Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Bild:Iempihia, Carta Marina.jpg|thumb|215px|Detalj över Jämtland från [[Olaus Magnus]] [[Carta Marina]] (1539).]] {{Jämtlands historia}} '''Jämtlands historia''' berör [[historia|historien]] i det [[geografi]]ska området som idag utgör [[landskap]]et [[Jämtland]]. Jämtlands historia präglas starkt av landskapets centrala position på den [[skandinaviska halvön]], en position som gjort att Jämtland kännetecknats av en stor öppenhet mot framför allt [[Tröndelagen]] i väster men även de [[Landskap i Sverige|svenska landskapen]] i öster och söder. De första människorna kom till landskapet omkring 7 000-6 000 år före Kristus från väster, bofast blev man däremot långt senare. Jämtland omnämns för första gången på [[1000-talet]] på landskapets enda kända [[runsten]], [[Frösöstenen]]. Under den här tiden utgjorde Jämtland ett eget område självständigt från såväl [[Norge]] som [[Sverige]], en politisk status som vanligtvis benämnts bonderepublik av eftervärlden, då beslut togs vid [[allting]]et [[Jamtamot]] i avsaknad av någon [[konung]].<ref name="Ek124">Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 124.</ref> Trots att Jämtland blev norskt [[1178]] efter [[slaget på Storsjöns is]], då jämtarna svor [[Sverre Sigurdsson]] trohet, fortsatte Jämtland att ha en hög grad av inre självstyre som norskt skattland och kom då att likna till exempel [[Orkneyöarna]], snarare än de närliggande norska landskapen på den Skandinaviska halvön. Den här ställningen kom sedan att minska i takt med att det [[Danmark|danska]] inflytandet växte i Norge, som likt Jämtland försvagades kraftigt av [[digerdöden]] och jordbrukskrisen på 1300-talet. Efter [[Kalmarunionen]]s upplösning kom Jämtland att utgöra ett gränsområde och under [[1500-talet|1500]]- och [[1600-talet|1600-talen]] blev Jämtland ofta en skådeplats för de [[Dansk-svenska krig|krig mellan Danmark och Sverige]] som fördes, vilka resulterade i att [[jämtar]]na svor endera den svenska eller den danska konungen trohet, något som fortgick även efter att Jämtland blev en del av Sverige [[1645]]. Såväl Danmark som Sverige gjorde upprepade försök att integrera Jämtland i sitt kungarike, något Sverige senare lyckades med, vilket symboliseras med beslutet [[1699]] då jämtarna som sista befolkning i ett erövrat landskap i fortsättningen skulle anses som svenska [[undersåte|undersåtar]].<ref name="folkst">Ekerwald, Carl-Göran (1994). "[http://www.jamtamot.org/hederspriset/1981/1981-artikel_folkstamningen.html Folkstämningen i Jämtland vid övergången till Sverige]" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1995'', sid. 177-184.</ref> Jämtland kom inledningsvis att bli en relativt eftersatt del av riket då Sveriges intentioner i landskapet först och främst var försvarsmässiga. Sveriges fall som [[stormaktstiden|stormakt]] betecknar också slutet på ofärdstiden i Jämtland, bebyggelsen och befolkningen ökade och levnadsstandarden blev bättre. Efter [[järnvägen]]s tillkomst förändrades landskapet dramatiskt och [[folkrörelse]]tiden började. Den positiva utvecklingen fick ett abrupt slut på [[1950-talet|1950-]] och [[1960-talet]] då den nationella politiken gjorde att Jämtland tillsammans med grannlandskapet [[Härjedalen]] genomlevde det största befolkningsraset i modern svensk historia<ref name="avfp">Westlund, Hans (1999). "Visionerna bakom avfolkningspolitiken" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 190-196.</ref>. ==Förhistoria== {{Huvudartikel|Jämtlands förhistoria}} {{Se även|Förhistoria}} I Jämtland har det gjorts ett antal fynd från tiden före människan, mest känt är de rester av [[ullhårig mammut]] som hittades i [[Pilgrimstad]] [[1944]]<ref>{{webbref |url=http://www.alltomvetenskap.se/index.aspx?article=1023 |titel=Mammuten |hämtdatum=12 juni 2008 |efternamn=Lindblad |förnamn=Tomas |datum=20 juni 2006 |utgivare=[[Allt om Vetenskap]] }}</ref>. ===Stenålderstid=== [[Bild:Elanden van Glosa 20juli2005.jpg|thumb|250px|[[Hällristning]]ar i [[Glösa]], gjorda för cirka 5&nbsp;000 år sedan och består främst av älg, flera [[organ]] har målats ut. Hällristningarna är mycket lika de som man funnit i till exempel [[Moelv]] i Tröndelag och påminner även om grottkonsten i [[Altamira]] i norra [[Spanien]]. En hällristad älg från Glösa förekommer idag i [[Krokoms kommun|Krokoms]] [[kommunvapen]]]] De första människorna kom till Jämtland någon gång mellan 7 000-6 000 år [[före Kristus]] från väster. De var [[jägare]] och [[samlare]]. Flera tusen fynd från deras tid har hittats runt om i landskapet vid lägerplatser, längs stränder och sjöar. Jägarfolket var nomader och följde bytenas vandringar. I Jämtland dominerade redan på den här tiden [[älg]]en vilket flera [[hällmålning]]ar vittnar om och vid tidpunkten växte det bland annat [[ek]] i det som i dag är västra Jämtlands fjällvärld.<ref>{{webbref |url=http://www.hallandsgarden.nu/images/download/folkparesa.pdf |titel=En resa genom Jämtlands gränsbygd |hämtdatum=12 juni 2008 |efternamn=Gunnmo |förnamn=Elisabet |medförfattare=Ingemar Eklöv |format=[[PDF]] |utgivare=[[Hålland]]sgården}}</ref> Nära hällmålningar i Jämtland förekommer ofta [[fångstgrop]]ar och i Jämtland finns runt 10&nbsp;000 kända sådana, vilket är fler än vad som påträffats i andra regioner hela [[Skandinavien]]. Jaktgroparna placerades där man visste att älgarna rörde sig och kunde sträcka sig flera mil. Det finns idag flera ortnamn runt om i Jämtland som vittnar om fångstgroparnas betydelse för jägarfolket och deras avkommor. Den äldsta boplatsen i Jämtland är den vid [[Foskvattnet]] i [[Hotagen]] daterad till cirka 6&nbsp;000 år före Kristus genom [[C14-metoden]], inte alltför långt ifrån den så kallade [[Fosnakulturen]] i [[Møre og Romsdal]]. I [[Åflo]] i [[Offerdal]] har man emellertid hittat en unik pilspets, [[Offerdalsspetsen]], gjord av [[ben]] som kan vara mer än 8 000 år gammal<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 34.</ref>. Vilket gör fyndet till ett av de äldsta stenåldersfynden i hela Sverige. ===Bronsåldern=== Kring 2&nbsp;700 år före Kristus gjorde den [[Neolitikum|neolitiska]] kulturen sig gällande i Tröndelag och Trondheimsområdet, och något senare i Jämtland där det under [[bronsåldern]] utvecklades en [[herde]]kultur. [[Pollen]][[analys]]er från till exempel [[Ändsjön]] och även [[Fjällnäs]] i Härjedalen visar att det funnits [[svartkämpar]] i området, vilket antyder en tidig betesdrift vid ungefär 2&nbsp;200 år före Kristus<ref>Hemmendorff, ''Arkeologi i fjäll, skog och bygd'', sid. 12.</ref>. I [[Sandöl]], norr om Hotagen, finns spår av sådan betesdrift, daterade till tiden 2&nbsp;500 år före Kristus. Denna [[boskapsskötsel]] är samtida med jägarkulturen som bedrivs i [[skog]] och mark runt om i Jämtland. Vid [[Ånnsjön]] finns fyndigheter av [[flinta]] som inte finns naturligt i området och runt 60 boplatser från tiden<ref>Hemmendorff, ''Arkeologi i fjäll, skog och bygd'', sid. 57.</ref>. Vid [[Juvuln]]s strandkanter finns också flera boplatser<ref>Hemmendorff, ''Arkeologi i fjäll, skog och bygd'', sid. 83.</ref>. I [[Snåsa]], i dagens Norge, har man funnit spår av en större bondebebyggelse från den samtiden. ===Järnåldern=== En jämtsk [[bonde]]kultur uppstod först under yngre [[romersk järnålder]] i [[Storsjöbygden]]. På [[300-talet]] finns [[arkeologi]]ska bevis för större gårdar och långhus i Jämtland, i till exempel [[Ås, Krokoms kommun|Ås]]. Man har även funnit ben av [[nötkreatur]], [[hund]]ar, [[get]]ter och [[häst]]ar från den här tiden. De jämtska bönderna odlade framför allt [[korn]], men pollenanalyser visar även att till exempel [[hampa]] förekom. I slutet av 300-talet restes [[Mjälleborgen]] på [[Frösön]] för att kontrollera järnframställning och den omfattande järnhandeln som utvecklades. [[Storhög]]ar börjar förekomma i Jämtland, liknande fanns i [[Bertnem]] i [[Nord-Tröndelag]] och i [[Högom]] i [[Medelpad]]. De västliga inflytandet från Tröndelag genom Jämtland till Norrlandskusten var vid tiden stor<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 74.</ref>. Bebyggelsen stagnerade något på [[600-talet]] och Mjälleborgen övergavs på [[700-talet]]. En mindre folkvandring uppstod samtidigt i området och en folkkoncentration skedde i östra Storsjöbygden. Orter som [[Frösön]], [[Brunflo]], [[Rödön]], [[Hackås]], [[Lockne]] och [[Näs, Jämtland|Näs]] utmärker sig. Storsjöbygden blev en oas i det som då var Nordskandinavien. [[Häst]]ar utgjorde det enda pålitliga färdmedlet och blev en nödvändighet för alla bönder. <div align=center> <gallery> Bild:Fångstgrop Hoting 070715.JPG|Fångstgropar som den här från [[Långön]] i nordvästra [[Ångermanland]] ([[Jämtlands län]]) finns överallt runt om i Jämtland Bild:Fångsjön hällmålning älg 010423.JPG|Hällmålning av en älg vid [[Fångsjön]], målad med [[rödockra]] Bild:Fangsjon.jpg|Hällmålningslokal vid Fångsjön, daterad till 2500-2000 år före Kristus Bild:Hällristningar forsaleden.jpg|Hällmålningar vid [[forsaån|Forsaleden]] </gallery> </div> ===Vikingatiden=== [[Bild:Olav den helliges saga - Torodd Arnljott Geline - H. Egedius - H. Egedius.jpg|thumb|250px|Vikingen [[Arnljot Gelline]] med två män på skidor på resa genom Jämtland]] {{Huvudartikel|Vikingatiden}} Under [[vikingatiden]] blev bebyggelsen mer omfattande, vilket kan ses som en bekräftelse på [[Snorre Sturlasson]]s uppgifter om att många norrmän som flydde från [[Harald Hårfager]] bosatte sig i Jämtland i slutet av [[800-talet]], på samma sätt som många norrmän vid samma tid flydde till och koloniserade [[Island]]<ref>{{webbref |url=http://www.heimskringla.no/original/heimskringla/haraldssaga.php |titel=Haralds saga hins hárfagra |hämtdatum=12 juni 2008 |efternamn=Sturlasson |förnamn=Snorre |kapitel=20. Haraldr konungr verðr einvaldi at Noregi |utgivare=Hemskringla.no }}</ref><ref>Olson, "Konung Harald blir ensam härskare i Norge" i ''Norges konungasagor - Harald hårfagres historia''</ref>. I samband med [[klimatförändring]]en (som senare resulterade i den [[medeltida värmeperioden]]) intog Frösön ställningen som centralort. Det varmare klimatet gjorde att [[jordbruk]]et blomstrade, boskapskötseln och den för det skandinaviska inlandet unika [[fäboddrift|buföringen]] runt om i Jämtland blir mer omfattande, framför allt i den södra delen när [[fjällko]]n blir en del av faunan. Jakten på älg och vilt ökar även under den här tiden, befolkningen består av bönder, herdar, jägare och samlare. Många kunde beteckna sig som alla fyra. I religiöst hänseende utövade jämtarna [[asatro]]. Bland gudarna i den [[nordisk mytologi|nordiska mytologin]] kom Jämtland att domineras av de äldsta gudarna i [[nordisk mytologi]], [[vanerna]]<ref>de Vries, ''Altgermanische Religionsgeschichte II'', sid. 23.