Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>[[Fil:Carl Otto Mörner (from Hildebrand, Sveriges historia).jpg|miniatyr|höger|200px|Carl Otto Mörner]] '''Carl Otto [[Mörner af Morlanda]]''', född [[22 maj]] [[1781]], död [[17 augusti]] [[1868]] i [[Vaxholm]], friherre, militär och tullinspektor, är känd som "kungamakare", den som erbjöd Sveriges tron åt [[fältmarskalk]]en [[Karl XIV Johan|Jean Baptiste Bernadotte]] i Paris. Mörner var son till [[landshövding]]en och friherren [[Carl Claes Mörner]] och hans fru Margareta Elisabet von Post. ==Bakgrund== [[Gustav IV Adolf]] avsattes år 1809, och [[ständerna]] valde hans farbror, [[Karl XIII]] till kung. Men Karl XIII hade ingen arvinge och var vid det här laget 61 år gammal. På hösten 1809 drabbades han av ett slaganfall och var under resten av sin regering knappast någon maktfaktor att räkna med. [[Sveriges Riksdag]] valde den danske prinsen [[Prins Karl August|Kristian August]] till kronprins. Han anlände i början av 1810, antog namnet Karl August och adopterades av [[Karl XIII]]. Han anpassade sig snabbt och kom att bli omtyckt. Men i maj drabbades han av ett slaganfall under en manöver, föll av sin häst och avled en halvtimme senare. [[Fredrik Kristian av Augustenborg]], som var svåger till den danske kungen [[Fredrik VI]] var nu den främste kandidaten till att bli tronföljare, eller möjligen rentav danske kungen själv. ==Mörners insats== Tronföljarvalet fick dock en överraskande vändning. Löjtnant Carl Otto Mörner som var i [[Paris]] som regeringskurir var övertygad om att Sverige behövde en fransk marskalk på tronen. Hans uppdrag var att inhämta [[napoleon I|Napoleons]] samtycke till valet av Fredrik Kristian av Augustenborg. I sin rådvillhet lät nämligen den svenska regeringen sitt sändebud i Paris under hand höra sig för hos kejsar Napoleon för att inhämta hans mening om valet. På det svenska sändebudets förfrågan skall han ha svarat, att i Sverige ju finnes en greve [[Bonde (släkt)|Bonde]], som härstammade från landets framfarne konungar, och måhända kunde han passa för den lediga tronen. Men Mörner hörde sig för hos flera marskalker om någon av dem hade lust att bli kung i Sverige. General [[Karl XIV Johan|Jean Baptiste Bernadotte]], visade stor förtjusning. Genom att inbilla den svenske [[generalkonsul]]n i Paris att en fransman skulle komma att väljas i riksdagen hemma i Örebro fick Mörner företräde hos marskalken. När Mörner så småningom kom hem blev han onådigt mottagen efter sitt tilltag med orden:"''Pojke, om här ginge rättvist till, borde du sitta där varken sol eller måne skiner''", och han fick inte ens deltaga i riksdagen; [[Karl XIII]] skickade honom i husarrest. Medan Mörner satt i arresten fick Bernadotte godkännande av Napoleon. Lagom till att man i Sverige valt Fredrik Kristian av Augustenborg till tronföljare kommer en fransk vicekonsul vid namn Fournier till Sverige och inledde en PR-kampanj, där han inte underlät att nämna Bernadotte var en fyrfaldig miljonär, vilket slutade med att ständerna den 21 augusti 1810 valde "Johan Baptist Julius Bernadotte" till kronprins under stort jubel på villkor att han skulle anta den rena [[Protestantism|evangeliska läran]]. ==Vidare karriär== Mörner befordrades år 1818 till [[överste]] och var 1829-41 tullinspektor vid [[Blockhusudden]]. Carl Otto Mörner var gift tre gånger. En av sina gemåler kallar han på en nu försvunnen gravvård "Jordens Prydnad", vartill hon avancerade vid sin födelse, och "Himlens Prydnad", som hon blev vid sin död. # Gift 1) 1810 med Sofia Emerentia af Wetterstedt # Gift 2) 1831 med Katarina Charlotta Styrlander # Gift 3) 1848 med Anna Gustafva Sofia Sundius. Carl Otto Mörner har i två, av forskningen välkända och flitigt citerade relationer skildrat hur han i juni 1810 for till Paris och erbjöd marskalk [[Karl XIV Johan|Jean Baptiste Bernadotte]] att bli svensk tronföljare en egenartad episod i Sveriges historia. Den ena relationen, ''Kort berättelse om ursprunget till thronföljare-valet i Örebro år 1810'', trycktes i Stockholm 1829. Den andra, ''Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins'', utgav Mörner vid hög ålder 1853. I bägge fallen ingrep censuren och bara enstaka exemplar av dessa två originalupplagor överlevde, men båda har senare nyutgivits. När [[Magnus Mörner]] 1987 förberedde en biografi över Carl Otto Mörner för [[Svenskt biografiskt lexikon]], fann han ytterligare en relation av Mörners hand i [[Nordiska museet]]s arkiv: ''Några anmärkningar samt Berättelse om min resa 1810 Junii & Julij''. Denna relation är på sista sidan daterad till den 24 augusti 1810 och alltså i motsats till de tidigare tryckta versionerna författad omedelbart efter resan till Paris och tronföljarvalet i Örebro. ==Externa länkar== *[[wikisource:sv:Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins|Några ord om första tanken och ursprunget till Bernadottes kallande till Sveriges kronprins]] på [[Wikisource]] ==Källor== *{{bokref|titel=Carl Otto Mörners relation av år 1810 om resan till Paris och tronföljarvalet i Örebro|författare=Magnus och Aare Mörner|utgivare=Magnus och Aare Mörner|utgivningsort=Stockholm|år=2000|id=ISBN 91-85104-26-4}} {{STANDARDSORTERING:Mörner, Carl Otto}} [[Kategori:Svenska militärer]] [[Kategori:Födda 1781]] [[Kategori:Avlidna 1868]] [[Kategori:Män]] [[da:Carl Otto Mörner]] [[en:Carl Otto Mörner]]

Tillbaka till Carl Otto Mörner.