K-vitamin
Från Rilpedia
 |
Den här artikeln saknar källhänvisningar. Förbättra gärna artikeln genom att lägga till pålitliga källor (helst fotnoter). Material som inte kan verifieras kan ifrågasättas eller tas bort. (maj 2009) |
K-vitamin, eller vitamin K, är ett samlingsnamn för flera substanser med K-vitamineffekt, varav de viktigaste är fyllokinon (vitamin K1) och menakinoner (Vitamin K2 ). Vitamin K3 (Menadion) är beteckningen på kinon-enheten (2-metyl-1,4-naftokinon), en syntetisk förening som omvandlas till vitamin K2 (menakinon-4) i kroppen. Dessa har en central roll i regleringen av blodkoagulationen, vilket även namnet anger, det vill säga koagulationsvitamin.
Att ha brist på K-vitamin är inte vanligt. Vitaminet förekommer i nästan alla livsmedel och vitamin k2 bildas i tarmen vilket täcker en del av behovet. Det finns flera substanser av vitamin K, men de viktigaste är fyllokinon (K1), menakinon (K2) och menadion (K3). K3 omvandlas till K2 i kroppen. K1 bildas i växter och K2 bildas av bakterier i magtarm-kanalen. K-vitaminet är ett fettlösligt vitamin vilket är nödvändigt för att koaguleringsfaktorerna ska bildas i blodet. Studier har också visat att vitaminet är viktigt för benbildning, immunsystemet och blodkärlen.
Mat som innehåller mycket K-vitamin är: broccoli, bladkål, brysselkål och spenat.
K-vitamin används också som motgift mot vissa råttgift eftersom många råttgift är starkt blodförtunnande. Vitaminet ges också som förebyggande behandling till nyfödda barn för att förhindra blödningssjukdomen MHN.
Innehåll |
Historik
På 1920-talet fann dansken Henrik Dam att kycklingar utvecklade blödningstillstånd när kolesterol uteslöts ur deras kost. När kycklingarna åter fick kolesterol så forsatte tillståndet, vilket ledde fram till slutsatsen att det var något mer som hade försvunnit ur kosten. Detta kom att kallas koagulations-vitaminet, och fick senare namnet K-vitamin. 1943 fick han Nobelpriset i medicin för upptäckten av K-vitamin.
Beskrivning
Vitamin K griper in i blodkoagulationsmekanismen i ett flertal steg. Vitamin K reglerar bland annat halten av protrombin i plasma på så sätt att en låg tillförsel minskar protrombinhalten och således koagulationstendensen och vice versa. Nya rön tyder på att vitamin K även har betydelse för benbildningen och att adekvat vitamin K status har betydelse för upprätthållande av normal bentäthet. Vitamin K fungerar som en co-faktor för syntes av peptidbunden γ-karboxylglutaminsyra (Gla), som ingår i ett flertal proteiner, bland annat osteocalcin, som ingår i benväven, men även återfinns i små mängder i plasma. Vitamin K status påverkar graden av γ-karboxylering av glutaminsyra i osteocalcin och nya data antyder att detta mått tycks vara en mer känslig markör för vitamin K intag än exempelvis protrombinnivån. Plasmanivåerna av vitamin K uppges vara lägre hos äldre och hos personer med osteoporos, observationer som knyter vitamin K till benstatus.
Dagligt behov
Behovet av K-vitamin anges till cirka 1 µg per kg kroppsvikt, vilket fastställer det dagliga rekommenderade intaget till 65 µg/dag för kvinnor och 80 µg/dag för män. Nyare studier antyder dock denna nivå skulle kunna vara otillräckligt för att normalisera nivåerna av underkarboxylerat osteocalcin.
Brist på K-vitamin
Brist på K-vitamin beroende på otillräcklig tillförsel från kosten är ovanlig. Vitamin K1 förekommer i de flesta livsmedel och de menakinoner som bildas i tarmen antas kunna täcka en del av behovet, men betydelsen av menakinonerna för K-vitaminstatus är dock oklar. Hos nyfödda barn är tarmen steril under de första dagarna och förråden av K-vitamin är relativt små, varför risken för K-vitaminbrist är uppenbar. Man ger därför normalt en engångsdos K-vitamin strax efter födseln för att förhindra blödningstillstånd.
Motgift mot råttgift
Vid förtäring av råttgift ges vitamin K som motgift eftersom råttgifter verkar starkt blodförtunnande (antikoagulerande).
Vid behandling med det antikoagulerande läkemedlet Waran bör man vara försiktig med intaget av vitamin k med tanke på risken för att vitaminet motverkar läkemedlets effekt.
