Pentekostalism

Från Rilpedia

(Omdirigerad från Pingstvän)
Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Denna artikel är en del i serien
Kristendom
Kristendom

Skrifter
BibelnGTNT
Apokryferna
Psalmböcker

Personer
Jesus Kristus
Jungfru Maria
ApostlarnaPaulus, Petrus
Kyrkofäderna
Helgon

Tro
Jesu uppståndelse
Treenigheten
Frälsning
Trosbekännelserna
Eskatologi

Sakrament
Dop
Konfirmation
Bikt
Äktenskap
De sjukas smörjelse
Prästvigning
Eukaristi

Dagligt liv
SöndagBön
KyrkaGudstjänst
Präst
MissionPredikan

Böner
Herrens bön
Sinnesrobönen
Ave MariaGloria Patri

Helgdagar
Kyrkoåret
AdventJul
FastaPåskPingst
Tacksägelsedagen
Kristi himmelfärdsdag
Alla helgons dag

Reformationen
Stora schismen 1054
Jan HusMartin Luther
Jean CalvinZwingli

Riktningar
OrtodoxKatolsk
AnglikanskPresbyteriansk
LutherdomLiberalteologi
NyevangelismMetodism
BaptismEvangelikal
PentekostalismKarismatisk
TrosrörelsenAdventism
AntitrinitarismUnitarism

Övriga
Jehovas Vittnen
Mormoner
Arianer
Markioniter
Montanister

Portal Kristendom
Se även Pingströrelsen i Sverige.

Pentekostalism (av grekiskans pentekoste, "pingst", som sammanfaller med den judiska veckofesten) är en teologi inom karismatiska kristna rörelser med ursprung i väckelserörelser i Los Angeles och Wales under 1900-talets första årtionde, ofta kallad pingstväckelsen eller pingströrelsen. Namnet gavs rörelsen av media under dess första frambrytningstid på tidigt 1900-tal. Detta med hänvisning till rörelsens betonande av händelserna på den första pingstdagen, då lärjungarna enligt Apostlagärningarna kapitel 2 för första gången fylldes av den Helige Ande och då blev frimodiga, profeterade på olika tungomål och lät underverk ske. Rörelsen betonar att kristna även idag kan få personlig erfarenhet av Gud genom andedop, och få del av andliga nådegåvor och andens frukter.

Rörelsen var ursprungligen tvärkyrklig, anhängarna kom från många olika kyrkor och samfund, även om en majoritet av dessa främst hade sin bakgrund inom helgelserörelsen, metodismen eller baptismen. I Sverige anammade Örebromissionen och Helgelseförbundet som helhet den pentekostala teologin. Under 1900-talets första hälft kom emellertid en rad nya pentekostala samfund och rörelser att formeras i olika länder, däribland den svenska pingströrelsen.

Pentekostalismen hamnade tidigt i konflikt med den så kallade bibelfundamentalistiska rörelsen, som vid tiden hade vuxit sig stark i USA. Den skandinaviska pingströrelsen ville vara med i den fundamentalistiska gruppen, men de dåvarnde fundamentalististerna kritiserade bland annat den bibelsyn där pentekostalisterna menade att den Helige Ande kunde uppenbara djupare betydelser i skriften än den bokstavliga. Detta menade man inom den fundamentalistiska rörelsen underminerade tron på bibelns auktoritet till förmån för den subjektiva upplevelsen. Den tidiga antagonismen mellan fundamentalism och pingstväckelse kom med tiden att avta i USA, och när andra världskriget var över hade de tidigare så tydliga gränserna börjat suddas ut.[1]. Ordet fundamentalism har idag en annan betydelse med negativ värdeladdning, och i media kritiseras ofta Pingströrelsen för fundamentalism i den moderna betydelsen.

Det finns fler än 130 miljoner anhängare av pentekostalismen och när samtliga karismatiska rörelser räknas med ökar antalet till nästan en fjärdedel av världens 2 miljarder kristna.[2]

Pentekostalism är en övergripande term som innefattar ett brett spektrum av olika teologiska och organisatoriska perspektiv. Det finns ingen central organisation eller kyrka som styr rörelsen. De flesta så kallade pingstvänner anser sig vara en del av en bredare kristen grupp och identifieras ofta som evangelikala. Dessutom anammar många begreppet protestantism, medan andra hellre använder sig av termen reformationism.

Det finns två stora grupper inom pentekostalismen: de trinitariska kristna och de som tillhör Oneness-rörelsen (antitrinitarier). De trinitariska kan i sin tur delas upp i i higher life movement samt helgelserörelsen.

I USA är Assemblies of God den största pentekostala rörelsen, och tillhör "higher life movement". Där finns även Church of God in Christ (COGIC) och International Pentecostal Holiness Church som tillhör helgelserörelsen. Slutligen finns United Pentecostal Church International och AFM Church of God, som båda tillhör den antitrinitariska Oneness-rörelsen.

Pingstväckelsen har haft stora framgångar i Seoul, Sydkorea, där den största pingstföresamlingen finns, samt i Latinamerika.


Innehåll

Kännetecknande läror

Huvudartikel: Kännetecknande läror för pingströrelsen i Sverige

Pentekostalism kännetecknas av:

Den karismatiska rörelsen

Under 1960-talet började även traditionella kyrkor såsom katolska kyrkan ta till sig rörelsens yttringar. En breddning och vidare spridning av rörelsen tog fart. Denna gång var acceptansen inom de etablerade kyrkorna större och medlemmarna blev i högre grad kvar i de samfund som var deras ursprung. Därtill bildades en stor mängd kyrkor, samfund och rörelser som hämtade inspiration både från pentekostalismen och de sammanhang de kom från, den blandrörelse som uppstod, med stor mångfald i teologier och uttryck kom att kallas neo-pentekostala eller karismatiska rörelser.

De pentekostala och karismatiska rörelserna räknar över hela världen ca 590 miljoner anhängare (därav ca 100 miljoner i traditionella pentekostala rörelser) och är därmed efter katolska kyrkan den näst största kristna rörelsen.[3]

Global utveckling

År 2000 beräknade man[källa behövs] att det fanns mer än 500 miljoner karismatiska kristna i världen i olika samfund, av dem tillhör 100 miljoner människor Pingstförsamlingar. Det finns nu omkring 1 miljon Pingstförsamlingar i världen. Därmed är den, om man inräknar också de fria pingstbetonade väckelserna, den snabbaste växande delen av kristenheten i världen.

Se även

Källor

  1. Erik Sidenwall, "Pingströrelsen växer hundra år efter start", artikel i Svenska Dagbladet
  2. Bowker, John (1997). "Pentecostals/Pentecostalism". Concise Oxford Dictionary of World Religions. [1]. Hämtat 21 december 2008.
  3. World Christian Database's räkning av Pentekostaler/karismatiker
Personliga verktyg