Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Fil:Emil von Qvanten..jpg|miniatyr|Emil von Qvanten]] '''Emil von Qvanten''', [[finlandssvensk]] skald och publicist, född [[22 augusti]] [[1827]] i [[Björneborg]], död [[5 december]] [[1903]] i [[San Remo]], tillhörde en finländsk militärsläkt, som upphöjdes i svenskt adligt stånd [[1650]]. Gift [[1857]] med Aurora Magdalena Örnberg, född [[12 september]] [[1816]] i [[Piteå]], död [[3 april]] [[1907]] i [[Stockholm]]. Hustrun författade under pseudonymen ''Turdus Merula'' bland annat romanerna ''Rosa Arntson'' (1868), ''Musikerns dotter'' (1881) och ''En roman på landsbygden'' (1882) samt gjorde sig känd även som flitig översättarinna. Emil von Qvanten var först kadett i [[Fredrikshamn]], blev student i [[Helsingfors]] [[1846]], gjorde [[1851]] för sin hälsas skull en resa till [[Kaplandet]] och [[Ostindien]], bosatte sig [[1853]] i [[Stockholm]] samt upptogs till svensk undersåte 1857. Som huvudman för sin ätt bevistade han riksdagarna 1859-1860 och 1862-1863. Han var bibliotekarie hos [[Karl XV]] 1864-1872, teater- och musikrecensent i [[Posttidningen]] 1858-1865, 1867-1875 och arbetade i åtskilliga av de större Stockholmstidningarnas redaktioner. Under pseudonymen ''Peder Särkilax'' författade han 1855 skriften ''Fennomani och skandinavism'' (2 häften), i vilken han sökte bevisa, att [[Sverige]] borde uppträda aktivt mot [[Ryssland]] i det då pågående [[Krimkriget]]: på detta sätt skulle [[Finland]] kunna lösryckas från tsarriket och därefter förenas som förbundsstat med Sverige under en gemensam kung samt med en gemensam förbundsförsamling, vald ur de bägge staternas särskilda och av varandra oberoende riksförsamlingar. Genom denna skrift avskars för von Qvanten all möjlighet att återvända till Finland. Samma käcka ton mot de ryske makthavande genomgår hans publikation ''Finska förhållanden'' (4 häften, 1857-1861), och i ''Censurkalender'' (1861) samlade han artiklar, som strukits av censuren i Finland. Under den Slesvig-Holsteinska konflikten var han med om att utarbeta det så kallade ''Karl XV:s unionsförslag'' (se "[[Ur dagens krönika]]", 1889). I sitt skaldskap var von Qvanten en äkta lyriker, hängiven åt en vek, drömmande idealism, som tar sig uttryck i melodiska och formfulländade verser. Han utgav två årgångar av en poetisk kalender, "Lärkan" (1845, 1849), samt Dikter (1851), Lyriska dikter (1859) och Dikter, nya och gamla (1880). Bland dessa alster är [[Suomis sång]] allkänd. Även sina politiska ideal formade han i vacker vers. Han utgav vidare ''Sveriges skönaste folkvisor'' (1882) och ''Fyra sagodikter'' (1900). Vidare märks von Qvantens uppsats ''Några anmärkningar vid Helmholtz vokallära'' (1874; i Vetenskapsakademis översikt) och ''Historiska reklamationer rörande 1788-90 årens samt 1808-09 årens finska krig''. Emil von Qvanten var en verksam vän av djurskydds- och likbränningsrörelsen samt var en bland stiftarna av Svenska publicisternas understödsförening som numera går under namnet [[PP Pension]]. [[1890]] flyttade han till [[Rom]], sysslande ännu i sin ålders höst med litterära arbeten. {{Ugglan|artikel=Qvanten, Emil von|url=http://runeberg.org/nfcb/0415.html}} [[Kategori:Finlandssvenskar|Qvanten, Emil von]] [[Kategori:Svenskspråkiga författare|Qvanten, Emil von]] [[Kategori:Finländska författare|Qvanten, Emil von]] [[Kategori:Män]] [[Kategori:Födda 1827]] [[Kategori:Avlidna 1903]] [[fi:Emil von Qvanten]] [[ru:Квантен, Эмиль]]

Tillbaka till Emil von Qvanten.