</ref>, även om också [[asarna|asagudarna]] dyrkades. Hovplatsen på Frösön, alldeles där [[Frösö kyrka]] står idag har man funnit stora mängder djurben som blotades, framför allt vilt såsom [[björn]], älg, [[kronhjort]], [[ekorre]], men i hög grad även [[tamdjur]] som häst, får, kor, [[svin]] och [[höns]]. I samband med att befolkningen ökade så anordnade man likt andra [[germanska stammar]] [[allting]]. [[Jamtamot]] beräknas ha upprättats på [[900-talet]] och är unikt i Skandinavien då det är det enda som benämns ''mót'' (från [[gotiska]]n) istället för ''ting''. Formen återfinns dock på annat håll, på till exempel [[Storbritannien (ö)|Storbritannien]], där som [[Witenagemot]]. ==Jämtland under medeltiden== {{Huvudartikel|Jämtland under medeltiden}} Under medeltidens början var Jämtland i det närmsta en självständig bonderepublik, bondesamfund, alltings- eller fristat<ref name="Ek124"/>, likt Island. Vid Jamtamot avgjordes tvister och domar föll i brottsmål. Utöver det fungerade tinget även som en slags [[regering]] i förhållande till andra skandinaviska lagtingsområden då tinget även beslöt i frågor som [[skatt]]. Egentligen så var Jämtland snarare en [[anarki]] då någon [[statsförvaltning]] inte existerade. Alla fria män fick deltaga och de mest framstående männen i de olika släkterna, det vill säga [[hövding]]arna överlade och diskuterade gemensamt olika frågor gällande landet. Svåra beslut och viktiga ärenden togs däremot efter att hela tinget samlats och alla blivit tillfrågade och informerade. ===Jämtlands kristnande=== {{Se också|Kristendomen}} [[Bild:Frösöstenen.jpg|left|thumb|120px|Frösöstenen]] [[Bild:Olaus Magnus - On Statues in the Snowy Mountains.jpg|thumb|250px|En illustration av pilgrimsleden mellan Jämtland och Tröndelagen i Olaus Magnus ''[[Historia om de nordiska folken]]'' från 1500-talet]] [[Bild:Hackås kyrka.jpg|thumb|250px|[[Hackås församling|Hackås]] kyrka från 1100-talet är en av de äldsta i Jämtland, och den nordligaste kvarvarande medeltidskyrkan i Skandinavien med [[absid]].]] Jämtlands kristnande beräknas ha skett genom en infiltrationsprocess som pågått ett par hundra år innan runstenen på Frösön restes under mitten av [[1000-talet]] berättar om att Jämtland nu har blivit kristet. När [[Olav Haraldsson]] blev avsatt som regent tvingades han till landsflykt i [[Ryssland]] för sin kristna tro. Från Sverige kom han marscherande genom Jämtland, där flera jämtar anslöt sig till honom, däribland [[Arnljot Gelline]]. Gelline lät döpa sig och följde med Olav in i Tröndelag för att återta makten. Väl där började det berömda [[Slaget vid Stiklestad]], alldeles väster om Jämtland. Gelline stred närmast Olav och kort efter att Gelline dog gick Olav samma öde till mötes. Olav [[helgon]]förklarades strax efter sin död år [[1030]]. [[Nidarosvägarna|Vägen Olav färdades på]] genom Jämtland blev en [[pilgrimsled]] och varje år vallfärdade [[pilgrim]]er genom Jämtland till [[Nidarosdomen]], dessa har för övrigt givit [[Pilgrimstad]] dess ortnamn. Runt Olav och hans gärningar uppstod en kult, ''Sankt Olavskulten''. I Jämtland kom den att bli särskilt utbredd. Ungefär vid samma tidpunkt som Olav den helige stupade vid Stiklestad deklarerade [[Östman Gudfasts son]] "''austmoþr kuþfastaR sun''" på [[Frösöstenen]] att han hade låtit kristna Jämtland. Tolkningarna angående stenens text är många. I äldre svensk [[nationalromantik|nationalromantisk]] historieskrivning har det slagits fast att Jämtland kristnades från öster, från Sverige. Som argument har namnet ''Östman'' (mannen från öster) framförts, jämte det faktum att Jämtland senare kom att hamna under Uppsala ärkestift. Mot dessa två argument kan anföras att syftningen i personnamnet Östman är okänt. Mälardalen kristnades först över 100 år senare än Jämtland, och Sverige kristnades från väster. De närliggande svenska områdena var även de sista i det svenska riket att kristnas, [[Järnbäraland]], alltså [[Dalarna]] var fortfarande hedniskt [[1177]]<ref>Bull, ''Jemtland og Norge'', sid. 11.</ref> och [[Hälsingland]] (Norrland) var nykonverterat på [[1190-talet]]<ref>Ahnlund, ''Jämtlands och Härjedalens historia D. 1 intill 1537'', sid. 371.</ref>. Teorier som menar att "jämtarna kristnade sig själva" genom ett alltingsbeslut och att "Jämtland kristnades från väster" har senare fått större genomslag. Om Jämtland hade blivit kristnat av Sverige eller Norge hade det sannolikt varit en konungs namn på runstenen. Ett annat faktum är att de första prästerna i Jämtland var inhemska. På stenen står det att Östman ''lät'' resa en bro, vilket skulle kunna tydas som att han hade auktoritet i landskapet, möjligtvis som [[hövding]]. Vidare så är namnet Trjónn helt unikt för Jämtland. Språket på runstenen har även klassificerats som runjämtska/fornjämtska<ref>{{bokref |efternamn=Williams |förnamn=Henrik |redaktör=Stefan Brink |titel=Jämtlands kristnande |år=1996 |sid=56 |kapitel=Runjämtskan på Frösöstenen och Östmans bro }}</ref>. Anledningen till en självkristning skulle vara rädsla för korståg, plundringar och handelsblockader. [[Bild:Tapeten-a1.jpg|thumb|left|Överhogdasbonaderna]] Även om befolkningen blev "kristna" så dröjde det innan man tog till sig den kristna läran. En gammal bonde vid namn Loden från [[Ulvkälla]] vittnade vid ett ting i [[Sveg]] [[1273]] att när han var ung ''þa kunni enge madr pater noster i Straumi'', då kunde ingen man i [[Ströms församling|Ström]] bönen [[Herrens bön|Pater noster]]. Även den funna [[dopfunt]]en från [[Redigerar Näs kyrka (Härnösands stift)|Näs kyrka]], daterat till omkring år 1200 visar på en kombination av förkristen och kristen föreställningsvärld, precis som de kända [[Överhogdalsbonaderna]].<ref>Hansson, Anders (1992). "Kristnandet" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 20-25.</ref> ===Norgetiden=== I Snorre Sturlassons sagor sägs jämtarna ömsom betalat skatt till norska konungar som till exempel [[Håkon Adalsteinsfostre|Håkan den gode]] och [[Öystein I Magnusson]] för att få beskydd. Sagorna uppger även vid ett tillfälle att jämtarna skulle ha betalat skatt till en sveakung. Sagornas pålitlighet i frågan om Jämtlands politiska tillhörighet anses emellertid vara låg<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 123.</ref>. I [[Norge]]s äldsta [[skrift]]liga [[dokument]], [[Historia Norvegiæ]], från [[1170-talet]] står det däremot klart och tydligt att Norge gränsar i nordöst till Jämtland. I samband med de norska inbördesstriderna besegrade [[Sverre Sigurdsson]] jämtarnas bondehär på [[Storsjön]]s is i [[Slaget på Storsjöns is|slaget vid Andersön]] [[1178]]. Sverre kröntes till norsk kung 1184, varvid Jämtland blev norskt [[de jure]] först det här året.<ref>Hansson, Anders (1992). "Den medeltida landskasstyrelsen" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 49.</ref> Konsekvenserna av nederlaget var högre skatter och minskat självstyre. Jämtarna behöll dock även i fortsättningen en särställning som en ointegrerad del av det norska riket och hade status som provinskommun eller skattland. Jamtamot fortsatte att fungera och i likhet med andra skatteländer fick jämtarna inget inflytande över de norska kungavalen. Sverre dog [[1202]], hans son [[Håkon Sverresson]] ärvde då makten, men gick två år senare samma öde till mötes som sin fader gjorde. [[Håkon Håkonsson]] blev då kung över Norge då han fortfarande var barn. Hela tiden efter Sverres bortgång präglas av fortsatta stridigheter. De slutade i och med att [[Skule Bårdsson]], ''Skule Jarl'' väljer att stödja Håkan Håkansson [[1227]], i gengäld krävde han att få regera allt land norr om [[Nidaros stift]]s sydgräns, Jämtland inkluderat. Skule utsågs till [[hertig]] och år [[1239]] utropade han sig till kung och kröntes vid [[Öreting]] i Tröndelag. Håkon Håkonsson, den "rättmätige" arvtagaren till Norges krona blev bestört av Skules svek och tvingades att ingripa. Skule blev dräpt och Håkon tog kontroll över hela det norska riket. [[Bild:Kastalostersund.jpg|left|thumb|Kastalen i Brunflo]] Håkonsson expanderade det norska riket och utökade sin kontroll över alla skatteländer, han mördade Snorre Sturlasson, han tvingade de norska öarna utanför [[Skottland]] att återigen börja betala skatt och även i Jämtland utvidgades hans sfär. Mycket talar för att det var Håkonsson som lät resa [[kastal]]en i [[Brunflo]]<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 150.</ref>. [[Bild:Seal of Jamtland.png|thumb|150px|Jämtlands äldsta [[sigill]]]] Håkonsson dog sedan år [[1263]] och hans son [[Magnus Lagaböter]] blev konung. Lagaböter (han som ''botar'' lagar) gav Norge en landslag år [[1276]], men Jämtland, som fortfarande hade en särställning, omfattades inte av landslagen. Jämtlands äldsta sigill härrör från Lagaböters tid, närmare bestämt [[1274]]. I mitten av sigillet finns en okrönt sköld med ett yxbeväpnat upprättstående [[lejon]], ''den norske løve'' ([[Norges riksvapen|det norska lejonet]]). Att skölden är okrönt visar även det om Jämtlands särställning. På varje sida om skölden kan två jämtska jägare med [[pilbåge|pilbågar]] riktade mot [[Ekorre|ekorrar]] skönjas. Ekorrarnas vinterpäls, gråskinn, utgjorde den skatt jämtarna pålades efter att Sverre erövrade landet. Runt sigillet står en text på [[latin]] som lyder "''+SIGILLVM:COMMVNITATIS:DE:IEMThALANDIA''" (sigillet för [[allmoge]]n i Jämtland). Brödratvisterna mellan [[Birger Magnusson]] och hertigarna [[Erik Magnusson av Södermanland|Erik Magnusson]] och [[Valdemar Magnusson]] resulterade i härjningar i Jämtlands östra del år [[1309]] av hertigarna för att förmå Håkon V Magnusson att lämna alliansen med [[Erik Menved]]. [[Håkon V Magnusson]] vädjar i ett brev till trönderna att vinna Jämtland åter. Samme Håkon benämner Jämtland som sitt "östra rike, ''öystræ rikinu''"<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 163.</ref>. Jämtland kom kyrkligt att hamna under [[Uppsala stift|Uppsala ärkestift]]. Det finns emellertid inga dokument som behandlar när Jämtland blev en del av stiftet och när det skedde går inte att klargöra. När [[Nidaros stift|Nidaros ärkestift]] upprättades år [[1152]] var Jämtland alltjämt självständigt. Till stiftet fördes Tröndelag, Härjedalen, [[Hebriderna]], [[Färöarna]], Island och så vidare. Tolv år senare, [[1164]] upprättades [[Uppsala stift|Uppsala ärkestift]], underordnat [[ärkebiskop]]en i [[Lund]]. Stiftet var tänkt att verka mot de kvarvarande hedniska kulterna som fortfarande gjorde sig gällande i Sverige och framför allt Norrland. Jämtland, inkluderades inte heller i det här stiftet. Jämtland var inte en del av Sverige. När Skule Bårdsson fick kontroll över Trondheims stift var Jämtland inkluderat. Det går inte med bestämdhet avgöra när Jämtland blev en del av Uppsala ärkestift. Det enda man vet är att Jämtland är det i slutet av 1200-talet. Jämtland kom därför att ha en liknande status som Gotland, politiskt tillhörande en makt, och kyrkligt en annan. Dock var kyrkans makt mycket begränsad i förhållande till den norska kungens. ===Unionstiden=== När Håkon V Magnusson dog blev [[Magnus Eriksson]] kung över Norge och en [[Svensk-norska unioner#Den första svensk-norska unionen (1319-43, 1362-63)|personalunion mellan Sverige och Norge]] bildades. Jämtland var då inte längre ett gränsområde och när centralmakten flyttade till [[Köpenhamn]] ökade avståndet mellan den och Jämtland som fortsatte att sköta sina inre angelägenheter självständigt som skatteland under Norges krona. Eftersom kungen inte hade någon egen representant i Jämtland förlitade sig statsmakten på så kallade [[hird]]män, till dessa räknas de jämtska [[ätt]]erna [[Blix]] och [[Skancke]]. [[Bild:St Rochus.jpg|thumb|120px|[[Sankt Rochus]] blev helgonförklarad för sina gärningar under digerdöden. Han finns porträtterad i bland annat [[Hällesjö socken|Hällesjö]] kyrka.]] Den norska landslagen, som Lagaböter instiftade på [[1200-talet]] blev i Jämtland gällande från och med [[1346]], men flera inskränkningar gjordes innan den applicerades. På [[1350-talet]] kom [[digerdöden]] till Jämtland, som likt övriga Skandinavien drabbades hårt. En jordbrukskris uppstod också på 1300-talet av flera orsaker som till exempel ett sämre klimat och jordbruk som låg på marginalen drabbades hårdast.<ref>Brink, Stefan (1992). "Digerdöden och den medeltida jordbrukskrisen" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 51-55.</ref> Man har hittat flera hundra [[ödesböle]]n vilka innan pesten bröt ut utgjorde ungefär en tredjedel av Jämtlands samtliga gårdbestånd. Själva namnet ''ödesböle'' ([[svenska|sv]]: ödesgård) är ett [[lånord]] från jämtskan, vissa ortnamn i Jämtland har till och med fått sitt namn efter händelserna, till exempel [[Digeråsen]] och [[Öd]]. Digerdöden medförde stora sociala och ekonomiska omvälvningar och den större delen av den norska [[adel]]n dog ut och Norges makt likaså. En union med [[Danmark]] följer efteråt och som sedan övergår till [[Kalmarunionen]]. Under stora delar av 1400-talet förlänades Jämtland ofta till personer utanför Norge. Först till ärkebiskopen i Uppsala, därefter [[Dorotea av Brandenburg]] som erhöll Jämtland som [[morgongåva]] av [[Kristofer av Bayern]] när de gifte sig [[1445]], och hon styrde därefter landskapet fram sin död [[1495]]. I högre grad än tidigare lämnades jämtarna åt sig själva, vilket inte gjorde dem mera norska eller svenska, utan snarare jämtska<ref>Imsen, Steinar (1997) "Republiken Jämtland" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1996'', sid 56.</ref>. Under unionstidens senare del på [[1400-talet]] får Jämtland ett norskt [[Lagting (historiskt)|lagting]], en [[domstol]], som nämns först år [[1479]]. Lagtinget upprättades på [[Sproteidet]] på Frösön och samlades under det engelska helgonet [[Sankt Botolf]]s afton den [[16 juni]]. Jämtland kom nu att ha två parallella ting, ett under sommaren och ett under vintern i mars månad i samband med [[Gregoriemarknaden]]. Jämtlands lagting skiljde sig från de övriga i Norge, där utsåg kungen alla [[lagman|lagmän]], men i Jämtland var det allmogen som utsåg lagmannen. På lagtinget samlades 24 lagrättsmän, ''landszens 24'' (landskapets 24) vilket var två jämtar från vardera av landskapets tolv [[tingslag]] i likhet med de lagting som hölls på [[Orkneyöarna]] och på [[Shetlandsöarna]]. ===Unionsupplösning och reformation=== När Kalmarunionen upplöstes var Norge fortfarande för svagt för att hävda sig i [[Norden]] och förenades med [[Danmark]] år [[1536]]. I samband med det utropades Norge som en dansk provins. Uppdelningen var för Jämtland mycket olycklig, återigen intog man ställningen som ett gränsområde; ''en Jamtar váru mjök alls í millum'' — ''men jämtarna voro midt emellan'', som Snorre Sturlasson skrev redan på 1200-talet<ref>{{webbref |url=http://www.heimskringla.no/original/heimskringla/sagahakonargoda.php |titel=Saga Hákonar góða |hämtdatum=12 juni 2008 |efternamn=Sturlasson |förnamn=Snorre |kapitel=14. Bygging Jamtalands ok Helsingjalands. |utgivare=Hemskringla.no |citat=Helsingjar höfðu kaupferðir sínar til Svíþjóðar ok váru þannug lýðskyldir at öllu, en Jamtar váru mjök alls í millum, ok gaf engi at því gaum}}</ref>. Jämtland kom emellertid inte direkt under den danska kronan som [[Norgesväldet|Norges Atlanthavsöar]] gjorde. Jamtamot utvecklas i början av 1500-talet till ett danskt [[landsting (historiskt)|landsting]]. Ända sedan [[Gustav Vasa]] tog makten i Sverige sökte han att utöka sin egen makt. Redan 1523 ville han att jämtarna skulle alliera sig med honom, men han blev nekad<ref>{{bokref |författare=Brattbakk, Morten |år=2002 |titel=Jemtland i nordisk politikk 1519-1540 |utgivningsort=[[Trondheim]] |sid=48}}</ref>. När [[Martin Luther]]s [[reformation]] drog igång runt om i Europa var Vasa inte sen med att utnyttja situationen. I [[Västerås]] [[1527]] tvingas prästerskapet acceptera att Vasa och [[adel]]n fick rätten att konfiskera kyrkans skatter. Övergången till [[protestantism]]en skedde genom [[reformator]]n [[Erik Andersson (reformator)|Erik Andersson]], men i Tröndelag i allmänhet och [[Öst-Tröndelag]] i synnerhet var man inte benägen att byta religion, sluta dyrka helgonen och stoppa pilgrimsfärder. Från Trondheim stred i flera år [[ärkebiskop]]en [[Olav Engelbrektsson]] för [[katolicismen]], men förlorade och flydde Norge. I [[Offerdal]] revs de sista katolska kapellen så sent som [[1622]]. Gustav Vasa tog kontroll över kyrkan och Jämtland hade två kungar över sig, i politisk hänseende lydde man under den danska kungen och i kyrkligt hänseende lydde man nu även under den svenska. Gustav Vasa försökte att hävda kyrkans (alltså hans eget) intresse i landskapet. Den svenska kyrkans makt i Jämtland var emellertid mycket låg och strikt reglerad av tidigare dansk-norska kungar. Han gav upp sina planer och det rådde ingen konflikt om Jämtland efter [[1540-talet]]. Istället försökte han att dra nytta av Jämtland ekonomiskt. Jämtarna tvekade inte att till sin egen fördel använda positionen mellan Norge och Sverige. Ömsom klagade man till kyrkan, och ömsom till kungen. Eftersom Jämtland var fattigt på svenska mynt beordrar Gustav sina män att köpa upp varor som jämtarna sålde, främst skinn. Han tappade dock efter en tid intresse för det hela och förbjöd jämtarna att bland annat köpa [[koppar]] i från Sverige [[1551]]. På grund av handelsregleringarna riktade sig jämtarna allt mer västerut. År [[1561]] bad jämtarna [[Fredrik II]] om att få betala sin skatt såsom man alltid hade gjort med [[hermelin]][[skinn]] och pengar, vidare ville jämtarna få in lite danska mynt i landskapet, som det nu rådde brist på, annars kunde man enbart betala med svenska mynt<ref>{{webbref |url=http://www.dokpro.uio.no/perl/middelalder/diplom_vise_tekst.prl?b=13443&s=n |titel=Diplomatarium Norvegicum (volumes I-XXI) |hämtdatum=12 juni 2008 |utgivare=Dokpro.uio.no |citat=Wij maathe then wttgiiffue y Hermelynn och rette peninge effther gamble sedwennio och ath Wij maathe faa etthirs naadis mynth hiid y Landit faardj ath her er Jnnthiid Andit ennd Swensk mynth y Landit, Helliir och ath etthiirs naade wille werdis annamme samme Swenske mynth y waar aarlige skatt}}</ref>. ==Krigstiden== {{Huvudartikel|Jämtland under krigstiden}} {{Se även2|Nordiska sjuårskriget|Baltzarfejden|Hannibalsfejden|Karl X Gustavs första danska krig|Återerövringen av Jämtland}} [[Bild:Jemtland.png|left|250px|thumb|Jämtland - landet mitt emellan, till såväl Bottenhavet som Norska havet är det bara ett tiotal kilometer, vilket har gjort att landskapet ofta varit ockuperat. Karta över dåvarande Jemtlands län från 1905]] Det krig som utbröt 1563 kom inte som någon överraskning, länge hade den danska och den svenska kungen sökt konfrontation. För Jämtland innebar det nordiska sjuårskirget en början på 250 år av turbulens, ofärd och statsbyten - krigstiden<ref>Bergström, Erik J. (1992). "Sju års ofärd" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 74.</ref>. Sverige hade nyligen koloniserat [[lappmarken]] och stärkt sitt grepp om Bottenhavet. Jämtland östgräns gjorde "den svenska midjan" så liten som 7 mil. [[Erik XIV]] fruktade att Danmark-Norge skulle dela Sverige i två delar och anföll Jämtland. Han klargjorde för sina trupper att de skulle "ströva, plundra och ihjälslå allt det de kunna" om jämtarna vägrade att svära en trohetsed till honom. Jämtarna svor honom trohet, därefter drevs svenskarna ut och en ny ed avkrävdes, nu till den danska kungen. Svenskarna återkom och Jämtland förblev ockuperat till 1569 då Jämtland återtogs av norrmän, därefter svenskar, sedan norrmän och svenskar igen. När kriget var över återlämnades Jämtland till Norge och Danmark i december [[1570]]. Resultaten av [[freden i Stettin]] innebar att Sverige avsade sig alla anspråk på Jämtland och att provinsen överfördes till Nidaros i kyrkligt hänseende. Det gamla jämtska sigillet avskaffades och man erhöll ett nytt [[1575]], en sköld med två Olavsyxor på. [[Västerhus kapell]] blev en dansk skola [[1578]] men lades senare ned, samma år är Jämtland för första gången representerad på [[Herredag]]en i Trondheim. Jamtamot förbjuds av [[Christian IV]] i led med den danska statsmoderniseringen. Tinget fortsätter emellertid att hållas i hemlighet i skydd av Gregoriemarknaden. Men det är först [[1597]] som en aktiv politik förs för att knyta Jämtland allt närmare Norge och Jämtland blir senare en del av [[Trondheims län]] och delar lagman med trönderna. En gemensam nämnare för alla krig Jämtland var involverad i under den här perioden var att gränserna bestämdes av krigslyckan i syd<ref>Rumar, ''Historia kring Kölen'', sid. 83.</ref>. Baltzarfejden som inleddes 1611 var inget undantag. När kungen fick höra om länsherren i Trondheims planer på att anfalla in i Sverige från Jämtland beordrades legoknekten [[Baltzar Beck]] att erövra Jämtland. Becks armé gick mycket brutalt fram och av oro svor jämtarna återigen en ed, vilket blivit ett sätt att överleva. Något man senare fick ångra bittert. Trots eden brände Beck byar i [[Kalls socken|Kall]], [[Undersåkers socken|Undersåker]] och [[Åre socken|Åre]], enbart ett fåtal skonades. När Jämtland var intaget började svenskarna att bygga [[skans]]ar. Kriget avgjordes senare i Sydskandinavien och av vredesmod lät Kristian IV beslagta [[hemman]] av 1300 jämtska bönder (av totalt 1470), de enda som klarade sig från [[Räfsten i Jämtland 1613|räfsten i Jämtland]] var [[Åre socken|Årebönderna]] som flydde till Norge i ett tidigt skede. Kristian IV utkrävde även böter av de otrogna och fråntog Jämtland alla de privilegier man tidigare haft. Jämten blev nu för första gången i historien beroende av överheten och förlorade sin fria ställning. En intesiv fördanskningskampanj inleddes sedan, fogdarna som tillsattes var allmänt kända som "bondeplågare"<ref>Dellbeck, Johan (1992). "Baltzarfejden och räfsten med jämtarna" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 88.</ref>. [[Bild:Sweden 1658.jpg|thumb|250px|I och med Freden i Roskilde återförenades Jämtland och Tröndelag i [[Trondheims län]], föreningen varade dock enbart i två år och Tröndelag blev åter danskt efter [[Karl X Gustavs andra danska krig]].]] Nästa ockupation inträffade i samband med Hannibalsfejden, en del av [[Torstenssons krig]]. Jämtland togs i befattning den [[20 mars]] 1644. Svenskarna började restaurera skansar, varav en i [[Mörsil]]. Ockupationen gick emellertid dåligt, i mitten av maj drog Norges [[ståthållare]] [[Hannibal Sehested]] in i Jämtland med norrmän och jämtar med sig. Vid [[Kristi himmelsfärd]] bjöd en jämtsk bonde, Olof Svensson halva [[Mörsils skans]] besättning till ett [[fest|gästabud]] på sin gård i [[Bye]]. Efter att festen hade pågått ett bra tag gick jämtarna obemärkt ut och signalerade till norrmännen som låg i bakhåll. Samtliga 50 svenskar som hörsammat inbjudan miste sina liv. En liknande händelse skedde i [[Alsen]] där 20 svenskar lönnmördades. Jämtland var återigen i norska händer. I södra Norden gick kriget emellertid bra och vid fredsförhandlingarna krävde Sverige att få [[Skåneland]], danskarna vägrade och en kompromiss antogs i [[Freden i Brömsebro|Brömsebro]] 1645. Resultatet av den kompromissen var att Jämtland nu blev en del av Sverige. {{Citat|Jämtland och Härjedalen skall med land, folk, skansar, höghet, härlighet, jurisdiktion, andlig och värdslig skatt, ingäld ränta och rättighet tillfalla Sverige|Freden i Brömsebro<ref>Egervärn, Erik Arthur (1992). "Brömsebrofreden och dess följder" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 91.</ref>}} Vid övergången till Sverige hamnade Jämtland i det nybildade [[Härnösands län]] och bönderna fick tillbaka rätten till sina gårdar. Vissa rättigheter, som jakt erkändes samtidigt som handelshinder infördes. Nästa krig lät inte vänta på sig, under Karl X Gustavs första danska krig erövras Jämtland av en norsk här och norrmännen hyllas som befriare. Den svenska landshövdingen noterar att "jämtarna av den infödda sorten är lika norska som de som bo i Norge"<ref name="folkst"/>. Krigen bestäms alltjämt i söder och när [[Stora Bält]] frös till is [[Tåget över Stora Bält|tågade Karl X Gustav över sundet]] och [[freden i Roskilde]] slöts varvid Jämtland återlämnades till Sverige. Under skånska kriget 1677 tog jämtarna helt och hållet ställning - och valde Danmark-Norge. Misstron mot det svenska styret var väl utbrett i provinsen. När ryktet nådde [[landshövding]] [[Carl Larsson Sparre]] om en norsk mobilisation på andra sidan Kölen sökte han stöd hos Jämtlands befolkning. Han blev lovad manskap, hästar och båtar. Men när han väl behövde det här så hade jämtarna gömt sina båtar, tagit med sig sina hästar och flytt till skogs. Förbittrad över jämtarnas "otrohet och skälmstycke" utlyste Sparre ett nytt möte, men enbart en äldre herre kom dit. Sparres källor i landskapet försåg honom hela tiden med bristfällig information och när 2 000 norrmän hade kommit in i Jämtland så visste inte svenskarna om det. Jämtar i den svenska armén går över till Norge och när landshövdingen drivs ut ur Jämtland bedriver östjämtarna [[snapphane]]verksamhet mot Sparre och hans retirerande manskap. Fyra dagar tog återerövringen och bondsonen Fastessons nidvisa som skrevs samma år sjungdes av jämtar runt om i landskapet. <br>{{citat| <br> Vii hafva nu lefft uti 30 åhrs tijdh<br> allt under Sveriges chrona<br> uti strijdh och tyrani ingen persohn att skona.<br> Tiig vari priss o Gudh, vår vän,<br> som gaf oss danske kungen igen<br> med gledie.|Sista versen från [[Fastessons nidvisa]]<ref>Bull, ''Jemtland og Norge'', sid. 228.</ref>}} Kriget vanns emellertid av Sverige. För otroheten fick man betala, om än inte lika mycket som man fick i Skåneland. ==Sverigetiden== :''Huvudartikel: [[Jämtlands historia (1645-1905)#Sverigetiden|Jämtland i Sverige]] ===Försvenskningen av Jämtland=== Direkt efter det svenska övertagandet av Jämtland inleddes en försvenskningsprocess av landskapet. År [[1646]] upprättades [[Ångermanlands, Medelpads och Jämtlands regemente]] som skulle försäkra kontrollen över Jämtland. [[Härnösands stift]] bildades [[1647]] med samma syfte. Den svenska kontrollapparaten var mer avancerad än den danska och försvenskningsprocessen skedde även den med större vilja och resultat än den initierad av den danska statsmakten. De resterande delarna av Jamtamot införlivas i ett svenskt landsjämnadsting — [[Jämtlands landsjämnadsting]] och blev underordnad den svenska landshövdingen. Från den svenska statsmakten planerade man även att anlägga en svensk stad i Jämtland. [[Drottning Kristina]] krävde att en [[skans]] skulle upprättas på [[Andersön]] strax efter övertagandet, för att tillsammans med [[Frösö skans]] säkra den svenska kontrollen över Jämtland<ref>{{webbref |url=http://www.z.lst.se/z/amnen/naturvard/Skyddad_natur/Naturreservat_sok_AO/anderson.htm |titel=Andersöns naturreservat |hämtdatum=12 juni 2008 |utgivare=[[Jämtlands län]]sstyrelse }}</ref>. Hennes avsikt var att inom skansen anlägga "Jämtarnas stad", varvid lokalbefolkningen drevs därifrån. För att bygga skansen beordrades jämtar till [[tvångsarbete]] år [[1651]] men efter protester och brist på [[kapital]] avslutades arbetet år [[1654]]. Strax därefter, år [[1655]], skedde en kraftig revolt i Storsjöbygden. Sju av Jämtlands dåvarande tolv [[tingslag]] deltog men det kvästes. Deras straff blev enbart böter. [[Karl X Gustav]] uppmanade därefter sina undersåtar att ta det mer varsamt i fortsättningen så att fler uppror inte uppstod. Samma år skickas unga jämtar ut i krig ned till [[Polen]] och [[Nowodwor]]. När norrmännen hyllas som befriare 1657 läggs planerna om en svensk stad i Jämtland ned helt och hållet. [[Bild:Wargentinsskolan.jpg|thumb|250px|[[Wargentinsskolan|Wargentins]] [[gymnasieskola]] har direkta anor till Frösö trivialsskola som grundades i led med försvenskningen av Jämtland. [[Pehr Wilhelm Wargentin]] läste själv på [[trivialskola]]n under [[1700-talet]]]] Försvenskningen fortsätter alltjämt, om än mer diskret nu. I inledningen av Skånska kriget, september [[1676]] fick Västernorrlands landshövding Carl Larsson Sparre i uppgift att bistå den södra svenska fronten. De jämtska [[tremänningar]]na vägrade att lämna Jämtlands gränser. Sparre försökte förmå dem att ge sig av söderut och försäkrade dem att de inte skulle behöva tjänstgöra i den svenska flottan. Varvid de började marschen söderut, men efter ett par dagar deserterade ett hundratal och korsade gränsen för att bistå den norska armén i det som kom att bli [[återerövringen av Jämtland]]. Även soldater från Ångermanland och Medelpad deserterade under marschens gång. Vid [[slaget vid Lund]] skickade den svenska krigsmakten fram en brigad bestående av jämtar först och alla miste sina liv. Jämtarna sågs fortfarande som opålitliga och [[1674]] bestäms det att en skola skall upprättas på Frösön. År [[1679]] står sedan [[Frösö trivialskola]] klar, den enda i sitt slag. Den upprättades för att förhindra jämtarna från att utbilda sig vid katedralskolan i Trondheim (''Byn'' som den kort och gott benämns i jämtska), som man gjort i flera år av tradition. År [[1688]] skrivs det ett kontrakt, ''[[Brunflotraktaten]]'' mellan den svenska staten och allmogen i Jämtland. I kontraktet slogs det fast att jämtska styrkor inte fick lämna provinsens gränser utan skulle enbart användas till att försvara landskapet. Den [[3 februari]] [[1699]] slog Karl XII fast att Jämtlands befolkning i fortsättningen skulle vara lika ansedda som de andra svenska undersåtarna — sist av alla erövrade landskap<ref name="folkst"/>. Jämtland sågs då som [[de facto]] svenskt. ===Katastrofen på Öjfjället=== [[Bild:Svensk karoliner 1700-tallet.jpg|left|thumb|120px|Omkring 3 000 karoliner omkom i västra Jämtlands fjälltrakter 1718-1719]] Året därpå inleddes det [[Stora nordiska kriget]]. Eftersom kriget blir långtgående ville den svenska staten [[mönstra]] jämtar för tjänstgöring i [[Tyskland]]. Jämtarna vägrade såväl [[1712]] som [[1713]]. De hänvisade till Brunflotraktaten där det stod att de skulle försvara Jämtland - ingenting annat. [[1718]] rev [[Karl XII]] upp Brunflotraktaten och [[Jämtlands dragonregemente]] blev förtrupp till den finska hären av [[karoliner]] ledd av [[Carl Gustaf Armfeldt d.ä.|Carl Gustav Armfeldt]] som skulle [[Karl XII:s norska fälttåg|erövra Trondheim]]. Styrkorna samlas i trakterna kring [[Duved]] och bestod av flera tusen man. Fälttåget inleddes den [[9 augusti]] då Jämtlands dragoner begav sig av, elva dagar senare hade samtliga regementen avtågat från Duved. Tåget gick från Jämtland genom [[Skalstugan]] och in i Norge där [[Stene skans]] på vägen mot [[Levanger]] intogs. Fälttåget gick emellertid mycket dåligt i och med att hösten förde med sig kyla, genom [[logistik|logistiska]] problem samt [[sjukdom]]ar. Tåget stannades således upp, vilket gjorde kung Karl XII mycket missnöjd och han beordrade den [[15 oktober]] Armfeldt att inta Trondheim. Resan dit tog sju dagar men väl framme upptäckte de att tröndernas försvar hade förstärkts kraftigt, vilket ledde till att ingen sida valde att anfalla den andra. [[Bild:Karolinermonument.png|thumb|250px|Äldre foto på karolinermonumentet i [[Ånn]].]] Den [[30 november]] stupade Karl XII av en norsk kula i [[Fredriksten]]. Efter ett par veckor nådde nyheten Armfeldt som då vände söderut mot [[Melhus]]. Därifrån fortsatte han österut mot [[Tydal]] för att sedan åter bege sig till Jämtland och Sverige. Väl på fjället vid [[nyår]] [[1719]] blåste en kraftig [[snöstorm]] upp vilket förstärkte kylan. Många soldater var illa klädda, över 3 000 dog på fjället och av de överlevande förfrös många sina händer, fötter, armar och ben. När man nådde [[Enan]] högg man ett hål i isen och följde vattnet till gårdarna i [[Handöl]], dit forslades stora mängder [[brännvin]] som användes som bedövningsmedel för de arma soldater som klarat sig. Den här marschen har fått namnet [[katastrofen på Öjfjället]] och i Handöl och Duved står idag monument till minne av de som dog i den största krigstragedin i Jämtlands historia. De drygt 3 000 kroppar som blev kvar i fjällen bidrog till att [[rovdjur]]sstammen i området växte kraftigt. ===Frihetstidens näringspolitik=== Karl XII död medförde en vändpunkt i Sveriges historia. [[Stormaktstiden]] var över och tiden som följde brukas i svensk historieskrivning benämnas [[Frihetstiden]]. Visioner om ett mer livskraftigt samhälle formades och fick gehör. [[Hattpartiet]]s [[odling|nyodlings]][[politik]] gjorde att stora områden i Jämtland bebyggdes. Den nya bebyggelsen i norra Jämtland gick som en halvcirkel runt [[Storsjöbygden]], tidigare slutade den vid [[ströms socken|Ström]] och [[Föllinge]] men nu togs nya [[hemman]] upp i till exempel [[Hotagen]] och [[Laxsjö]]. I väster växte bebyggelser upp vid [[Kallsjön]] och i öst vid [[Borgvattnet]], [[Stugun]] och [[Ragunda socken|Ragunda]]. Södra Jämtland påverkades inte av politiken över huvud taget, bortsett från en liten del av [[Rätans socken|Rätan]]. Markerna (så kallade [[avradsland]]) som bebyggelsen upprättades på var innan fjäll- och skogsområden tillhörande de jämtska bönderna men tillföll staten genom [[avvittring]]. I Jämtland fanns det hemmansägare som hade enorma avradsland. Avradslanden var från början tänkt som stöd till små hemman i form av jaktmarker, slåtter och betesmarker. [[Bild:Frangula alnus.jpg|thumb|left|Potatis kom att benämnas ''peran''/''perer'' (päron) i jämtsk dialekt.]] Den enda möjligheten, sades det, till nyodling i Jämtland var att stycka upp avradslanden och fördela dem till fler jordbrukare. Bönderna protesterade upprepade gånger mot vad de tyckte var orättvist gjort av staten i [[riksdag]]arna men det hjälpte föga. Företrädaren av politiken var kronans förlängda arm i länet, [[Per Abraham Örnsköld]]. Den hårt drivna reformpolitiken gjorde honom impopulär bland allmogen, vilket förklarar hans kortvariga ämbete (enbart sju år [[1762]]-[[1769]]). Reformerna gav i vart fall resultat och Jämtland hade en positiv befolkningstillväxt. Det största framsteget var införandet av [[potatis]]en i det jämtska jordbruket. Under svagare år behövde jämtarna inte längre blanda bark och halm i brödet för att överleva. Även införandet av [[spannmål]]smagasin hade en stor positiv inverkan på landet. Näringspolitikens företrädare uppmuntrade även jämtarna att leta efter mineralfyndigheter. Eftersom Jämtland haft en lång tradition av utvinning av myrjärn antogs det att det fanns gott om metaller i landskapet. Det hela resulterade i öppnandet av [[gruva|gruvor]] runt om i Jämtland, där de mest kända och framgångsrikaste var [[Fröå gruva|Fröå]] och [[Bielkes gruva]], förädlingen av mineralerna skedde på [[Huså bruk]]. [[Bild:Döda fallet 20061014.jpg|thumb|250px|Döda fallet]] Frihetstiden slutade efter år av korruption genom [[Gustav III]]:s [[statskupp]] som resulterade i [[1772 års regeringsform]] och inledningen av den [[gustavianska tiden]]. Men visionerna och framtidsoptimismen levde vidare. Skogen lyftes fram som Jämtlands värdefullaste tillgång. I Ragunda kunde man enbart utnyttja en liten del av skogen eftersom [[Gedungsen|Storforsen]] utgjorde ett naturligt hinder på [[Indalsälven]] för att flotta timmer. [[Sågverk]]städerna längs Norrlandskusten såg gärna att den jämtska skogen blev tillgänglig. För att bereda en flottled förbi Storforsen bildades [[1794]] Storfors Bolag och [[Magnus Huss]] från Sundsvall fick i uppdrag av bolaget att genomföra dragningen av flottleden. Detta skulle ske genom en rullstensås, som visade sig vara för porös för att motstå vattentrycket. Den [[6 juni]] [[1796]] slutade det hela med en av Skandinaviens största [[naturkatastrof]]er, när [[timmerränna]]n skar genom grusåsen och hela [[Ragundasjön]] på endast fyra timmar tömdes på allt sitt vatten, varvid [[Gedungsen]] torrlades och tystnade och [[Döda fallet|Döda Fallet]] tillkom. ===Grundandet av Östersund=== {{Se även|Östersunds historia}} [[1758]] fick planerna om en stad i Jämtland nytt liv. Initiativet kom från en privatperson, men från myndigheternas håll såg man inte ett behov av att anlägga en stad i Jämtland<ref>''Svenska Familj-Journalen (Band 20, årgång 1881)'' sid 205</ref>. Förslaget gjorde dock att debatten om huruvida Jämtland skulle ha en stad eller inte tog fart på riktigt. Från Norrlandskustens städer restes krav om att en stad skulle anläggas i Jämtland för att förhindra de jämtska [[forbönder]]nas lukrativa [[gränshandel]] över [[Kölen]]. Jämtarna negligerade ofta [[jordbruket]] för att ägna sig åt långväga handelsresor samt [[landsbygd]]s[[handel]]. Med en stad skulle det här kunna stoppas och staden skulle även kunna säkra varutillförseln till kusten som varit bristfällig under en längre tid. Ur militärstrategiskt perspektiv var även upprättandet av en befäst stad i Jämtland gynnsamt, när Sverige inte längre var någon [[stormakt]]. Flera olika förslag till lokaliseringar fanns, bland annat [[Huså]], då Jämtlands största ort, samt Ede utanför [[Brunflo]], [[Krokom]] och [[Sunne församling (Härnösands stift)|Sunne]]. Även Frösön hade föreslagits men lotten föll till sist på Östersundet, som ansågs mest fördelaktigt<ref>Jacobsson, Hans (1992). "Östersunds tillkomst" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 140-145.