till de nordliga mandarin-dialekterna. Exempelvis är skillnaden mellan den mandarin som talas i Sichuan och den som talas i Peking jämförbar med skillnaden mellan svenska och danska. På grund av den kinesiska självbilden, som delas av en majoritet av kinesiskans talare, respekteras denna indelning av många lingvister, som använder begreppet "språk" om kinesiska som helhet och "dialekt" om samtliga regionala varianter. De flesta språkforskare följer dock mer universella kriterier för språkklassificering, och går efter vilka varianter som är ömsesidigt begripliga. Skiljelinjerna är dock långt ifrån klara, och meningarna om hur många som är språk i egentlig mening är omtvistat. Siffran brukar variera mellan sju och sjutton beroende på hur strikta krav på ömsesidig förståelse som ställs. Skillnader mellan begreppen "språk" och "språkfamilj" bär med sig politiska övertoner och kan leda till hårda tongångar i diskussioner. För vissa framstår tanken på kinesiska som flera olika språk som ett tydligt argument för [[separatism]] som utmanar bilden av det gemensamma etniska begreppet [[hankines]]. Förespråkare av självständighet på Taiwan brukar vara hängivna anhängare av väl utbyggd undervisning i hakka och [[min (språk)|min]]. Vidare antyder idén att kinesiska är flera distinkta språk att uppfattningen av kinesiska som ett enat språk är föråldrad, konstgjord, omodern eller till och med förtryckande. Sambanden mellan etnicitet, politik och språk kan vara mycket komplicerade. Många talare av wu, min, hakka och kantonesiska betraktar sina modersmål som egna språk, men ifrågasätter inte begreppet [[hankines]] som en gemensam benämning på den stora majoriteten av kineser, och ser ingen konflikt mellan dessa två synsätt. Hankines ses som ett begrepp som är och alltid har varit mycket brett och fullt av mångfald. Regeringen i Peking erkänner också officellt att "kines" egentligen hänvisar till ett bredare begrepp som kallas ''zhonghua minzu'', och omfattar även helt och hållet icke-kinesiska grupper som tibetaner, mongoler och talare av [[turkspråk]]. På Taiwan hittar man även förespråkare för ett enat Kina som ändå förespråkar lokala språk, och som en analogi till zhonghua minzu på fastlandet finns det på Taiwan en ursprungsbefolkning som talar ett [[austronesiska språk|austronesiskt]] språk och som bott på ön långt före den kinesiska koloniseringen och är kulturellt besläktade med bland andra [[polynesier]]. ==Historik== De flesta språkforskare klassificerar de olika kinesiska varianterna som medlemmar av den [[sinotibetanska språk|sinotibetanska]] språkfamiljen och anser att det finns ett urspråk, [[ursinotibetanska]], som gett upphov till samtliga av språken inom språkfamiljen i likhet med de [[indoeuropeiska språk]]ens ursprung i den efterhandskonstruerade [[urindoeuropeiska]]n. Förhållandet mellan de olika språken inom språkfamiljen är dock ännu inte fullt klarlagt och mycket forskning inriktas på att rekonstruera det tänka gemensamma urspråket. Även om detta underlättas av att många belägg för hur äldre kinesiskt uttal lät finns i tidiga skriftliga källor, så är beläggen för de övriga språkens fonologiska utveckling mycket svagare. Utvecklingen av kinesiska är föremål för akademisk debatt. Ett av de första systemen framarbetades av den svenske lingvisten [[Bernhard Karlgren]] och det som följer nedan är en modernare tolkning av detta system. [[Fornkinesiska]] (上古漢語 ''shànggǔhànyǔ'') var det språk som var vanligast under [[Zhoudynastin]] (1000-talet till 600-talet f.Kr.). Texter från denna period består mestadels av skrift på bronskärl, [[Shijing]]-poesi, historien om [[Shujing]] och utdrag av [[Yijing]] (I Ching). Arbetet med att rekonstruera fornkinesiska började redan under [[Qingdynastin]]. De fonetiska elementen som återfinns i de flesta kinesiska tecken ger information om deras uttal. Fornkinesiskan var inte helt isolerande utan hade en rik fonologi där aspiration och ett andningsmodifierat uttal kunde skilja konsonantpar åt. [[Medeltidskinesiska]] (中古漢語 ''zhonggǔhànyǔ'') talades under [[Suidynastin|Sui-]], [[Tangdynastin|Tang-]] och [[Songdynastin]] från 600- till 900-talet e.Kr. Den kan delas in i en tidig period där rimboken 切韻 [[Qieyun]] (daterad till år [[601]]) är tongivande, och en sen period på 900-talet där en senare rimbok, 廣韻 [[Guangyun]], är en viktig källa. Bernhard Karlgren hänvisade till den senare perioden som "antik kinesiska". Språkforskare har en god uppfattning om hur medeltidskinesiska lät genom rekonstruktioner. Källorna är många, förutom rimböcker även moderna dialektala variationer samt översättningar och transkriberingar mellan kinesiska och andra språk. På samma sätt som urindoeuropeiskan kan rekonstrueras från moderna indoeuropeiska språk, kan medeltidskinesiskan rekonstrueras från de moderna dialekterna. Mycket av arbetet kring rekonstruktioner förlitar sig på äldre rimsystem, och detta är inte helt problemfritt. Modern språkforskning har visat att försök att rekonstruera [[kantonesiska]] från nutida rim i kantonesisk [[pop]] har givit en mycket skev bild av det moderna talspråket. Språkträdet nedanför visar de större undergrupperna av kinesiska dialekter och deras historiska utveckling, och framförallt deras gemensamma ursprung i ett gemensamt urspråk. Språkträdet är generellt, och har utelämnat mer komplexa utvecklingsförhållanden. Som exempel har [[min (språk)|min]], som återfinns i [[Fujian]]-provinsen, fem indelningar och det så kallade norra språket, [[mandarin (språk)|bei yu]], har också fem underkategorier såsom ''yunnan hua'' och "sichuan hua" ("yunnanspråk" och "sichuanspråk"). <div align=center> [[Fil:Chinese language tree plain.png|700px|Chinese language tree]] </div> [[Fil:Map of sinitic languages-en.svg|miniatyr|300px|Talad kinesiska i [[Kina]] och [[Taiwan]]]] ==Talspråk== Kartan till höger visar den geografiska spridningen av de kinesiska dialekterna. De sju huvudgrupperna är [[Mandarin (språk)|mandarin]], [[wu]] (som inkluderar [[Shanghai-dialekt]]), [[xiang]], [[gan]], [[hakka (språk)|hakka]], [[kantonesiska]] (eller [[yue]] och [[min (språk)|min]], där den sista av lingvister delas in i ytterligare fem till sju undergrupper, av vilka samtliga är ömsesidigt obegripliga). Vissa språkforskare lägger till ytterligare tre undergrupper som separerar [[jin]] från mandarin, [[pinghua]] från kantonesiska och [[hui]] från wu. Det finns många andra mindre varianter som inte är klassificerade, som [[Danzhou-dialekt]] som talas i [[Danzhou]] på ön [[Hainan]], [[xianghua]] (乡话 inte att förväxlas med xiang; 湘) som talas i västra [[Hunan]] och [[shaozhou tuhua]], som talas i norra [[Guangdong]]-provinsen. Se [[lista över kinesiska dialekter]] för en mer omfattande lista av enskilda dialekter inom dessa generella underavdelningar. Det officiella standardspråket i Kina, Singapore och på Taiwan, [[standardkinesiska]], baseras på dialekten kring [[Peking]]. Detta [[standardspråk]] lägger sig ofta som ett raster över samtliga dialekter, och uppvisar betydande regionala variationer inom talspråket som påverkas av att talare från olika dialektområden påverkar standardspråket genom att ge det regionala talspråkliga inslag. Många kineser är flerspråkiga, och talar förutom standardspråket ofta en eller flera lokala dialekter; i södra Kina är det vanligt att man förutom standardkinesiska talar en lokal dialekt och en mer allmän regional dialekt. Detta leder till en hel del språkblandning där framförallt ord från standardspråket tar sig in i lokala dialekter och i ledigt vardagsspråk blandas ofta flera språk, något som anses fullt social accepterat i många situationer. ==Skriftspråk== <!