Stavsjö
Från Rilpedia
| Stavsjö Siffrorna avser orten |
||||
|---|---|---|---|---|
|
|
||||
| Landskap | Södermanland | |||
| Län | Södermanlands län | |||
| Kommun | Nyköpings kommun | |||
| Församling | Kiladalens församling | |||
| Folkmängd(2005) | 221 | |||
| Area(2005) | 29 hektar | |||
| Befolknings- och arealfakta från SCB[1] (uppdaterad 2008-03-10) | ||||
Stavsjö är en tätort i Nyköpings kommun belägen intill Stavsjön, en kräftrik och populär badsjö.
E4 gick under många år rakt igenom samhället. Under 1990-talet flyttades dock vägen till den nybyggda motorvägen vilket medförde att genomfartstrafiken minskade markant.
Ett större antal nyproducerade villor planeras nu i ett före detta vilthägn.
Innehåll |
Historia
Stavsjös historia är i stora delar intimt förknippad med Stafsjö Bruks. Bruket anlades i Stavsjö för att ligga nära de viktiga naturtillgångarna skog och vattenkraft. 1719 anfölls Stavsjö av ryska trupper som förflyttade sig utmed den svenska kusten. Stavsjö anfölls under två dagar och förlusterna var betydande, 57.340 daler kopparmynt i fast egendom och 35.404 daler i lösöre. I stort sett hela Stavsjö brändes ner under härjningarna, dock lämnades byggnaden som nu benämns "Ryssköket". Anledningen sägs vara att ryssarna i detta hus intog sina måltider. Huset ligger utmed gamla E4 och är idag privatägt.
Dianatemplet
I Stavsjö finns ett litet tempel i gustaviansk stil, Dianatemplet. Templet är i vissa böcker daterat till 1771 men motsridiga uppgifter förekommer då andra uppgifter nämner mitten av 1780. Det tillägnades Gustav III på hans väg hem från Frankrike. En renovering har påbörjats genom finansiering av Länsstyrelsen samt markägaren och i samråd med Sörmlandsmuseum. Byggnaden som tidigare tillhört Stavfjö bruk är numera i privat ägo
Stavsjö skola
Skolan i bygden uppfördes 1910 och har karaktär av Sörgårdsskola. Fritidshem är integrerat i samma byggnad. På grund av vikande elevunderlag läggs skolan i malpåse från och med höstterminen 2007. Om underlaget ökar planeras skolan åter tas i drift.[2]
Stavfjö bruk
Stafsjö bruk öppnades år 1662 och 1666 började bruket att gjuta kanoner. Denna verksamhet pågick i ungefär 200 år. Senare tillverkades ångpannor, lokomobiler och tröskverk.
År 1881 tillverkades den första ventilen, en så kallad kilslidsventil och år 1928 tillverkades den första skjutspjällsventilen, vilket är den typ av ventil bruket numera tillverkar. Idag har brukat ungefär 85 anställda och tillverkar ca 18 000 ventiler per år. Företaget omsätter drygt 120 MSEK varav 80% är exportinkomster[3].
Bruket ägdes under ett flertal år av Beijer Alma men såldes för 50 Mkr till det tyska Bröer Holding GmbH år 2005[4]. I samband med ägarbytet skedde en namnändring av företaget från Stafsjö Bruk AB till Stafsjö Valves AB.
Stafsjö bruksmuseum
1998 invigdes Stafsjö bruksmuseum i den gamla kraftstationen som en gång i tiden utgjorde brukets hjärta. I museet finns en modell av Stavsjö år 1914 i skala 1:200 som visar de centrala delarna av orten.[5]
Stavsjö Järnväg (Nunnebanan)
Under åren 1898-1902 uppstod stora skador på ungefär 3000 hektar granskog som en följd av Nunnefjärilens framfart (därav namnet Nunnebanan). Som en lösning att transportera de stora mängderna timmer från området anlades Stavsjö Järnväg. Koncessionen erhölls 30 november 1899. Banan upphörde 18 augusti 1939 som resultat av ökande konkurrens från bilismen. Numera lever Nunnabanan kvar som cykel- och vandringsled.[6] I den historiska romanen Konsul Enhörning och barrskogens nunnor av Leif Syrén berättas om nunnefjärilens härjningar och Nunnebanan.
Dåtida beskrivning av Stavsjö Järnväg
Stavsjö järnväg, 18 km. Från Kolmårdens station vid Sandvikens lastageplats letar sig banan i skarpa kurvor och starka stigningar uppför Kolmårdens otillgängliga bergsluttningar. Efter ett par kilometer börjar den egentliga bergbestigningen i en kurva med 100 m. radie och en två km. lång lutning på 32 ‰. Man får här ett starkt intryck av Kolmårdens vilda natur och svåra terrängförhållanden. Omkring 5 km. från utgångspunkten vid Bråviken, strax norr om Långängens hållplats, passerar banan sin högsta punkt. Efter att ha passerat under statsbanan Nyköping-Norrköping går banan med ett anslutningsspår in till Stavsjö station. Järnvägen är under den återstående delen mera lättframkomlig. Banan går nu genom ett högt beläget grustag, Skjutgropen, där fordom kanonerna från Stafsjö bruk provskötos under transporten ner till Bråviken. Den går nu huvudsakligen utför förbi Stafsjö bruk vid den vackert belägna Stavsjön och över stora landsvägen Stockholm-Norrköping. Från hållplatsen Stavsjö såg går ett stickspår på en km. upp till en kraftstation och timmerelevator. Den gamla sågen är riven. Banan går från Stavsjö sågs hållplats förbi Kråkvaskens och Virlångshults lastplatser över vackra skogsmarker till Virå station strax intill Virå såg, banans ändpunkt.[7]
Stavsjö Värdshus
Utmed gamla E4 finns Stafsjö Värdshus. Under 2007 har det dock tvingats stänga efter en rad olika ägarebyten.
Referenser
- ↑ Statistik från SCB: Tätorter; arealer, befolkning 2005
- ↑ Nyköpings kommun om Stavsjö skola
- ↑ Företagets webbplats 2007-06-27
- ↑ http://www.uppsalanytt.se/news.asp?newsID=2193 Uppsalanytt - Beijer Alma säljer Stafsjö
- ↑ Stavsjö Bruksmusems webbplats
- ↑ Om Stavsjö Järnväg
- ↑ Svenska Järnvägsföreningens 50-års skrift från 1926