</ref> År [[1786]] grundades så Östersund av kung Gustav III genom att [[Odensala, Östersunds kommun|Odensalaböndernas]] utmarker vid Östersundet införskaffades för ändamålet. Det enda som fanns på området vid den tiden var huvudvägen och bron till Frösön, Jämtlands dåvarande centralort. ===Jämtland under Napoleonkrigen=== [[1792]] [[Mordet på Gustav III|mördades Gustav III]] och den unge [[Gustav IV Adolf]] blev kung. Den [[franska revolutionen]] hade inträffat tre år tidigare. [[Brumairekuppen]] av [[Napoléon Bonaparte]] skedde i [[Frankrike]] [[1799]] och [[Napoleonkrigen]] startades. Gustav IV Adolf ansåg att Napoleon var [[antikrist]] och allierade sig med [[England]] och [[Ryssland]] mot Frankrike. Krigsförklaringen kom [[1805]] men kriget gick inte bra för Sveriges del. [[1807]] slöts [[Freden i Tilsit]] mellan Ryssland och Frankrike. Napoleon förmådde [[tsar]] [[Alexander I]] att attackera Sverige, eftersom Sverige inte ville ansluta sig till [[kontinentalsystemet]]. Ryssland anföll [[1808]] och [[finska kriget]] var ett faktum. Danmark såg sin chans att ta hämnd på Sverige genom att återerövra sina forna provinser och [[Dansk-svenska kriget 1808-1809|förklarade därför krig samma år]]. Missnöjet mot Gustav IV Adolf var stort och oron likaså, Ryssland och Danmark-Norge planerade att dela Sverige mellan sig och Norrland skulle tillfalla Ryssland. Danmark-Norge ville emellertid återta sina sedan 1645 förlorade landskap Jämtland-Härjedalen och tänkte göra så innan Ryssland tog dem, Danmark-Norge inledde så en offensiv 1808. Det sista slaget i Jämtlands historia var [[slaget vid Hjerpe skans]] i [[Järpen]] den [[16 augusti]] där två män från vardera sida dödades. Skansen lyckades försvara sig och den norska hären vände tillbaka till Norge. Under vintern 1808-1809 skedde inga stridigheter mellan Danmark-Norge och Sverige. [[Bild:GeorgAdlersparre.jpg|thumb|250px|[[Georg]] [[Adlersparre]] föddes i [[Hovermo]] i [[Myssjö socken]], "[[Snilleriket]]" i södra Jämtland. I Hovermo restes [[1903]] en stor minnesten tillägnad Adlersparre med texterna: "Fäderneslandets räddare", "Frihetens väktare", "Folkets vän" och slutligen "Jämtar reste stenen".]] [[Officerare|Officerarna]] i den så kallade västra armén utsåg jämten [[Georg Adlersparre]] till deras ledare mot Gustav IV Adolf. Den [[7 mars]] [[1809]] skrevs en "proklamation" i [[Karlstad]]. {{citat|Ett betydligt antal krigsmän hafwa gripit till Wapen, för att nalkas Hufvudstaden och återgifwa Fred åt wårt gemensamma nu olyckliga, styckade, döende Fädernesland.|Befälet öfwer de i Wermland förlagda Troupper (Adlersparre)|utrag ur proklamationen 7 mars 1809<ref>{{webbref | författare=Bo Oscarsson| publdatum=2001-11-05| titel=Proclamation - Revolutionsmanifestet den 7 mars 1809| url=http://www.jamtamot.org/dokument/dok.historia/dokh.revolutionsmanifestet-18090307.html | utgivare=Jamtamot i Uppsala | hämtdatum=2007-09-17 }}</ref>}} Den [[8 mars]] avtågade de från [[Värmland]] för att störta kungen. Den [[12 mars]] fördömer kungen upproret och hotar Adlersparre med [[dödstraff]] om han inte avbryter tåget mot Stockholm. Den [[13 mars]] utför [[högadel]]n med [[Carl Johan Adlercreutz]] i spetsen en motkupp efter kungens försök att ta kontroll över den södra armén. Motkuppen genomfördes för att förhindra ett annalkande [[inbördeskrig]]. Adlersparre var skeptisk till motkuppens företrädares intentioner och fortsatte tåget, trots vapenhot, och nådde Stockholm den [[21 mars]]. Adlersparre deltog därefter i arbetet att utforma en ny [[regeringsform]]. Ryssarna hade oerhörda framgångar i finska kriget och år 1809 hade de nått Norrland. [[Fälttåget i Jämtland]] inleddes i ett nytt led att ta Jämtland innan ryssarna gjorde så. Den danska prinsen [[Karl August]], befälet över de norska trupperna och aspirant på den svenska tronen, ville inte anfalla Sverige. Han utsattes dock för hårda påtryckningar av kung [[Fredrik VI av Danmark]]. Meningen med kriget för Danmark var territoriella vinster och en invasion av Skåne gick inte att genomföra. Hjerpe skans intogs av 1 800 norrmän ledda av [[generalmajor]] von Krogh den [[16 juli]] då 200 svenskar ledda av överstelöjtnant Nordenadler flydde skansen. Därefter fortsatte de vidare mot [[Mörsil]] och [[Alsen]]. [[1809 års regeringsform]] antogs den [[6 juni]]. Adlersperre var personlig vän med Karl August och efter Adlersparres uppmaning utsågs han till Sveriges [[kronprins]] den [[18 juli]] då han adopterades av "marionettkungen" [[Karl XIII]]. [[Georg Carl von Döbeln]] planerade att slå mot norrmännen i Jämtland. Men när von Krogh och hans mannar fått höra att en dansk prins blivit utsedd till kronprins av Sverige fanns det inte längre någon anledning till att fortsätta kriget och de vände tillbaka till Norge. Fredsavtal tecknades och som följd hamnade hela Finland i ryska händer. Kronprins Karl August dog emellertid i slutet av maj [[1810]]. Adlersparre fick en egen son kort därefter som han döpte till [[Carl August Adlersparre|Carl August]]. Sverige fick då en ny kronprins, [[fransman]]nen [[Karl XIV Johan|Jean Baptiste Bernadotte]]. År 1810 bifölls även en motion av den jämtska riksdagsmannen [[Anders Nilsson i Stugun]] vilket resulterade i att Jämtland och Härjedalen blev en egen administrativ enhet, [[Jämtlands län]]. Östersund blev [[residensstad]]. Den förste landshövdingen för det nya länet blev jämten [[Anders Wasell]], som aktivit stöttat Georg Adlersparre under revolutionen<ref name="Jämten 2000 sid 97">Ericsson, Birgitta (1999). "Visionären Anders Wasell" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 97.</ref> och var nära allierad med Anders Nilsson i Stugun<ref name="Jämten 2000 sid 97"/>. När Jean Baptiste Bernadotte blev kronprins antog han namnet Karl Johan, senare [[Karl XIV Johan]]. Napoleonkrigen fortsatte och Sverige stod alltjämt på Storbritanniens sida. [[Napoleons ryska fälttåg 1812]] var ett kraftigt nederlag för [[kejsare]]n och krigslyckan hade vänt. Danmark var allierad med Napoleon och Karl Johan anfaller Danmark, vilket resulterar i [[Freden i Kiel]] varvid [[Sverige och Norge]] ingår i en union. Den [[17 maj]] [[1814]] antogs den norska [[grundlag]]en (baserad på [[Charles-Louis de Secondat Montesquieu|Montesquieus]] maktdelningslära) i [[Eidsvoll]] och den folkvalda församlingen valde därpå den danska arvprinsen Kristian Fredrik (sedermera [[Kristian VIII av Danmark]]) till norsk kung. Men utan utländskt stöd kunde inte den nya regimen i längden stå emot Karl Johans krav på Kieltraktatens uppfyllande, och fick efter en [[Kampanjen mot Norge 1814|kort militär intervention]] ge vika. Den [[4 november]] 1814 enades så det norska [[stortinget]] och de svenska förhandlarna om villkoren, och en reviderad norsk författning antogs och marionettkungen Karl XIII (i Norge Karl II) valdes till norsk kung. ==Svensk-norska unionstiden== :''Huvudartikel: [[Jämtlands historia (1645-1905)#Svensk-norska unionstiden|Jämtland under den svensk-norska unionstiden]] Under hela [[1800-talet]] ökade befolkningen i Jämtland, i likhet med övriga Sverige enormt. Åren 1841-1850 beräknas även Jämtlands läns [[mortalitet]] vara så låg, 12.95 [[promille]], att det skulle röra sig om [[världsrekord]]<ref>{{bokref |författare=Sundbärg, Gustav |år=1901| titel=Sveriges land och folk|sid=120|utgivningsort=Stockholm|utgivare=[[P.A. Norstedt & Söner]]}} </ref>. Jämtarna hade länge verkat för att göra Sverige och Norge till likvärdiga stater i unionen och ofta manat Sverige till att försöka ''komma ikapp'' Norge i samhällsutvecklingen. År [[1903]] firade den [[Svenska freds- och skiljedomsföreningen|svenska fredsrörelsen]] sitt 20-årsjubileum i Östersund genom ett stort nordiskt fredsmöte. Sverige och Norge gick skilda vägar [[1905]] vilket sågs som ett allvarligt bakslag för regionen. Tillsammans med härjedalingarna kom Jämtlands befolkning att påverkas mest av separationen då de naturliga och historiska förbindelserna från kust till kust medvetet negligerades och förbindelsen från norr till söder förstärktes. [[Bild:Klockstapel i Västra Arådalen.JPG|thumb|250px|[[Klockstapel]] i [[Arådalen]] omgiven av ''grönt guld'']] ===Jämtlands gröna guld=== När [[industrialisering]]en av Västeuropa tog fart ökade efterfrågan på virke explosionsartat. Efter det lyckade (eller misslyckade) kanaliseringsarbetet av Storforsen i Ragunda var det största hindret för timmerflottning borta. Den statliga [[Strömrensningskommittén]] föreslog flera projekt. [[Krångedeforsen]] var tänkt att kanaliseras och [[Gesunden]] skulle tömmas på vatten. Även [[Storsjön]] skulle tömmas på vatten genom etableringen av en kanal vid [[Hissmofors]]. Alternativt skulle Storsjöns vatten överfördelas till [[Ljungan]]. Strömsrensningskommittén ansåg att när väl minnet av [[Döda Fallet]] hade utplånats så skulle allmogen ställa sig mycket positivt till förslagen. Så blev det emellertid inte, de som bodde längs Indalsälvens nedre del hade inte glömt katastrofen som skedde när Ragundasjön tömdes på vatten och dessa sjöar var långt större. [[Bild:Orlogsgjøs 1844.jpg|thumb|left|200px|[[Sillsallaten]]]] Trots att Strömrensningskommitténs förslag inte genomfördes så tog skogsexploateringen fart. Bönderna i Jämtland kunde för första gången tjäna pengar på deras stora skogstillgångar. Försök att etablera [[monopol]] gjordes av sågverksägare från kusten men jämtarna ville inte binda sig till enbart en sågverksägare. [[Wifstavarfs AB]] hade grundats utanför [[Timrå]] kort efter Döda fallets uppkomst och blev den störste uppköparen av jämtsk skog. ===Förbättrad infrastruktur=== Den svensk-norska unionen var ett stort lyft för Jämtlands del. Det jämtska näringslivet hämmades kraftigt av besvärliga och kostsamma transportförhållanden. Befolkningen tvangs forsla efter häst mellan kusterna. Såväl in- som utforsling innebar enorma fördyringar. När länderna var förenade så var det av hög prioritet att ha goda vägförbindelser. De kommunikationsleder som fanns i öst-västlig riktning i Jämtland utgjordes av de hundraåriga Pilgrimslederna och de var i allmänhet dåliga. Jämtland var i ett stort behov av en restauration. [[Länsväg 322|Skalstuguvägen]] började byggas [[1815]] av [[Jämtlands fältjägarkår]]. Den första [[kärrväg]]en kom till på [[1820-talet]] och möjliggjorde färder under sommartid. Flera [[stenvalvsbro]]ar anlades därefter och vägen kom att benämnas Karl Johansvägen efter att han invigde den i Trondheim [[1835]]. [[Bild:Thomée.jpg|thumb|250px|Trots att projektet gick i graven levde ångbåtstrafiken vidare i Jämtland. [[S/S Östersund]] trafikerar tillsammans med [[S/S Thomée]] (bilden) än idag Storsjön.]] [[Landssekreterare]] [[Anders Jakob Thomée]] lät sig inspireras av kanalprojekt som [[Göta kanal]] och [[Suezkanalen]]. Han ansåg att Jämtland skulle dra fördel av en tvärförbindelse av land- och sjöförbindelser. Den [[1 juli]] [[1857]] samlades Sveriges enda regionala politiska församling, [[Jämtlands landsjämnadsting]]. Thomées förslag om en kommunikationsled från Bottenhavet genom [[Revsundssjön]], Storsjön, [[Liten]], Kallsjön och [[Anjan]] och därefter vidare till Levanger och ut i Norska havet togs positivt emot. Alla [[Lista över socknar i Jämtland|Jämtlands socknar]] bidrog ekonomiskt, landstinget och landshövding [[Axel Dahlström]] likaså. ''Jemtlands kommunikations Bolag'' grundades och man började konstruera [[ångbåt]]ar. Redan tidigare trafikerade ångbåten [[S/S Jemtland]] Storsjön och det dröjde till [[1861]] innan den andra ångbåten [[S/S Odin]] var redo för Jämtlands vattendrag. Kommunikationslinjen i sin helhet stod klar [[1863]] och då hade bryggor, magasin och vägar byggts. Lyckan blev emellertid kortvarig och bolaget gick i konkurs [[1867]]. Ångbåtstrafik etablerades ändå tack vare projektet och är fortfarande verksam. Anledningen till att inga större försök gjordes att rädda projektet var att ett nytt, mer effektivt transportmedel hade slagit igenom på allvar, [[järnväg]]en. Tanken var att även den skulle gå i den för Jämtland så betydande öst-västliga riktningen. I Tröndelag talades det om att Trondheim skulle kunna bli ett "Nordens Hamburg" eller "Nordens Liverpool" genom att först återknyta Jämtland närmare orten och därefter Västernorrland och Finland. Bland lokalbefolkningen var man mer än positiv till att knyta Jämtland västerut<ref>Kirkhusmo, Anders (1999). "Drömmen om Nordens Hamburg" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 107.</ref>. [[1879]] öppnades förbindelsen mellan Östersund och Sundsvall och två år senare etablerades förbindelse med övriga Sverige. Linjen till Norge blev klar samma år och invigdes 1882 av [[Oscar II]] i Trondheim med pompa och ståt. Oscar II höll även ett kortare tal när han besökte Jämtland innan invigningen i Trondheim. {{citat|Med mot framtiden blickande hopp höjer jag Mitt glas för Jemtland och dess befolkning. Måtte densamma i rika mått njuta frukterna af den genom statsmakternas samverkan nu fullbordade stam- och mellanriksbanan som af Mig kommer att i morgon invigas. Jemtlands välgång!