Danilo Kiš

Texten från svenska Wikipedia

Danilo Kiš (kyrilliska: Данило Киш, född 22 februari 1935 i Subotica, Jugoslavien (idag Serbien), död 15 oktober 1989 i Paris, Frankrike) var en jugoslavisk och serbisk författare av ungersk, judisk och serbisk härkomst som tillbringade största delen av sitt liv i Frankrike.

Kiš började studera litteratur vid Belgrads universitet efter andra världskriget i vilket han förlorat en stor del av sin släkt, hans far dog i Auschwitz. Samtidigt arbetade han som översättare från franska och ungerska till serbiska. Därefter var han dramaturg vid den avantgardiska teatern Atelje 212 i Belgrad. Senare arbetade han som lektor i Strasbourg, Bordeaux och Lille, innan han flyttade till Paris. I Paris dog han 1989 av cancer och begravdes i Belgrad.

Innehåll

Mansarda: satirična poema, 1962 (roman)
Psalam 44, 1962 (roman)
Bašta, pepeo (Trädgård, aska), 1965 (roman)
Rani jadi: za decu i osetljive (Tidiga sorger), 1970 (novellsamling)
Peščanik (Timglaset), 1972 (roman)
Po-etika, 1972 (essä)
Po-etika, knjiga druga, 1974 (intervjuer)
Grobnica za Borisa Davidoviča: sedam poglavlja jedne zajedničke povesti (En grav för Boris Davidovitj), 1976 (novellsamling)
Čas anatomije, 1978 (roman)
Noć i magla, 1983 (drama)
Homo poeticus, 1983 (essäer och intervjuer)
Enciklopedija mrtvih (De dödas encyklopedi), 1983 (novellsamling)
Gorki talog iskustva, 1990 (intervjuer)
Život, literatura, 1990 (intervjuer och essäer)
Pesme i prepevi, 1992 (poesi)
Lauta i ožiljci, 1994 (novellsamling)
Skladište, 1995 (texter)
Varia, 1995 (essäer, artiklar och noveller)
Pesme, Elektra, 1995 (poesi)

I Jugoslavien:

I Frankrike:

I Tyskland:

I Italien:

I USA: