Lista över järnvägarnas elsystem
Från Rilpedia
Version från den 19 april 2009 kl. 07.14 av BIL (Diskussion)
Texten från svenska Wikipedia
De mer använda systemen är i fetstil.
- Likström 180 V: Siemens spårvagn Berlin 1881-1891
- Likström 220 V: Flera tidiga industribanor, till exempel Boxholms bruk
- Likström 500-550 V: (enstaka spårvägar)
- Likström 600-750 V
- Strömförsörjning med kontaktledning: praktiskt taget alla spårvägar inkl snabbspårvägar
- Strömförsörjning med strömskena: Metro North Railroad Co(Hudson&Harlem LINE, USA), järnvägar i södra England, ett flertal lokala pendeltågsbanor I Tyskland (S-Bahn) (Stuttgart, Köln-Bonn, Frankfurt am Main, med fl.), Albtalbahn, Oberrheinische Eisenbahn, Rhein-Haardtbahn
- Praktiskt taget alla tunnelbanor med strömskena inkl Stockholm.
- Trefas Växelström 750 volt, 50 Hz: Gornergratbahn, Jungfraubahn (dubbel kontaktledning)
- Likström 800-1000 V
- Strömförsörjning med kontaktledning: Några mindre banor i Österrike och i Schweiz. Saltsjöbanan har 900 V, en tid 750 V, innan dess 1500 V, beroende på vilka vagntyper man kört.
- Strömförsörjning med strömskena: Pendeltågen (S-Bahn) i Berlin
- Likström 1200-1350 V
- Strömförsörjning med kontaktledning: till 1985 KBE, Kuba (FdeC), Spanien (Mallorca). Domodossola-Locarno (1350 V). Förr på Grubenbahn i kolgruvorna i Niederlausitz
- Strömförsörjning med strömskena: Pendeltågen (S-Bahn) i Hamburg
- Likström 1500 V: Detta är ett vanligt system för många järnvägar och finns i Nederländerna, Frankrike, Spanien, Danmark (endast lokal järnväg runt Köpenhamn), Indien, Irland, Japan, Schweiz (några smalspårsbanor), Spanien, USA (banor runt Chicago), Australien samt på Roslagsbanan. Även på Saltsjöbanan fram till 1976 (då ändrat till 750 V, ursprungligen 1350 V)
- Likström 2400 V: Arbetsbana för Lausitz brun-kol AG
- Likström 3000 V: Det normala eller traditionella systemet i Polen, Belgien, Italien (förutom Sardinien), Brasilien, Chile, Nordkorea, Ryssland, Slovenien, Slovakien, Spanien, Sydafrika, Tjeckien, Ukraina. Vanligare förr, konvertering till 25000 V 50 Hz har gjorts på många håll i Europa, och mer är planerat.
- Trefas Växelström 3600 V, 16 2/3 Hz: mellan 1912 och 1976 i norra Italien (dubbel kontaktledning)
- Likström 6000 V: Prov i Ryssland
- Enfas Växelström 6250 V, 50 Hz: Industrijärnväg för Rheinbraun AG
- Enfas Växelström 6300 V, 25 Hz: Mariazeller Bahn (smalspårsbana i Österrike)
- Enfas Växelström 11000 V, 16 2/3 Hz: Smalspårsbanor I Schweiz
- Enfas Växelström 11000 V, 60 Hz: Metro North Railroad CO i USA
- Enfas Växelström 12000 V, 25 Hz: Några banor runt New York i USA
- Enfas Växelström 12000 V, 60 Hz: New Jersey i USA
- Enfas Växelström 15000 V, 50 Hz: Provdrift mellan Zossen och Marienfelde 1901-1904 (trippel kontaktledning)
- Enfas Växelström 15000 V, 16 2/3 Hz: sedan 1912 är detta standardsystemet i Sverige, Tyskland, Österrike, Norge och Schweiz
- Enfas Växelström 20000 V, 50 Hz: Höllentalbahn mellan 1933 och 1960, Japan
- Enfas Växelström 20000 V, 60 Hz: Japan
- Enfas Växelström 25000 V, 50 Hz: Bulgarien, Danmark, Grekland, Finland, Kroatien, Ryssland, Serbien, Bosnien och Hercegovina, Storbritannien, Makedonien, Rumänien, Luxemburg, Frankrike, Tjeckien, Slovakien, Ungern, Turkiet, Portugal, Spanien, Sydkorea, Iran, Sydafrika, Kina, Indien, Australien
- Enfas Växelström 25000 V, 60 Hz: New Jersey i USA
- Enfas Växelström 31000 V, 50 Hz: Provkörning av TGV-tåg i extra hög hastighet i Frankrike.
- Enfas Växelström 50000 V, 50 Hz: Sishen - Saldanha i Sydafrika (22000 tons tåg med järnmalm).
- Enfas Växelström 50000 V, 60 Hz: Lake Powell, Arizona, USA (koltransport).