|Oscar II 21 juli 1882}} Efter att Jämtland hade fått ett "band af stål" och "hestar af jern" så blev ingenting riktigt sig lik igen. Man hade nu en kraftig och snabbt verkande hävstång för framtida utveckling. <div align=center> <gallery> Bild:Östersunds järnvägsstation.jpg|Östersunds järnvägsstation Bild:Krokoms_station.JPG|Krokoms järnvägsstation Bild:Undersåkerstation.jpg|Järnvägsstationen i [[Undersåker]] Bild:Åre railway station in the 1890s.jpg|Åre järnvägsstation på 1890-talet </gallery> </div> I samband med att Jämtland blev mer tillgängligt för resenärer i och med järnvägsförbindelserna blev Jämtland ett turistmål för sin friska luft. [[Syre]]t kom senare att bli Jämtlands [[landskapsgrundämne]]. I slutet av 1800-talet ökade den militära närvaron i Östersund, främst i och med grundandet av [[Norrlands artilleriregemente|A4]]. I samband med det uppgraderades Jämtlands fältjägarkår till [[Jämtlands fältjägarregemente]]. Mycket i led med den utbredda rädslan för anfall från Ryssland där Jämtland-Tröndelag och Norrbotten blev de mest prioriterade regionerna försvarsmässigt. ==Samtidshistoria== {| border="1" cellpadding="5" cellspacing="0" align="right" style="margin: 0 0 1em 1em" |- ! style="background:#efefef;" | Årtal ! style="background:#efefef;" | Folkmängd |- ! colspan="2" style="background:#CAE1FF;" | Jämtland och Härjedalen¹ |- |1050 |3,000 |- |1300 |6,000 |- |1400 |2,000-3,000 |- |1645 |9,000 |- ! colspan="2" style="background:#CAE1FF;" | Jämtlands län² |- |1815 |35,000 |- |1845 |49,000 |- |1875 |76,000 |- |1905 |113,000 |- |1935 |136,000 |- |1955 |144,000 |- |1970 |125,000 |- ! colspan="2" style="background:#CAE1FF;" | Jämtland³ |- |1750 |16,500 |- |1850 |45,000 |- |2000 |114,000 |- |colspan="2" align="center" style="background:#CAE1FF;" |¹ <small>Beräkningar av Carl-Göran Ekerwald</small><br>² <small>Siffror hämtade från [http://www.regionfakta.com/dynamiskPresentation.aspx?id=2696 Regionfakta]</small><br>³ <small>Siffror från [[Nationalencyklopedin|NE]] samt [http://www.scb.se/statistik/AA/OV0904/2000I02/A01S%C3%850201_05.pdf SCB]</small> |} {{Huvudartikel|Jämtlands samtidshistoria}} ===Folkrörelsetid=== Något som kom att känneteckna Jämtland och som fortfarande kännetecknar Jämtland är och var den stora sammanslutningen i [[folkrörelse]]r. Rörelserna kom till då Östersund ökade befolkningsmässigt enormt, samtidigt som staden med kraft intog ställningen som Jämtlands centrum. Befolkningen som kom till staden bestod till största delen av jämtar från landsbygden, som tillsammans med immigranter från övriga Sverige gjorde stadens befolkning mycket ung, något som skapade en grogrund till föreningsliv. Samtliga rörelser hade kontakter till de närliggande områdena som Tröndelag, Härjedalen och Västernorrland. I förhållande till övriga Sverige var rörelsen i staden ovanligt dynamisk<ref>Sundin, ''Östersunds historia III'', sid. 126.</ref>. I Jämtland och Härjedalen var det den [[frisinne|frisinnade]] [[IOGT|Godtemplarrörelsen]] (en del av [[nykterhetsrörelsen]]) som kom att dominera totalt. Den kom efter [[Väckelserörelsen]] och före [[arbetarrörelsen]]. Rörelserna stod inledningsvis i opposition mot det rådande samhället, mot stat och kyrka<ref>Lundström, Catarina (1992). "Folkrörelsetid" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 193.</ref>. Folkrörelserna var ett resultat av samhällsomvandlingen och en bidragande orsak till förändringarna. Väckelserörelsen fick inte samma genomslag i Jämtland som i övriga Sverige, vilket har förklarats med att det agrara samhället levde kvar längre i Jämtland samt att befolkningen på många håll var relativt homogen och relationen till statsskyrkan var god. Således är det inte märkligt att huvuddelen av väckelserörelsen i Jämtland var en del av Svenska Kyrkan. De separatistiska elementen, frikyrkorörelsen (framför allt [[baptism]]en), fick djupast förankring i områden som Östersund, Myssjö-Hallen-Oviken och i Östjämtland. [[Bild:Gamla teatern Östersund.jpg|thumb|left|250px|Godtemplarrörelsen tappade i styrka efter misslyckandet med [[Folkomröstningen om rusdrycksförbud i Sverige|folkomröstningen om rusdrycksförbud]], emellertid vann ja-sidan stort i Jämtland. Ordenhuset i Östersund heter nu ''Gamla teatern'' och drivs som hotell. [[Ironi]]skt nog har hotellet beviljats [[utskänkningstillstånd]].]] Godtemplarrörelsen hade ett anglo-amerikanskt ursprung och var absolutistisk, medlemmar gav således löfte om absolut nykterhet. Vid sekelskiftet hade rörelsen en halvmiljon medlemmar, allra flest i förhållandet till folkmängden fanns i [[Sverige]]. I Sverige var rörelsen mest utbredd i Jämtland och den världsomfattande rörelsen fick således sitt (relativt sett) starkaste fäste i just Jämtland. [[1882]] fick Jämtland sin första [[loge]], utvecklingen tog kraftigt fart och [[orden]] bredde ut sig, efter ett halvår fanns det dryga hundratalet loger runt om i den jämtska landsbygden. Snabbt anslöt sig en betydande del av befolkningen och i mitten av [[1880-talet]] hade Jämtland 7 000 medlemmar — en femtedel av alla medlemmar i hela Sverige. Den största symbolen för rörelsens storhet var ordenhuset som uppfördes [[1885]] i Östersund, ''Östersunds-Goodtemplars-Ordenshus''. När godtemplarrörelsens galjonsfigur [[Joseph Malins]] besökte Jämtland och Östersund utkorade han ordenhuset till det allra största i hela världen<ref>Sundin, ''Östersunds historia III'', sid. 138.</ref>. Det rådde ingen tvekan - Östersund var ''Godtemplarstaden'' och Jämtland ''Godtemplarlandet''. Nykterhetsrörelsen i Jämtland (och även Västerbotten) var delvis en proteströrelse mot den utveckling som hotade det gamla by och bondesamhället. Hotet i Jämtland var skogsindustrins expansion och på landsbygden fick rörelsen i det närmsta en samhällsbevarande funktion<ref>Lundström, Catarina (1992). "Folkrörelsetid" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 198.</ref>. Arbetarrörelsens förutsättningar i Jämtland var oerhört svaga. Industrin var i det närmsta ickeexisterande och en industriarbetarklass likaså. Den tidiga rörelsen var väldigt bräcklig och bars upp av [[hantverksarbetare]] i Östersund och rallare runt om i bygderna. Vissa inom arbetarrörelsen var mycket positiva till arbetet som godtemplarna bedrev, andra menade att det var förkastligt att klandra alkoholen istället för [[kapitalismen]] för världens alla problem. Rörelserna kunde emellertid samarbeta i vissa fall, såsom i frågorna gällande [[rösträtt]] och landsbygdens utarmning. Där ledande socialister ville engagera och organisera lantarbetare och småbönder. Rörelsen fick sin första egentliga tidning [[1924]] i och med bildandet av [[Länstidningen Östersund]]. Den politiska bonderörelsen kom senare till landskapet främst genom [[Östersunds-Posten]] som skiftade inriktning, [[Jordbrukarnas Riksförbund]] och [[Bondeförbundet]] bildade sina första sockenföreningar i landskapet omkring [[1915]]. Redan 1912 hade [[Anders Kilian]] från Rödön givit ut den [[georgism|georgistiska]] jordbrukartidningen [[Odlaren]]. Bondeförbundet kom att dominera politiskt i västra Jämtland medan konservativa (framför allt i Östersund) och frisinnade åtnjöt Storsjöbygdens stöd. Arbetarrörelsen genom Socialdemokraterna blev den överlägset starkaste kraften i främst norra och östra delarna av landskapet. ===Modernisering=== [[Bild:Ostersund_city_hall.jpg|thumb|left|250px|Östersunds rådhus]] Tack vare järnvägens dragning genom Jämtland från [[Sundsvall]] till Trondheim tog utvecklingen kraftigt fart. Det mäktiga [[Östersunds rådhus|rådhuset i Östersund]], ritat av [[Frans Bertil Wallberg]] stod färdigt 1912 och är en av de symboler för optimismen som rådde. Rådhuset gjorde även att Östersund fick en genuin jämtsk karaktär med de lokala klockstaplarna och den stora lökkupolen som kronan på verket. Efter separationen mellan [[Sverige och Norge]] ville man från statligt håll stärka nord och sydförbindelserna, på bekostnad av de naturliga öst-väst förbindelserna. Planer gällande en nord-sydgående järnväg hade funnits, främst hos försvaret tidigare, men realiserades först [[1907]]. Från ''Jämtlandsbänken'' i Riksdagen såg man en ny järnväg som en möjlighet att uppodla [[myrmark]]er längs en eventuell ny bana. Så blev dock inte fallet när banan byggdes i etapper mellan [[1908]]-[[1922]]. Emellertid kom ny samhällen att växa, såsom [[Åsarna]], [[Svenstavik]], [[Hammerdal]], [[Strömsund]] med flera. Järnvägen fick senare konkurrens. Den första [[bil]]en köptes i Jämtland 1899, det tog dock ett tag innan verklig trafik kom till, det var först på [[1920-talet]] som bilparken ökade kraftigt. I samma veva kom den första reguljära busslinjen till i Jämtland, [[Brunflo]]-Östersund. Unionsupplösningen bidrog även till att Östersund blev en utpräglad [[garnison]]sstad. [[Jämtlands fältjägarregemente|Fältjägarregementet I 5]] förlades till staden 1910 och en [[flygflottilj]], [[F 4 Frösön|F 4]] kom till Frösön [[1926]]. Den reguljära flygtrafiken kom däremot igång först [[1958]]. [[Bild:Strömsund30-tal.jpg|thumb|250px|Strömsund på 1930-talet.]] Under såväl [[mellankrigstiden|mellan-]] som [[efterkrigstiden]] industrialiserades Sverige allt snabbare och allt mer. Med undantag för några områden, däribland hela Jämtlands landskap. I slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet hade drygt 40 procent av all mark i Jämtland och Härjedalen blivit uppköpt av skogsbolag, något som förbjöds [[1906]] i och med den [[norrländska förbudslagen]]. Den uppköpta marken ledde till ett visst beroende av intressenter vid kusten och söderut som motverkade en lokal [[förädling]]sindustri, samtidigt som folkrörelser inte ville se någon industrialisering. Jämtland kom således att nästan helt och hållet bli en råvaruproducerande region. I samband med [[den stora depressionen]] som drabbade [[Västvärlden]] i början av [[1930-talet]] genomfördes ett antal reformer i Sverige. [[1933]] var arbetslösheten omkring 20-25 procent och idéer gällande främst skogsarbetares möjligheter till självförsörjning fördes fram. En statlig fond som gav förmånliga småbrukslån inrättades 1933 efter [[kohandeln]] mellan [[Bondeförbundet]] och [[Socialdemokraterna (Sverige)|Socialdemokraterna]]. I Jämtland byggdes, jämte Västerbotten, flest så kallade [[Per-Albin Hansson|Per-Albin]]-torp i landet. ===Krig och kriser=== År [[1917]] pågick [[första världskriget]] på kontinenten och i samband med [[februarirevolutionen 1917]], som inledde den [[ryska revolutionen]], påverkades stämningen även i Jämtland. [[Ransonering]] ledde till brist på [[livsmedel]] och en [[revolution]] fruktades. Hungerdemonstrationer förekom på flera håll i Jämtland, men allra främst i Östersund och i första hand [[soldat]]er. På första maj det året samlades 4 000 demonstranter framför rådhuset i Östersund och krävde bland annat sänkt pris på [[mjölk]] och [[ved]]. I [[Järpen]] i Västjämtland krävde [[arbetarkommun]]en att [[turister]] skulle drivas bort och arbetsfolket skulle få [[smör]], mjölk och [[potatis]]. [[Bild:Ruinsofnamsos.jpg|thumb|250px|Den [[20 april]] bombades [[Namsos]] (bilden) i [[Nord-Tröndelag]] och dagen efter, den [[21 april]] bombades även [[Steinkjer]], alldeles väster om Jämtland. Norge kapitulerade den [[10 juni]] samma år i och med avtalet som skrevs i [[Trondheim]]. Flera tusen trönder och andra norrmän kom därefter att fly över gränsen till Jämtland och Sverige.]] [[1918|Året därefter]] spred sig [[Spanska sjukan]] som en löpeld över landet. 