--Detta är en sammanfattande text. Vänligen gör tillägg i artikeln [[kinesiskt skriftspråk]].--> {{Huvudartikel|Kinesiskt skriftspråk}} Förhållandet mellan skriftspråk och talspråk i kinesiska är komplicerat. Denna komplexitet beror på att den tidigt etablerade och relativt statiska skriftspråksstandarden gått hand i hand med en individuell utveckling av kinesiskans olika dialekter. Fram till 1900-talet skrevs formella texter på [[klassisk kinesiska]], som är väldigt olikt någon av de talade varianterna och skilde sig i ungefär samma utsträckning som klassiskt [[latin]] skiljer sig från moderna [[romanska språk]]. Sedan [[fjärde maj-rörelsen]] inleddes [[1919]] ändrades skriftspråkstandarden till baihua (bokstavligt översatt "vitt språk", men avser ett mer talspråksnära skriftspråk), som, även om det var långt ifrån identiskt med talspråk i fråga om grammatik och ordförråd, stod betydligt närmare vardagsspråket än den mycket stiliserade klassiska kinesiskan. Enskilda kinesiska tecken representerar [[morfem]] som är oberoende av fonetiska variationer. Alltså uttalas räknetalet "ett" på [[standardkinesiska]] ''yi'', på [[kantonesiska]] ''yat'' och på [[fukienesiska|min nan]] ''tsit''. Samtliga uttal skrivs dock med samma tecken, 一. [[Ortografi]]n i olika kinesiska dialekter är dock inte identisk. Ordförråden skiljer sig åt i vardagligare sammanhang, och många dialekter har egna, inofficiella tecken, som konstruerats för att återge regionala egenheter i språket. Den enda dialekt utanför [[mandarin (språk)|mandarin]]-dialekterna som har ett väl använt (men inte officiellt) skriftspråk är kantonesiskan. Språket används av många människor och är populärt även i internetchatt och [[SMS]]. Ändå undviker kantoneser i allmänhet dessa inofficiella tecken i mer formell kommunikation. ===Kinesiska tecken=== {{Huvudartikel|Kinesiska tecken}} [[Fil:Shodo.jpg|miniatyr|Modern kinesisk skrift i olika stilar.]] Skriven kinesiska består av tecken (漢字/&#27721;字 ''hànzì'' "[[Handynastin|han]]-tecken") eller [[logogram]], där varje enskilt tecken med enstaka undantag representerar ett [[morfem]] (ord eller orddel) och en [[stavelse]]. Tecknen delas sedan länge in i olika grupper (sex i den klassiska listan) beroende på hur de är sammasatta. En del tecken var ursprungligen bilder, men de flesta tecken består av en del ("radikal") som pekar på tecknets betydelse, och en annan ("fonetikum") som pekar mot tecknets uttal. Det finns för tillfället ''två officiella kinesiska teckenuppsättningar'' för skriven kinesiska. Den ena, [[traditionell kinesiska]], används i Taiwan, Hongkong, Macao och av många utlandskineser, och den andra, [[förenklad kinesiska]] används i Folkrepubliken Kina och i Singapore. De flesta utlänningar lär sig idag förenklade tecken. Den traditionella skriften håller fast vid äldre standarder för antalet streck i enskilda tecken medan det förenklade systemet har genomgått en omfattande reduktion av streck i många radikaler, som baseras sig på historiska, men ofta rätt obskyra, förenklingar. Utöver dessa olika standarder använder sig enskilda individer ofta av egna förenklingar i handskrivet material. I [[japanska]]n och [[koreanska]]n (endast [[Sydkorea]]) används egna varianter