Från Rilpedia

Du har inte behörighet att redigera denna sida, av följande anledning:

Du kan se och kopiera denna sidas källtext:

<noinclude>{{rpsv.from.wpsv}}</noinclude>'''Albert Sandklef''' (fram till 1929 med efternamnet Andersson), född [[13 maj]] [[1893]] i [[Frillesås]] död [[31 augusti]] [[1990]] i [[Göteborg]], var en svenska folkminnesforskare och kulturhistoriker, Han började sin bana som medarbetare i olika halländska tidningar, men blev efter att [[1921]] ha blivit sekreterare i Norra Hallands kulturhistoriska förening också intendent och chef för [[Varbergs museum]], som han grundade på [[Varbergs fästning]]. Han var sekretarare i Hallands hembygdsförbund [[1922]]–[[1955]]. Han blev filosofie [[hedersdoktor]] i [[Göteborg]] [[1950]] och hedersledamot i [[Kungliga Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur]] [[1964]]. Redan på 1910-talet började han samla dialekt- och folkminnesuppteckningar som han lämnade till [[språkforskare]]n [[Ernst Wigforss]] – sedermera [[finansminister]] – som skrivit sin [[doktorsavhandling]] om hallandsdialekter. Varbergs museum blev genom Sandklef landets största folkminnesarkiv utanför universitetsorterna, med 270 000 sidor uppteckningar. Sandklef är i en bredare krets känd för två fynd som han var med och utvärdera, [[bockstensmannen]] och en [[kulknappen|kulknapp]]. Den medeltida [[Bockstensmannen]] påträffades [[1936]] i [[Rolfstorp]]s socken och ställdes ut på [[Varbergs museum]]. Sandklef skrev en rad vetenskapliga undersökningar kring fyndet, bl.a. i "Acta Ethnologica" [[1937]]. I sin skrift ''Bockstensmannen'' kritiserade han kraftigt [[Margareta Nockert]] för att hon under omkonserveringen av Bockstensmannens dräkt "förstört" delar av den och rekonstruerat andra delar felaktigt. När en kulknapp återfanns i [[Öxnevalla]] i [[Västergötland]] gjorde Sandklef gällande att det genom bevarat traditionsmaterial var möjligt att påstå att det var med denna som kung [[Karl XII]] hade mördats [[1718]]. [[1940]] publicerade han tillsammans med en rad historiker boken "Carl XII:s död", där tesen om [[Kulknappen]] drevs. Saken blev mycket uppmärksammad och kulknappen ett massmedialt observerat utställningsföremål på Varbergs museum. Som [[etnologi]]sk fältforskare utgav han en lång rad uppsatser och ägnade sig åt [[linodling]]ens och [[biodling]]ens historia. Hans [[bibliografi]] omfattar omkring 800 nummer, däribland den stora boken om "[[Allmogesjöfart]] på Sveriges västkust [[1575]]–[[1850]]" (1973). Han gav ut hallandsförfattaren [[August Bondeson]]s Samlade skrifter i 7 band under åren [[1939]]–[[1940]]. Sandklef var också musikintresserad. Han var med vid Hallands Hembygdsförbunds hembygdsting på [[Katrinebergs folkhögskola]] 1931 då [[Hallands spelmansförbund]] bildades och kom att ingå i dess styrelse. Man borde inte heller glömma Albert Sandklefs bok "Trettio sorter kryddat brännvin (och tre nya)", för den som vill veta mer om svenskt brännvin. Hans aska är spridd i havet utanför Varberg.<ref>Göran Åstrand, ''Här vilar berömda svenskar''. 1999, s. 114</ref> ==Källor== *''Albert Sandklefs tryckta skrifter 1921-1977. Bibliografi utgiven till 85-årsdagen den 13 maj 1978.'' Varberg 1978. *Sandklef, Albert, Bockstensmannen. Fyndet, konserveringen, dateringen, dräkten (1985) ISBN 91-7842-056-3. ===Noter=== <references/> {{DEFAULTSORT:Sandklef, Albert}} [[Kategori:Svenska forskare]] [[Kategori:Svenskt museifolk]] [[Kategori:Kulturhistoria]] [[Kategori:Födda 1893]] [[Kategori:Avlidna 1990]] [[Kategori:Män]]

Tillbaka till Albert Sandklef.