Vittra
Från Rilpedia
- För det geologiska fenomenet, se vittring. För utbildningsföretaget, se Vittra utbildning.
Vittra är ett mytiskt folk inom den nordiska fäbodkulturens folktro. De räknas till de som inom folktron kallas "de osynliga". Vittra beskrivs som ett folk som lever som människorna, men på annan plats och under andra tider. De håller till på fäbodvallen under vinterhalvåret då människorna inte är där. Sägnerna om vittra påminner om de i Norge förekommande om huldrefolket och gutniska berättelser om di sma undar jordi.
Vittra sägs hålla egen boskap, som kallas vitterkor. Dessa kor ansågs som särskilt förtrollade. Det sägs att fäbodjäntor eller butöuser fått ta hand om och behålla någon av dessa kor genom att kasta en kniv eller sax över kon. Vitterkor har dock den egenheten att de alltid mjölkar stävan full, men aldrig mer än så.
Vittra ser ut, lever och klär sig som människor. De är dödliga. De bor under jorden, eller snarare i en parallell verklighet. Vittras vägar kallas för vitterstråk och på många platser i norra och mellersta Sverige finns det kartor över dessa. Illa går det för den som bygger sitt hus rakt på ett vitterstråk, då går vittra med sin boskap tvärs genom huset.
Vittra har inte något annat än namnet gemensamt med Astrid Lindgrens vildvittror.
Innehåll |
Namn
Ordet vittra är etymologiskt besläktat med vätte, som används söder om Dalarna. Det kommer ifrån ett fornnordiskt vættr, vilket helt enkelt betyder "(övernaturligt) väsen". Ordet vittra kan vara bestämd form pluralis, och då används singularformerna ett vitter, en vitterkvinna eller en vittergubbe. I andra sammanhang är vittra obestämd form singularis. Ordet böjs då enligt normala regler.
På jämtska benämns vittra vanligen jolbyggar "jordbyggare", stundom även smågubban, småruskan och småtussan.
Litteratur
- Bengt af Klintberg, Svenska folksägner (1972)
- Edgar Nilsson, Vittra (1979)
- Daga Nyberg, Vittran i fäbodland (1990)