av det kinesiska skriftspråket ([[kanji]] respektive [[hanja]]) som är anpassade efter de två språkens mycket annorlunda grammatik och graden av förenkling kan sägas inta en sorts mellanposition mellan den förenklade och traditionella skriften. Japanskan innehåller ockå ett par hundra tecken som är konstruerade i Japan för japanskt bruk (bland annat en stor mängd tecken för olika fiskarter och andra marina djur). ===Transkribering=== Det finns ett antal olika system för att transkribera kinesiska med det latinska alfabetet. Inom [[Kina]] är [[Hanyu pinyin]] det officiellt stipulerade systemet. Hanyu pinyin är den internationellt mest accepterade formen för transkribering och är även det mest använda systemet i Sverige. Undantag från detta görs dock ofta för välkända ortnamn som [[Peking]], [[Guangzhou|Kanton]] och [[Hongkong]] respektive namn på personer från [[Hongkong]], [[Macau]] och [[Taiwan]], vilka i Väst ofta skrivs med det historiska transkriberingssystemet [[Wade-Giles]]. Wade-Giles är ett transkriberingssystem utarbetat i [[Storbritannien]]. Alternativa och konkurrerande transkriberingssystem har även uppfunnits, och används fortfarande, i bl a [[USA]], [[Frankrike]] och [[Ryssland]]. [[Taiwan]]s [[parlament]] bestämde år [[2002]] att en alternativ form av [[pinyin]], kallad [[Tongyong pinyin]], skulle vara den officiella transkriberingsformen i hela landet. ==Ljud== ''För information om standardkinesiskt uttal, se [[pinyin]] och respektive dialektartikels fonologidel.'' Samtliga kinesiska dialekter är [[tonspråk]] ([[svenska]] är inget tonspråk utan det har "ordaccent") där betydelseskillnad inte bara kan anges med kombinationer av [[konsonant]]- och [[vokal]]ljud, utan även med en stavelses relativa ton. Till skillnad från svenskan är tonerna i de flesta kinesiska dialekter betydelsebärande i mycket högre grad, fler till antalet och mer dynamiska inom varje stavelse. Vissa nordliga dialekter har tre toner, medan sydkinesiska dialekter kan ha upp till 10. Ett undantag är Shanghai-dialekten där tonspråket har utvecklats till något som mer liknar svenskans toner (ord som "tomten" kan vara bestämd form av antingen "tomt" eller "tomte"). I övrigt är språket i samtliga varianter mycket strikt bundet till att varje [[morfem]] består av en stavelse med relativt rigid struktur. Särskilt [[mandarin (språk)|mandarin-dialekterna]] på grund av detta väldigt ljudfattiga och en stor mängd [[homonym]]er finns. Detta har lett till att en större benägenhet till tvåstaviga ord, för undvika sammanblandning. Ett exempel på hur ordtoner låter brukar ofta återges med följande fyra varianter av stavelsen "ma" (på standardkinesiska): {{Ruby|&#22920;|mā}}, "mamma" - '''hög jämn''' {{Ruby|&#40635;|má}}, "hampa" - '''hög stigande''' {{Ruby|&#39532;|m&#462;}}, "häst" - '''låg fallande-stigande''' {{Ruby|&#39554;|mà}}, "skälla", "banna" - '''hög fallande''' {{Ljud|zh-pinyin_tones_with_ma.ogg|lyssna på uttalsexempel av de fyra tonerna}} ==Grammatik== ''För [[standardkinesiska]]ns grammatik se [[kinesisk grammatik]] och övriga dialekters respektive artiklar.'' Samtliga kinesiska dialekter räknas som [[isolerande]] språk, vilket innebär att språket helt saknar ordböjningar. Istället uttrycks grammatiken med hjälp av [[syntax]]. Språket saknar i praktiken [[tempus]] och uttrycker förfluten tid med hjälp av [[aspekt]] och konkret sammanhang. Kinesiskan är ett språk som utnyttjar konstruktionen [[topic-comment]] och har ordföljden subjekt-verb-objekt, precis som [[svenska]] och [[engelska]]. Liksom många andra (obesläktade) östasiatiska språk saknar kinesiskan [[genus (grammatik)|genus]], men