Morris Minor

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Morris Minor
Morris.minor.bristol.750pix.jpg

Fabrikat: Morris
Tillverkning: 1948-1971
Föregångare: Morris Eight Series E
Efterträdare: Morris Marina
Klass: Småbilsklass
Karosseri: 2/4-d sedan
2-d cabriolet
3-d kombi
Motor: 4-cyl radmotor
Drivning: Bakhjulsdrift
Växellåda: 4-vxl manuell
Hjulbas: 219 cm
Längd: 376 cm
Bredd: 155 cm
Höjd: 153 cm
Vikt: 800 kg
Besläktade: Riley 1.5
Liknande: Austin A30
Ford Anglia
Standard Eight
Morris Minor 1000 Traveller (1968)


Fel vid skapande av miniatyrbild: convert: unable to create temporary file `/var/www/mw/_mw116/w/images/sv.rilpedia.org/4/4a/Commons-logo.svg': No such file or directory @ error/delegate.c/InvokeDelegate/1023.
convert: unable to load module `/usr/lib/x86_64-linux-gnu/ImageMagick-6.7.7/modules-Q16/coders/svg.la': file not found @ error/module.c/OpenModule/1285.
convert: no decode delegate for this image format `/tmp/magick-4Fw364tk' @ error/constitute.c/ReadImage/578.
convert: AnErrorHasOccurredWritingToFile `/var/www/mw/_mw116/w/images/sv.rilpedia.org/thumb/4/4a/Commons-logo.svg/29px-Commons-logo.svg.png': No space left on device @ error/constitute.c/WriteImage/1234.
Wikimedia Commons har media som rör Morris Minor.

Morris Minor är en personbil, tillverkad av den brittiska biltillverkaren Morris mellan 1948 och 1971.

Innehåll

Bakgrund

Alec Issigonis hade börjat arbeta med Morris nya småbil redan under andra världskriget. Han experimenterade med framhjulsdrift och boxermotor, men Morris konservativa ledning ville inte veta av sådana nymodigheter. Därför fick Minorn ärva kraftöverföringen från företrädaren Eight. Bilen blev fullt modern ändå, med självbärande kaross, kuggstångsstyrning och individuell framvagnsupphängning med torsionsfjädrar. I ett sent skede av konstruktionsfasen kom någon på att bilen var väl smal och passagerarutrymmet alltför trångt. Därför kapade man helt sonika bilen på mitten och breddade den en decimeter. Tyvärr var många detaljer redan beställda. Detta syns på tidiga bilar som har delade stötfångare med en tydlig skarvbit i mitten.

Minor

MM

London-salongen hösten 1948 introducerades Minor MM. Bilen hade en gammalmodig sidventilsmotor och delad vindruta. Strålkastarna var lågt monterade på vardera sidan av kylargrillen, vilket skämde både ljusflödet och utseendet. Dessutom stred det mot amerikanska förordningar och bilar avsedda för USA-marknaden fick strålkastarna uppflyttade på framskärmarna. Från våren 1951 infördes detta på alla bilar. Minorn såldes först med täckt eller öppen tvådörrarskaross. 1950 tillkom en fyrdörrars sedan.

Produktionen av MM-versionen uppgick till 176 002 exemplar.

Series II

En drivande tanke bakom bildandet av BMC var att rationalisera tillverkningen. Redan hösten 1952 sågs det första resultatet, när Minor Series II presenterades. Bilen hade nu fått en modern toppventilsmotor från värsta konkurrenten och nya koncernkollegan Austin A30. Tyvärr slarvade Morris bort mycket av motorns potential med en alltför låg bakaxelutväxling, vilket gjorde bilen trött och bullrig i marschfart.

1953 tillkom kombin Traveller och hösten 1954 uppdaterades bilen med ny kylargrill och instrumentbräda.

Produktionen av Series II-versionen uppgick till 269 838 exemplar.

1000

Hösten 1956 kom Minor 1000. Bilen hade fått större motor och med en ny bakaxelutväxling blev den riktigt pigg, med imponerande goda vägegenskaper. Utseendet moderniserades med hel vindruta och större bakruta. Bilen sålde strålande och i januari 1961 blev Minorn den första brittiska bil som tillverkats i en miljon exemplar.

Hösten 1962 fick bilen åter en större motor och förbättrad växellåda. Detta blev de sista modifieringar som genomfördes på Minorn. Försäljningen hade börjat sjunka, nu när BMC kunde erbjuda moderna småbilar som Minin och Morris 1100. Efterfrågan var dock tillräckligt stor för att tillverkningen skulle fortsätta hela sextiotalet och den sista Minorn, en Traveller, tillverkades först i april 1971. Produktionen av 1000-versionen uppgick till 857 491 exemplar.

Morris Commercial

Samtidigt med Travellern introducerades ett par lätta lastbilar 1953, en skåpbil och en pick-up. Lastbilarna utvecklades parallellt med personbilarna och tillverkningen fortsatte fram till slutet av 1971.

Motor

Minorn fick överta motor och övrig transmission från företrädaren Morris Eight.

Efter bildandet av BMC 1952 fick bilen BMC:s A-motor. Även växellåda och bakaxel från Austin infördes, som en del av BMC:s rationaliseringar. Motorn förstorades ett par gånger under bilens produktionstid.

Modell Motor Cylindervolym Effekt Bränslesystem
MM 4-cyl radmotor sv 918 cm³ 27 hk Enkel förgasare
S II 4-cyl radmotor ohv 803 cm³ 30 hk Enkel förgasare
1000 4-cyl radmotor ohv 948 cm³ 37 hk Enkel förgasare
1000 4-cyl radmotor ohv 1098 cm³ 48 hk Enkel förgasare

Källor

Externa länkar

Personliga verktyg