Framlykta
Från Rilpedia
Framlykta är en frammonterad strålkastare på ett fordon, t ex bilar, traktorer och cyklar, även tåg och flygplan har framlyktor. Strålkastaren ska belysa vägen framför fordonet vid dåliga ljusförhållanden. Framlyktan är kopplad till fordonets elsystem, framlyktan på en cykel finns dock i batteridrivna varianter.
HID-lampa (Xenon- och bi-xenonljus)
HID betyder high-intensity discharge (högintensiv urladdning), en teknisk term på en ljusbåge och på den urladdning som förekommer i en båglampa. HID-lampor för bilar kallas oftast xenonljus eller bi-xenonljus eftersom lampan är fylld med xenongas. Xenongas används eftersom den minimerar lampans uppvärmningstid och ger maximalt med ljus snabbare än andra gaser, till exempel argon. Om man istället valde att använda argon, vilket man normalt gör i gatlyktor och andra fast monterade HID-lampor skulle det ta flera minuter för lampan att ge maximal effekt. Xenonljus använder en metallhalidlampa som genererar mer ljus än sedvanliga wolfram- och halogenlampor. HID-lampans ljus har ett distinkt blåaktigt sken jämfört med halogenlampor. Det intensiva skenet kommer från metalliska salter som förgasas till följd av ljusbågen.
Ljusstyrka
Xenonljus ger 2800-3000 lumen vid 42 watt medan motsvarande siffra för en halogenlampa är 700-2100 lumen vid 40-65 watt. Eftersom ljuseffekten är större hos en xenonlampa kan den göras mindre än en halogenlampa med bibehållen ljusbild. Man kan också välja att göra lamporna lika stora och därmed öka ljusbilden ytterligare.
Xenonljus drivs inte med bilens sedvanliga nätspänning, utan erfordrar en drossel med antingen en extern eller intern tändare, precis som ett lysrör. Drosseln kontrollerar spänningen till lampan. När ljusen tänds ger tändaren en snabb pulserad spänning på flera tusen volt för att starta ljusbågen i lampan. När ljusbågen tänts förgasar den metallsalterna och drosseln anpassar sig då gradvis från tändspänning till arbetsspänning. När bågen är helt stabil ger drosseln 85 volt i vanliga D1- och D2-system, eller 42 volt med kvicksilverfria D3- och D4-system.
Även om viss marknadsföring kan göra så gällande är inte ljusmängden från xenonljus likvärdigt med dagsljus. Ljusspektrat från ett xenonljus är inte regelbundet, vilket solljus är.
Bågen i en xenonlampa genererar stora mängder UV-ljus, men inget lämnar själva lampan. Ett UV-absorberande glasskikt ligger runt lampans bågrör, vilket är viktigt för att inte UV-känsliga komponenter i framlyktan skall skadas, till exempel linser i plast och reflektorer. Lamporna ger fortfarande ifrån sig ett ljus som ligger nära UV-ljus i ljusspektrat.
Europeiska fordon med xenonljus skall enligt ECE-direktiv 48 vara försedda med typgodkända strålkastarrengörare samt automatisk nivåreglering av strålkastare. Detta direktiv har tillkommit för att säkerställa att mötande trafikanter inte i onödan besväras av det starka ljuset. Svensk bilprovning godkänner inte eftermontage av xenon på halvljus av denna anledning. Men helljus, extraljus eller arbetsbelysning är godkänt för eftermontage.
Återvinning
Xenonljuslamptyperna D1R, D1S, D2R, D2S och 9500 innehåller tungmetallen kvicksilver. Detta gör att sådana lampor alltid skall lämnas till återvinningsstationer. Nyare typer av xenonlampor, D3R, D3S, D4R, och D4S, innehåller inte kvicksilver men kan inte ersätta äldre lamptyper eftersom strålkastarna inte är gjorda för dessa, vare sig elektriskt eller fysiskt.
Den ljusbåge som genereras i xenonljuset är väsensskild från en äldre typ av halogenlampa eller motsvarande. Detta gör att även själva strålkastaren med reflektorer, optik och så vidare är specialkonstruerad. Det är därför förbjudet i nästan alla länder att sätta i xenonlampor i strålkastare som inte är konstruerade för detta.
Bilbranschen rekommenderar att man inte byter xenonlampor själv, bland annat eftersom lamporna drivs med högspänning.