har istället en stor mängd [[måttsord]] som till skillnad från liknande måttsord i svenskan är obligatoriska. Ett [[räkneord]] som bestämmer antalet av ett visst [[substantiv]] ''måste'' ha ett speciellt ord som anger substantivets klass. Klasserna kan delas in efter det beskrivna föremålets (eller företeelsens) form, användningsområde, arttillhörighet och en mängd andra kriterier. Se även [[kinesiska måttsord]]. ==Se även== *[[Lista över mest talade språk]] ==Källor== * DeFrancis, John (1984). The Chinese Language: Fact and Fantasy. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1068-6. * Hannas, William C. (1997). Asia's Orthographic Dilemma. University of Hawaii Press. ISBN 0-8248-1892-X. * Kjellgren, Björn (2000). [http://www.studentlitteratur.se/o.o.i.s?id=2474&csid=5035&artnr=7329-01 Kinakunskap]. Studentlitteratur. ISBN 91-44-01445-7. * Norman, Jerry (1988). Chinese. Cambridge University Press. ISBN 0-521-29653-6. * Ramsey, S. Robert (1987). The Languages of China. Princeton University Press. ISBN 0-691-01468-X. {{inga fotnoter}} ==Externa länkar== {{Bra artikelsymbol}} {{Interwiki|språkkod=zh}} *[http://www.ethnologue.com Ethnologue.com] *[http://zein.se/patrick/chinsv2p.html Introduktion till studier i kinesiska] *[http://www.natkurser.se/sprakkurser/kinesiska.php Samling av gratis kinesiska språkkurser] *{{språkikon|en|engelska}} [http://www.hellomandarin.com/ilovechinese/index.html I Love Chinese] *{{språkikon|en|engelska}} [http://www.learnmandarinonline.org Learn Chinese] Introduktion till Studier i Kinesiska. [[Kategori:Sinotibetanska språk]] [[Kategori:Kinesiska]] [[Kategori:Rilpedia:Basartiklar]] [[Kategori:Språk i Kina]] [[Kategori:Språk i Taiwan]] [[Kategori:Språk i Indonesien]] [[Kategori:Språk i Malaysia]] [[Kategori:Språk i Singapore]] {{Link FA|mk}} [[an:Idioma chinés]] [[ar:لغة صينية]] [[arz:صينى]] [[bat-smg:Kėnu kalba]] [[bcl:Intsik]] [[be:Кітайская мова]] [[be-x-old:Кітайская мова]] [[bg:Китайски език]] [[bn:চীনা ভাষা]] [[bs:Kineski jezik]] [[ca:Xinès]] [[ceb:Inintsek]] [[crh:Çin tili]] [[cs:Čínština]] [[cy:Tsieinëeg]] [[da:Kinesisk (sproggruppe)]] [[de:Chinesische Sprachen]] [[dv:ސީނީ]] [[el:Κινεζική γλώσσα]] [[en:Chinese language]] [[eo:Ĉina lingvaro]] [[es:Idioma chino]] [[et:Hiina keel]] [[eu:Txinera]] [[fa:زبان چینی]] [[fi:Kiinan kieli]] [[fr:Langues chinoises]] [[ga:Sínis]] [[gan:漢語]] [[gl:Lingua chinesa]] [[gv:Çhengaghyn Sheenagh]] [[haw:‘Ōlelo Pākē]] [[he:שפות סיניות]] [[hi:चीनी भाषा]] [[hif:Chinese bhasa]] [[hr:Kineski jezik]] [[hsb:Chinšćina]] [[hu:Kínai nyelv]] [[id:Bahasa Tionghoa]] [[ilo:Pagsasao nga Intsik]] [[io:Chiniana linguo]] [[is:Kínverska]] [[it:Lingua cinese]] [[ja:中国語]] [[ka:ჩინური ენა]] [[km:ភាសាចិន]] [[kn:ಚೀನಿ ಭಾಷೆ]] [[ko:중국어]] [[kw:Chinek]] [[la:Lingua Sinica]] [[li:Chinees]] [[lij:Lengua cineise]] [[lo:ພາສາຈີນ]] [[lt:Kinų kalba]] [[lv:Ķīniešu valoda]] [[mk:Кинески јазик]] [[ml:ചൈനീസ് ഭാഷ]] [[mn:Хятад хэл]] [[mr:चिनी भाषा]] [[ms:Bahasa Cina]] [[nah:Chinatlahtōlli]] [[nl:Chinese talen]] [[nn:Kinesisk språk]] [[no:Kinesisk]] [[oc:Lengas siniticas]] [[pl:Język chiński]] [[pt:Língua chinesa]] [[qu:Chinu simi]] [[ro:Limba chineză]] [[ru:Китайский язык]] [[simple:Chinese language]] [[sk:Čínština]] [[sl:Kitajščina]] [[sq:Gjuha kineze]] [[sr:Кинески језик]] [[st:Se-china]] [[sw:Kichina]] [[ta:சீன மொழி]] [[th:ภาษาจีน]] [[tk:Hytaý dili]] [[tl:Wikang Tsino]] [[tr:Çince]] [[ug:خەنزۇ تىلى]] [[uk:Китайська мова]] [[vi:Tiếng Trung Quốc]] [[wa:Chinwès (lingaedje)]] [[wuu:汉语]] [[yi:כינעזיש]] [[za:Vahgun]] [[zh:汉语]] [[zh-classical:漢語]] [[zh-min-nan:Hàn-gí]] [[zh-yue:中文]] [[zu:IsiShayina]]

Tillbaka till Kinesiska.