1 200 jämtar dog men långt fler insjuknade. Vissa byar, som [[Getan]] i [[Alsen]] blev även helt isolerade. Stadsläkaraen i Östersund meddelade att "Östersund torde utan gensägelse ha varit mer än någon annan svensk stad av sjukdomen hemsökt", varvid Östersund har kallats för "Spanska sjukans huvudstad". Under [[1940-talet]]s början var [[andra världskriget]] i full gång och Jämtlands forna moderland Norge ockuperades av det [[nationalsocialism|nationalsocialistiska]] [[Nazityskland|Tyskland]] lett av [[Adolf Hitler]] genom [[Operation Weserübung]]. Sverige var oförberett på anfallet och ockupationen av Norge och det dröjde innan gränsposteringar med soldater från I 5 och [[Norrlands artilleriregemente|A 4]] var på plats vid gränsen till Tröndelag. Efter förhandlingar beslutade den svenska [[samlingsregering]]en att tillåta transiteringen av tyskt krigsmateriell och tyska soldater genom Sverige. Hundratals tåg gick genom Jämtland från Trondheim till Storlien, vidare till Östersund för att slutligen nå [[Narvik]] (den så kallade [[Hästskotrafiken]]). I Jämtland togs redan i januari 1940 initiativ till bildandet av [[hemvärn]] i [[Lit (tätort)|Lit]], innan det nationella hemvärnet ens var bildat. Hemvärnet i Jämtland organiserades därefter snabbt. Under ockupationen av Norge flydde många norrmän över gränsen och många jämtar hjälpte dem undan de tyska ockupanterna. Mest känd för sina insatser blev [[David Hummel]] provinsialläkaren i [[Gäddede]] som var svensk-norsk kontaktman för norska underrättelsetjänsten samt gränsombud under krigsåren. För sina insatser belönades han senare med [[St Olavorden]] och [[Röda Korset]]s [[medalj|förtjänstmedalj]]. Jämtland tog även emot ett hundratal så kallade [[finska krigsbarn]]. Samtidigt växte landskapets invånarantal kraftigt på grund av de höga födelsetalen. ===Folkhemmets Jämtland och avfolkning=== {{POV-del}} Ännu efter andra världskriget var nästan hälften av Jämtlands läns befolkning sysselsatt i skogs- och jordbruk, långt högre än i alla andra län i Sverige. När de här näringarna [[Rationalisering (ekonomi)|rationaliserades]] (till exempel nya [[maskin]]er), i led med samhällsutvecklingen i stort, frigjordes arbetskraft, något som tidigare skett på andra håll i [[Västvärlden]]. Jämtland var emellertid inte industrialiserat och hade lägst andel av befolkningen sysselsatt i industrier i Sverige. Efter andra världskriget fanns också förutsättningarna för att realisera [[folkhem]]sidéerna som funnits sedan 1930-talet. Under [[1950-talet]] växte [[Rehn-Meidner-modellen]] fram, för att göra arbetskraften i Sverige mer rörlig. Rehn-Meidner-modellen byggde på [[solidarisk lönepolitik]] (alla företag skulle, oavsett storlek ha likartade löner), stram finanspolitik och en selektiv [[arbetsmarknadspolitik]] (rörelsebefrämjande åtgärder). Visionen bakom politiken var att det var nödvändigt för den ekonomiska tillväxten att koncentrera befolkningen och näringslivet till "de expansiva delarna av Sverige" och staten skulle därför medvetet verka för en sådan koncentration<ref name="avfp"/>. Ur den synvinkeln var det således av stor vikt att befolkningen flyttade från landsbygd till städer, från inlandet till kusten och från norr till söder. Ur samma synvinkeln var också det glesbefolkade [[Jämtlands län]], Sveriges största landsbygd och Sveriges enda inlandslän i norra Sverige (i vart fall ur demografisk synvinkel) således den mest olönsamma regionen man kunde föreställa sig.<ref name="avfp"/> [[Bild:Oviken.jpg|left|250px|thumb|[[Oviken]], typisk landsbygd]] Vid årsskiftet [[1953]]/[[1954]] nådde länet sin befolkningstopp på litet över 145 000 personer (154 00 med [[Fjällsjö kommun]] inräknat, som ingår i länet sedan [[1974]]), bara några år senare hade den sjunkit till 140 000 personer. Rehn-Meidner-modellens politik sjösattes i slutet av [[1950-talet]] för att kraftigt understödja utvecklingen, och avfolkningen av Jämtland kom då att accelerera, vid [[1970-talet]]s början uppgick så länsbefolkningen till enbart 125 000 personer. Som en del av den här politiken gick [[Arbetsmarknadsstyrelsen]] ut i lokaltidningarna och annonserade om jobbtillfällen i södra Sverige och erbjöd [[bidrag]] och [[traktamente]]n (under ett visst antal dagar), så kallade rörelsebefrämjande åtgärder, till dem som valde att flytta. Vilket många också kom att göra då arbetstillfällena inom skogs- och jordbruket stadigt minskade samtidigt som Jämtland saknade industrier. En annan effekt av politiken, som dessutom var avsiktlig<ref name="avfp"/>, var de konkurser som realiserades då de många små företagen i Jämtland inte kunde konkurrera med de stora lönemässigt och hålla lönerna uppe, utan att själva gå under. När jordbruken lades ned förlorade många byar sin livskraft, [[landsbygd]]en blev [[glesbygd]], [[service]]n försämrades och på många håll försvann byskolan, affären (ofta kallad ''bua'', "boden") och [[varubuss]]en. Allt det här gjorde bylivet mindre attraktivt, framför allt för ungdomar, vilka var de som främst kom att flytta och i stället pröva lyckan i näringar som dels var mer bärkraftiga och dels gav större inkomster. Skördetiden och [[rekordåren]] var benämningarna på Sveriges samhällsutveckling i stort, benämningar som svårligen kan appliceras på Jämtland, vars landsbygds avfolkning saknar motsycke i Sveriges samtid.<ref name="avfp"/><ref name="dsh">Eivergård, Mikael (1992). "Det senaste halvseklet" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 229-236. </ref> I staden Östersund och tätorterna var det däremot något annorlunda. [[Miljonprogrammet]] drog igång för att bygga Sverige ut ur den bostadsbrist [[hyresreglering]]en skapat<ref>{{bokref |titel=[[Vår Ekonomi]] |efternamn=Eklund |förnamn=Klas |författarlänk=Klas Eklund |år=2007 |origår=1987 |upplaga=Elfte upplagan |utgivare=Norsteds Akademiska Förlag |utgivningsort=Stockholm |sid=73 }}</ref>, och stadsdelar som [[Lugnvik, Östersunds kommun|Lugnvik]] och [[Körfältet]] kom till. Samtidigt som [[urbanisering]] gjorde att husområden uppstod i [[Odensala, Östersunds kommun|Odensala]]. [[Bild:Unofficial_Flag_of_Jamtland.svg|thumb|250px|[[Republiken Jamtlands flagga]], designad av Kent Backman och Bo Oscarsson]] I takt med att Jämtland avfolkades ökade missnöjet mot [[Regeringen Erlander III|statsmakten och regeringen]]s så kallade "[[flyttlasspolitik]]". Arbetsmarknadsstyrelsen (AMS) fick den [[pejorativ]]a betydelsen ''Alla Måste Söderut'' och oppositionen tog sig lite olika uttryck. [[Yngve Gamlin]]s bildande av [[Republiken Jamtland]] [[1963]] hade till exempel ett tydligt bakomliggande allvar gällande Jämtlands negativa utveckling, men bildades, tillsammans med den så kallade befrielserörelsen, som ett direkt svar på den offentliga utredning som tillsattes för att se över huruvida Jämtlands län skulle upphöra att existera och sammangå med [[Västernorrlands län]]. <ref>Ganman, Jens (1999). "Storsjöyran, Gamlin och republiken" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 73.</ref><ref name="Larsson">Larsson, Håkan (1999). "Seklets krönika" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 13-29.</ref> För att i viss mån försöka ändra utvecklingen startades också [[Storsjöyran]] som "frihetsfest". Numera har det här emellertid mera fått karaktär av ett jippo. Ett annat uttryck var bildandet av "Arbetsgruppen för en front mot avfolkningen" i Stockholm. Jämtland var under den här tiden föremål för ett flertal offentliga utredningar, som till exempel "Befolkning och näringsliv i Jämtland" ([[Statens Offentliga Utredningar|SOU 1963:45]]).<ref>Olsson, Carl-Erik (1990). ""Nä 60-talet var inte för roligt"" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1991'', sid. 97-103.</ref> Ett resultat av motståndet blev att politikerna i Östersund, som ditintills varit oerhört avoga inställda gentemot industrier man betraktade som miljöförstörande, ändrade ståndpunkt. Tillsammans med lokala företagare som till exempel [[Sven O. Persson]] och statligt stöd utvecklade [[Östersunds stad]], [[Östersunds kommun]]s föregångare, området [[Odenskog]] till en industristad genom att tillstå företag mark och lokaler, samtidigt som det kommunägda kraftbolaget [[Jämtkraft]] kunde erbjuda låga elkostnader (bolaget anförskaffade även [[Hissmofors AB]] för ändamålet) och arbetskraft fanns i närområdet. Företag kom att etablera sig i staden, där [[Ericsson|LM Ericsson]] gjorde den största satsningen. <ref>Björklund, Jörgen (1999). "Vision Odenskog" i Sten Rentzhog: ''Jämten 2000'', sid. 200-207.</ref> Jämtlands befolkningsminskning stannade upp, fast landsbygdens avfolkning fortsatte och landskapsbefolkningen koncentrerades i Storsjöbygden. I början av 1970-talet skapades också [[storkommun]]erna, vilket gjorde folkströmningarna från landsbygden ännu större, framför allt genom satsningen på [[centralort]]er<ref name="dsh"/>. I Jämtland ökade till exempel [[Svenstavik]]s befolkning med 132 procent som följd, [[Järpen]]s med 53, [[Strömsund]]s med 84 och [[Brunflo]]s (med hjälp av närheten till Östersund) med 315 procent mellan åren 1960-1980, vilket gjorde Brunflo till Jämtlands näst största tätort.<ref name="dsh"/> Tiden efter andra världskriget innebar även en stor förändring av människornas vardagsliv med television, bankomatkort, förskola, kyl, frys och så vidare som kom att brukas. Den offentliga sektorns framväxt, de stora skattehöjningarna och andra reformer medförde också en ny tillvaro. ===Nyare tid=== {{POV-del}} På senare tid, alltså efter 1960-talets strukturförändringar och rationaliseringar har ofta nya scenarion uppkommit, en sorts glesbygdskris. Efter en tids arbetslöshet och utflyttning hotas skolan, affären, äldrevården eller annan service med nedläggning i mindre samhällen, då verksamheten skall centraliseras till en större ort. Det här skapar ofta någon form av motaktion. Motaktioner som under gemensam flagg benämns ''bygderörelsen''. Befolkningen i en bygd går ihop och bildar en ekonomisk- eller ideell förening, ett aktiebolag eller utvecklingsgrupper. När samhället inte längre orkar går dessa grupper in och tar ansvar som i till exempel [[Böle, Östersunds kommun|Böle]] på ''[[Annersia]]'' där den kommunala skolan lades ned och byn gick in och startade en privat [[friskola]]. <ref name="Larsson"/> Fler och fler startar även [[kooperativ]], i Jämtland-Härjedalen finns det 2,15 kooperativ per 1 000 personer, tre gånger fler än tvåan i den svenska rankningen. Just ett kooperativ var det som gick in och bevarade en affär i [[Hammerdal]], efter att [[Konsum]] valde att lägga ned butiken<ref>{{tidningsref |författare=Trapp, Mikaela|rubrik=Kooperativ är i ropet och jämtarna är bäst |url=http://www.op.se/parser.php?level1=154&level2=691&id=820739 |tidning=[[Östersunds-Posten]] |datum=2007-09-13 |hämtdatum=2007-10-24 |språk=svenska}}</ref>. ==Samerna== [[Bild:Sami flag.svg|thumb|250px|Sameflaggan antogs 1986 i [[Åre]].]] {{Huvudartikel|Samernas historia}} Samernas äldsta historia i Jämtland är okänd och man vet således väldigt lite. Området norr om [[Ströms Vattudal]], [[Frostviken]], benämndes i äldre tid som "[[Finnmarken|finnmark]]" (likt Norge benämndes samer i Jämtland tidigare [[finnar]], senare [[lappar]]) och fick en bofast befolkning mycket sent. Området söder om det här fick troligen först på [[1500-talet]] en samisk befolkning{{kb}}, då den storskaliga [[renskötsel]]n och rennomadismen utvecklades.<ref>Thomasson, Nils (1992). "Samerna" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 185.</ref> Historiker utesluter emellertid inte en tidigare samisk befolkning. Ett av de fynd som tydligast pekar på att samer funnits i området tidigare är en grav i [[Vivallen]] i [[Tännäs socken|västra Härjedalen]] från 1000-talet, slutsatsen är dock omtvistad<ref>Rumar, ''Historia kring Kölen'', sid. 50.</ref>. Från 1500-talets mitt råder det däremot ingen tvekan, vilket flera källor vittnar om. Samerna levde nomadiskt och uppehöll sig i fjälltrakterna. Renbeteslandet hotades genom avvittring och nyodling under 1800-talet, ett hot som avvärjdes med [[1886 års renbeteslag]]. [[Lappskatteland]]en avskaffades och lappbyar (senare [[sameby]]ar) inrättades. Även samerna kom att påverkas av unionsupplösningen. För många renskötare boendes vid gränstrakterna mellan Sverige och Norge blev det nya läget bekymmersamt, renbeteslandet var delat. 1919 enades Norge och Sverige om en renbetskonvention. Till följd av den tvångsförflyttades samerna i [[Karesuando]] och vissa fick flytta ända ned till Jämtland. I början av 1900-talet hade Sverige en officiell policy som sade att "lapp ska vara lapp" och enbart renskötare var "riktiga lappar". I Jämtland hade då de icke renskötande samerna blivit i majoritet<ref>Thomasson, Nils (1992). "Samerna" i Sten Rentzhog: ''Jämten 1993'', sid. 189.</ref>. Myndigheterna ville "konservera" samerna i sin [[exotism]]. Skolundervisning hölls i kåtor och man fick till exempel inte äta med kniv och gaffel. Den här politiken fick utstå mycket kritik och avskaffades senare. Under 1900-talet har motsättningar mellan dels markägare och dels renskötande samer blossat upp och resluterat i bland annat [[Skattefjällsmålet]]. ==Övrigt== ===Gränsdragningar=== [[Bild:Strömsund and Ströms vattudal.jpg|thumb|left|200px|Jämtlands norra gräns gick förr norr om Ström, där fast bebyggelse inte fanns.]] När det gäller Jämtlands gränsdragningar har det alltid varit långt svårare att fastställa den östra gränsen än den västra, som naturligt utgjorts av Kölen. Under medeltiden, då Jämtland var en del av Norge utgjorde den östra gränsen riksgräns mellan Sverige och Norge. Särskilt exakt, som i våra dagar, var den inte, utan bestod framför allt av gränsområden. Det som bestämde gränserna var framför allt släktskapförhållanden, emellertid så fanns det då alltid en relativt stor marginal. <ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 161.