Jóhanna Sigurðardóttir

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif
Jóhanna Sigurðardóttir
Jóhanna.png
Jóhanna Sigurðardóttir
Politiskt parti Enhetsfronten
Uppdrag i
politiken:
Socialminister (2007-2009)
Statsminister (2009-)
Yrke/Titel Politiker
Födelsedatum 4 oktober 1942
Födelseplats Reykjavik, Island
Webbplats Jóhannas blogg

Jóhanna Sigurðardóttir (uttalas [jouːhanːa 'sɪːɣʏrðartouʰtɪr]), född 4 oktober 1942 i Reykjavik, är en isländsk socialdemokratisk politiker och Islands statsminister sedan 1 februari 2009, efter det att Geir Haarde avgått. Jóhanna Sigurðardóttir är historisk som Islands första kvinnliga statsminister och världens första öppet homosexuella regeringschef.[1] Hon är alltingsledamot sedan 1978 och har tidigare varit socialminister från 1987 till 1994 och 2007–2009.

Tidigare har Jóhanna suttit i Alltinget för Alþýðuflokkurinn, Þjóðvaki och Enhetsfronten. Dessförinnan arbetade hon som kontorist och som flygvärdinna på bolaget Loftleiðir.

Biografi

Sigurðardóttir föddes i Reykjavík och studerade vid Islands handelshögskola (Verzlunarskóli Íslands), ett yrkesgymnasium som drivs av handelskammaren. Efter att hon tagit examen 1960 arbetade hon som flygvärdinna på bolaget Loftleiðir (en föregångare till Icelandair) och som kontorsarbetare. Hon var aktiv i fackföreningsrörelsen från tidigt i sitt yrkesliv, och var styrelseordförande för isländska kabinpersonalförbundet 1966 och 1969 för Svölurnar, Förbundet för tidigare flygvärdinnor 1975. Hon var också ledamot av styrelsen för Handelsarbetarnas förbund från 1976 till 1983.[2]


Hon valdes till alltinget 1978 för Alþýðuflokkurinn i Reykjaviks valkrets.[3] Hon nådde tidigt framgång i sin alltingskarriär och var vice talman i Alltinget 1979 och 1983–84. Hon valdes till vice-ordförande för Alþýðuflokkurinn 1984 och behöll posten till 1993. Hon var också socialminister i fyra olika regeringar från 1987 till 1994.[2] År 1994 kandiderade hon till posten som partiordförande och förlorade. Hon lämnade då Alþýðuflokkurinn och bildade det nya partiet Þjóðvaki. De två partierna återförenades 2000 och bildade det nuvarande Enhetsfronten (Samfylkingin). När hon förlorat valet till partiordförande 1994 uttalade hon "Minn tími mun koma!" ("Min tid ska komma!"), som har blivit ett bevingat uttryck på isländska.[4][5]

Från 1994 till 2003, var Sigurðardóttir aktiv medlem av oppositionen i Alltinget och satt i olika utskott. Efter alltingsvalet 2003, då hon kandiderade i den nya valkretsen Reykjavik södra (efter att den gamla valkretsen Reykjavik delats), valdes hon på nytt till vice talman i Alltinget. Efter valet 2007, då hon kandiderade i valkretsen Reykjavik norra, bildade Enhetsfronten en koalitionsregering med Självständighetspartiet och Jóhanna utsågs till socialminister.[3]

Jóhanna Sigurðardóttir var tidigare gift med Þorvaldur Steinar Jóhannesson och paret har två vuxna barn. År 2002 ingick Jóhanna registrerat partnerskap med Jónína Leósdóttir (född 1954).[2][4][5][6]

Den politiska krisen 2009

Den 26 januari 2009 lämnade Islands statsminister Geir Haarde in koalitionsregeringens avskedsansökan till presidenten Ólafur Ragnar Grímsson.[7][8] Regeringens avgång följde på sexton veckors protester mot hur regeringen hanterat finanskrisen, vilka hade intensifierats från 20 januari.

Efter samtal med ledarna för de fem partier som är företrädda i Alltinget bad presidenten Enhetsfronten och Vänsterpartiet - de gröna att bilda en ny regering och förbereda för nyval på våren.[9]

Jóhanna Sigurðardóttir föreslogs som statsminister för den nya regeringen, inte minst på grund av hennes popularitet bland allmänheten och hennes goda relationer med Vänsterpartiet - de gröna. Enligt en opinionsmätning av Gallup i december 2008 hade hon 73% stöd för sin verksamhet som minister, mer än någon annan regeringsledamot. Hon var också den enda ministern som fått ökat stöd under 2008.[10]

Den nya regeringen kommer att behöva stöd från Framsóknarflokkurinn i Alltinget. Förhandlingarna pågick fram till kvällen den 31 januari, och den nya regeringen tillsattes 1 februari. Vid nyvalet till Alltinget den 25 april satt hennes koalitionsregering kvar.

Referenser

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
  1. Från TT-AFP-Reuters (2009-02-01). ”Island presenterade sin nya regering”. Dagens nyheter. http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3561&a=879535. Läst 2009-02-02. 
  2. 2,0 2,1 2,2 ”Prime Minister of Iceland Jóhanna Sigurðardóttir”. Prime Minister's Office. http://eng.forsaetisraduneyti.is/minister/cv. Läst 2 februari 2009. 
  3. 3,0 3,1 ”Jóhanna Sigurðardóttir”. Alltingets sekretariat. http://www.althingi.is/cv_en.php4?ksfaerslunr=17. Läst 28 januari 2009. 
  4. 4,0 4,1 Peter Popham (29 januari 2009). ”World gets its first gay leader”. The Independent. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/world-gets-its-first-gay-leader-1519068.html. 
  5. 5,0 5,1 Valur Gunnarsson (30 januari 2009). ”Profile: Johanna Sigurdardottir”. The Guardian. http://www.guardian.co.uk/world/2009/jan/30/johanna-sigurdardottir-profile. 
  6. ”Alþingi - Æviágrip: Jóhanna Sigurðardóttir” (på isländska). 2009-02-02. http://www.althingi.is/altext/thingm/0410424869.html. Läst 2009-02-02. ”M. 1. (28. febr. 1970) Þorvaldur Steinar Jóhannesson (f. 3. mars 1944) bankastarfsmaður í Reykjavík. Þau skildu.” 
  7. Prime Minister Formally Tenders Government's Resignation, Prime Minister's Office, 26 januari 2009, http://eng.forsaetisraduneyti.is/news-and-articles/nr/3348 
  8. Iceland's coalition government resigns, Utrikesministeriet, 26 januari 2009, http://eng.utanrikisraduneyti.is/speeches-and-articles/nr/4746 
  9. New Icelandic government under negotiation, IceNews, 27 januari 2009, http://www.icenews.is/index.php/2009/01/27/new-icelandic-government-being-negotiated/ 
  10. Sigurdardóttir Ready to Become Iceland's PM, Iceland Review, 27 januari 2009, http://www.icelandreview.com/icelandreview/daily_news/?cat_id=16567&ew_0_a_id=319005 


Företrädare:
Geir Haarde
Islands statsminister
2009 -
Efterträdare:
'nuvarande'
Personliga verktyg