M83

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
För musikgruppen, se M83 (musikgrupp)
M83 tagen med HST.

Messier 83, även känd som Södra Vindsnurregalaxen (M83, också katalogiserad som NGC 5236) är en spiralgalax belägen på omkring 15 miljoner ljusårs avstånd i stjärnbilden Hydran.

M83 är en av de närmaste stavspiralerna på stjärnhimlen, ligger ungefär 13 grader sydost om M68. M83 har en magnitud på 8 och är lätt att se med små teleskop och kikare. I ett 150 mm teleskop syns den som en suddig elliptisk ljusfläck med ett litet mycket ljust centrum.

Man har observerat totalt sex supernovor (SN 1923A, SN 1945B, SN 1950B, SN 1957D, SN 1968L och SN 1983N) i M83.

Stjärnutbrott

M83 är liksom M82 och M81 galaxer som undergår en fas av exceptionellt intensiv stjärnbildning, i fackkretsar kallad stjärnutbrott (starburst). Med hjälp av ett nytt revolutionerande astronomiskt instrument har en internationell forskargrupp med svenskt deltagande kartlagt gastillflödet som behövs för att mata det centrala stjärnutbrottet i M83. Instrumentet är en Fabry-Pérot-interferometer som har specialdesignats för att i huvudsak studera vätets s k Hα-strålning från interstellär gas i närbelägna galaxer. Det betyder att det täcker ett hyfsat synfält med en aldrig tidigare nådd rumslig upplösning (0,2-0,4 bågsekunder per pixel). Instrumentet som kallas GHaFaS (Galaxy H-alpha Fabry-Perot System, uttalat "gafas" betyder det glasögon på spanska), har nu (juli 2007) installerats och använts vid 4,2 m William Herschel-teleskopet på ön La Palma i Spanien. De första vetenskapliga resultaten med GHaFaS har visat instrumentets oöverträffade styrka[1].

Interstellär gas kunde kartläggas med en upplösning, som avslöjar gasens hastighetsfält i M83 med tecken på att gas flödar in längs galaxens spiralarmar från flera tusen ljusårs avstånd ner till de centrala regionerna. Det syntes också att en snabbt roterande ackretionsskiva med en massa på ungefär 550 miljoner solmassor och en skallängd på 200 ljusår har bildats i den centrala delen av galaxskivan. Det uppskattas att stjärnutbrottet producerar minst 10 miljoner solmassor av stjärnor per år[2].

Referenser

  1. Institutionen f astrofysik, SU
  2. Kambiz Fathi, Andreas A. Lundgren et al; Spiral inflow feeding the nuclear starburst in M83, observed in H-alpha emission with the GHAFAS Fabry-Perot interferometer, ApJ Letters (dec 2007)

Externa länkar

Personliga verktyg