</ref> Gränsläggningsdokumentet från 1273, fastställt av sex norrmän och sex svenskar i [[Magnor]], är det äldsta dokumentet som behandlar Norges östgräns och Sveriges västgräns ingående. Gränsdragningen stämmer här väl överens med dagens landskapsgränser för Jämtlands del<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 159.</ref>. Här ingår såväl [[Hammerdal]] som [[Ragunda]] i Jämtland. Det senare har emellertid definitivt en särställning inom Jämtland, vilket visar sig 1305 då Ragunda får ett alldeles eget sigill och ändå in på 1930-talet sade sig byamännen i ''Raven'', som Ragunda heter dialektalt, "fara in på Jämtland" när de for västerut. Hammerdals tillhörighet har varit föremål för efterforskning, främst på grund av det vanliga uttrycket "utrikes Hammerdal", någon definitiv slutsats finns däremot inte. Redan nämnda dokument behandlar också Jämtlands norra gräns, mot Finnmark (Sameland). Norges gräns till Finnmark går från [[Sørli]] i Tröndelagen (tre mil nordväst om [[Valsjöbyn]]) och vidare norrut till [[Ströms församling|Ström]]. Dokumentet nämner även att jämtarna har jakträtt i området norr om Ström, ända upp till [[Vojmsjön]] (fyra mil norr om [[Vilhelmina (tätort)|Vilhelmina]]). Värt att nämna är även den alternativa gränsdragningen som anges i [[Hälsingelagen]]. Den är av yngre datum och innehåller flera motsägelser vilket gör den mindre trovärdig i förhållande till den från 1273. Gränserna är baserade på den text som fanns nedtecknat på en nu förlorad handskrift. I den här ingår emellertid inte Ragunda, Stugun och Bräcke i Jämtland, vilket har antytts som ett svenskt anspråk på jämtskt territorium från 1300-talet.<ref>Ekerwald, ''Jämtarnas historia'', sid. 160.</ref> I den bästa versionen av Hälsingelagen från 1609 saknas helt ett avsnitt om gränser. Området norr om Ström som i dag är en del av Jämtland blev det genom en gränstvist mellan Sverige och Danmark 1751. Sverige krävde såväl [[Nordli]] som Sørli socknar och Danmark gjorde anspråk på de områden som faktiskt var befolkade av trönder. Kompromissen resulterade i det märkliga "hacket i gränsen", där trönderna i Frostviken helt plötsligt fann sig ha blivit svenskar. ===Ekonomisk historia=== {{POV-del}} [[Bild:Rorosmartna 20070220.JPG|thumb|250px|Forbönder på väg till marknaden i [[Röros]]]] När befolkningen blev bofast växte Storsjöbygden fram som en ö i vildmarken, med ödemarker åt alla håll och kanter. Varför kan förklaras med behovet av [[järn]], behovet av handelsleder mellan västerhav och österhav och goda jordbruksmarker<ref>Rentzhog, Sten (1995). "Hitt på, bit fast..." i ''Jämten 1996'', sid. 26.</ref>. Förutsättningen för att bo och leva var [[häst]]en, ett högaktat djur inom jämtsk kultur då kommunikation i praktiken var omöjlig utan den, likväl som jordbruk. Handel kom att utvecklas till huvudnäringen för många. [[Forkörning|Handelsfärder med fora]] till diverse marknader med vilt och skinn från Jämtland, [[fisk]], [[salt]], tyger med mera från Norge, och andra varor transporterades mellan Svealand och Tröndelagen. Rikedom byggdes upp och bönderna hade en stor självständighet, framför allt genom unionsstriderna<ref>Rentzhog, Sten (1995). "Hitt på, bit fast..." i ''Jämten 1996'', sid. 28.</ref>. Den stora ofärdstiden som kom på 1500-talet genom svenska anfall berövade många jämtar på sin rikedom. Plundringar, straff och befolkningsminskning ledde till utarmning, för Jämtland var den här ofärdstiden ödesdiger och först på 1720-talet kom freden åter. Folkmängden ökade, nyodlingar, vägbyggen och gruvdrift, men framför allt konstnärlig blomstring skapade en ny guldålder. Hot genom borgarna i Sundsvalls och statsmaktens försök att kväsa forbondehandeln fanns, liksom möjligheter genom [[hattpartiet]]s näringspolitik. Avvittringen och skattebefrielser för nybyggare gjorde att många nya orter växte fram. En politik som i mångt och mycket även fortsatte under gustaviansk tid, då ett försök att kontrollera handeln i området var anläggningen av fristaden Östersund. Jämtland och Härjedalen blev ett eget län 1810 då ambitionen var att "inom Sveriges gränser erövra Finland åter", ett mål som skulle uppnås med stärkt ekonomi. När Sverige industrialiserades kom industribolagens verksamhet igång. Avverkningsrätter till skogar köptes, [[flottning|flottleder]] skapades, [[skogsmark]] såldes och bönderna hamnade i beroendeställning gentemot skogsbolagen. Jämtland kom att bli ett råvaruproducerande bihang till kustbygden<ref name="sid30">Rentzhog, Sten (1995). "Hitt på, bit fast..." i ''Jämten 1996'', sid. 30.</ref>. [[Bild:Tännforsen.jpg|thumb|left|200px|[[Tännforsen]] är ett av de kvarvarande vattenfallen i Jämtland]] När järnvägen kom uppstod sågverk även i Jämtland, men de här bolagen hade svårigheter att konkurrera med de redan etablerade kustbolagen. Som en sidoeffekt stoppade järnvägen forhandeln och jordbruken kom i en djup svacka till följd av konkurrens. Det gamla näringslivet byttes ut. Östersund växte i snabb takt och förde med sig en ny sorts handel (i större omfattning än den tidigare) samt hantverk och en viss industri. Jordbruket gick över till mjölkproduktion och mejerihantering, vilket fick den att blomstra på nytt. [[Bild:Fäbod2.jpg|thumb|250px|Från 1950-talet och framåt minskade den jämtska [[fäboddrift|buföringen]] successivt och antalet barn som begav sig av som ''gjetar'' "vallpojke" eller ''butöus'' "fäbodjänta" till fäbodvallen blev avsevärt färre. I takt med jordbrukets rationalisering och den nationella politiken begav sig många unga söderut, bort från Jämtland. Bild på fäbodvall i [[Oviken]].]] Emellertid kom vattenkraften i gång samtidigt. Under [[mellankrigstiden]] sågs [[vattenfall]] som rent kol, ''vitt guld'' och var det främsta medlet för att bygga upp en modern industri i [[folkhemmet]]. Lokalt var inte dessa visioner särskilt uppskattade. [[Indalsälven]] blev en av Sveriges mest utbyggda älvar och utomstånde intressenter köpte fallrättigheter. Från och med 1936 uppstod en storskalig export av el från Jämtland till Sydsverige, och [[Hammarforsen]] försåg hela det närliggande kustområdet med el. Vinsterna det här förde med sig kom däremot inte Jämtland till godo<ref name="sid30"/>. Med folkhemmets framväxt hamnade Jämtland tillsammans med Härjedalen på efterkälken.<ref name="Larsson"/> Modernäringen jordbruket, som ditintills hållit sysselsättningen uppe, rationaliserades och frigjorde arbetskraft. I och med den nationella politiken som fördes, med solidarisk lönepolitik och rörelsebefrämjande åtgärder, uppstod en befolkningskris för Jämtland.<ref name="dsh"/> När hela Sveriges befolkning ökade och alla kurvor pekade uppåt var situationen i Jämtland den motsatta. Småföretag försattes i konkurs och nästan en hel generation ungdomar flyttade från regionen då arbetstillfällen var sparsamma, samtidigt som bidrag och traktamenten erhölls från staten vid flytt. Den [[offentliga sektorn]] växte sedermera till följd av den nationella politiken, fler uppgifter skulle skötas offentligt och det var här som nya arbetstillfällen uppstod, skatterna kom också att öka i samma takt. Något [[industrisamhälle]] blev Jämtland aldrig utan gick direkt från [[jordbrukssamhälle]]t till [[tjänstesamhälle]]t. Idag brukar framför allt [[turismen]]s betydelse i ekonomin betonas. Den började efter järnvägens tillkomst med de så kallade "[[luftgäst]]erna" som kom för att njuta av den friska luften, de snöklädda fjällen, vattenfallen och miljön. Numera dominerar vinterturismen och speciellt utföråkning i orter som [[Åre]], [[Storlien]], [[Duved]], [[Klövsjö]] och [[Bydalen]]. ===Tidsaxel över statstillhörighet och regenter=== {{Tidsaxel Jämtland}} ==Referenser== ===Fotnoter=== <references /> ===Webbkällor=== :* {{webbref |författare=Bo Oscarsson| publdatum=2001-11-05| titel=Georg Adlersparre och revolutionen i Sverige| url=http://www.jamtamot.org/hederspriset/1990/1990-ostersunds-posten_19960606_georg-adlersparre.html| utgivare=[[Jamtamot (studentförening)|Jamtamot i Uppsala]] | hämtdatum=2007-09-17 }} :* {{webbref | författare=Torps hembygdsförening| publdatum=| titel=Strid mot norrmän och jamtar i kriget mellan Sverige och Danmark-Norge åren 1644 -1645 | url=http://www.torpshembygd.se/krig_mot-jamtar.html | utgivare=Torps Hembygdsförening i Medelpad | hämtdatum=2007-12-11 }} ===Tryckta källor=== :*{{bokref |författare=[[Carl-Göran Ekerwald|Ekerwald, Carl-Göran]] |år=2004 |titel=Jämtarnas Historia intill 1319 |upplaga=Först upplagan |utgivningsort=[[Östersund]] |utgivare=[[Jengel - Förlaget för Jemtlandica]]}} :*{{bokref |efternamn=Rumar |förnamn=Lars|år=1998 |titel=Historia kring Kölen |upplaga=Andra upplagan |utgivningsort=Östersund |utgivare=[[Jämtlands läns museum]]/[[Jamtli]]|}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.) |författarlänk=Sten Rentzhog|år=1990 |titel=Jämten 1991 |medförfattare=Stefan Nolervik, [[Nils G. Åsling]], Carl-Erik Olsson, [[Jörn Svensson]] m.fl.|utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.) |år=1992 |titel=Jämten 1993 |medförfattare=[[Erik A. Egervärn]], Johan Dellbeck, Erik J. Bergström, Lars Rumar, Stefan Brink, Anders Hansson, Mikael Eivergård, [[Nils Thomasson]] m.fl.|utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.) |år=1994 |titel=Jämten 1995 |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.) |år=1995 |titel=Jämten 1996 |medförfattare=Steinar Imsen, Kerstin Modin, [[Sven Heurgren]] m.fl. |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.)|medförfattare=[[Jens Ganman]], [[Håkan Larsson (politiker)|Håkan Larsson]], Peter Selin, Hans Westlund, Bosse Sundin, LO Rindberg, Sven Schylberg, m.fl. |år=1999 |titel=Jämten 2000 Framtidstro |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |författare=[[Nils Ahnlund|Ahnlund, Nils]] |år=1948 |titel=Jämtlands och Härjedalens historia D. 1 intill 1537 |utgivningsort=[[Stockholm]] |utgivare=Norstedts Förlag}} :*{{bokref |författare=Bromé, Janrik |år=1945 |titel=Jämtlands och Härjedalens historia D. 2 1537-1645 |utgivningsort=[[Stockholm]] |utgivare=Norstedts Förlag}} :*{{bokref |författare=[[Edvard Bull|Bull, Edvard]] |år=1970 |titel=Jemtland og Norge |utgivningsort=[[Östersund]] |utgivare=AB Wisénska bokhandelns förlag}} :*{{bokref |efternamn=Hemmendorff |förnamn=Ove (red.) |år=1989 |titel=Arkeologi i fjäll, skog och bygd 1 Stenålder-tidig järnålder |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands Läns Museum}} :*{{bokref |efternamn=Björklund |förnamn=Jörgen (red.) |medförfattare=Bosse Sundin, Hans Wallentin och Gudrun Pentén|år=1986 |titel=Östersunds historia III |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum|}} :*{{bokref |efternamn=Olson |förnamn=Emil (övers.) |år=1919-1926 |titel=Snorre Sturlassons konungasagor |url=http://cornelius.tacitus.nu/heimskringla/ |hämtdatum=12 juni 2008 |utgivningsort=[[Lund]] |utgivare=Gleerups bokförlag AB}} :*{{bokref |författare=[[Jan de Vries|de Vries, Jan]] |år=1935 |titel=Altgermanische Religionsgeschichte I |utgivningsort=[[Berlin]]-[[Leipzig]]}} :*{{bokref |författare=de Vries, Jan |år=1937 |titel=Altgermanische Religionsgeschichte II |utgivningsort=Berlin-Leipzig}} :*{{bokref |efternamn=Rentzhog |förnamn=Sten (red.)|år=1982 |titel=Spåren i landskapet |utgivningsort=Östersund |utgivare=Jämtlands läns museum}} :*{{bokref |författare=Lange, Christian Christoph Andreas |år=1861 |titel=Norske Rigs-Registranter tildeels i Uddrag Bind I (1523-1571) |utgivningsort=[[Oslo|Christiania]]}} :*{{bokref |efternamn=Högdalh |förnamn=Thor (red.) |år=1921 |titel=Sveriges Natur Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift 1921 |utgivningsort=Stockholm |utgivare=Thor Högdahl}} ==Se även== {{Jämtlandsportalen}} *[[Jämtland]] *[[Norges historia]] *[[Sveriges historia]] {{commons|Kategori:History of Jämtland}} [[en:History of Jämtland]] [[Kategori:Jämtlands historia|*]]

Tillbaka till Jämtlands historia.