Vic Suneson
Från Rilpedia
Vic Suneson, pseudonym för ingenjören Sune Lundquist född Sune Viktor Lundquist 11 november 1911 i Stockholm, död 5 september 1975 i Sundbyberg), var en svensk kriminalförfattare som skrev om polismännen O.P. Nilsson och Kjell Myhrman. Han var gift med skådespelaren Ragnvi Lindbladh
Suneson var samtida med Stieg Trenter, Maria Lang och H.-K. Rönblom, men hans böcker sålde aldrig lika stora upplagor och idag är han i stort sett, kanske lite oförtjänt, bortglömd. Suneson var först i Sverige med att låta ett team kriminalare återkomma i en serie böcker, långt innan Sjöwall/Wahlöö skrev om Martin Beck & Co.
Suneson var son till chefen för Svenska Pressbyrån, och läste på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm efter gymnasieutbildning på Norra Reals gymnasium. Suneson var civilingenjör innan han blev författare på heltid. Han skrev om kommissarie Kjell Myhrman som debuterade i I dimma dold (1951). I nästa bok dök överkonstapel O. P. Nilsson upp (fast just i den boken heter han av någon underlig anledning P. O. Nilsson). I slutet av boken …och häcken växte (1955) blir Nilsson så befordrad till kommissarie och därefter spelar han oftast huvudrollen. Myhrman försvann på FN-uppdrag och sågs inte igen förrän han överraskande gjorde comeback tretton år senare i Tjugoett (1968).
Också personerna i O. P. Nilssons omgivning kom och gick. Där fanns kriminalassistenten Jesper Falk, kriminalteknikern och faktasamlaren Aron Andersson och charmören och psykologen Tomas Gruck. Falk försvann också under tiotalet år för att inte ses förrän i Sunesons nästa sista bok Uddagänget, vilken anses som en av hans bästa. Andra bra år för Suneson anses vara 1956 och 1975, som också var hans sista.
Sunesons böcker, som oftast har den något våldsamme kommissarien O. P. Nilsson i huvudrollen, ligger nära både den typiska pusseldeckaren och polisrutinromanerna. Men Suneson experimenterade gärna och ofta. I Fäll inga tårar (1953) är temat brottspyskologi och i Ordet är mord inpireras han tydligt av Ellery Queens pusseldeckare.
Som kuriosa kan nämnas att Suneson själv förekom på foto på omslagen till flera av sina böcker, långt innan Liza Marklund och andra uppmärksammades för detta.
Vic Suneson skrev även två ungdomsdeckare om Klas.
Bibliografi (i urval)
- Detta är ditt krig - hemmafronten och dess problem (1943) (som Sune Lundquist)
- Mord kring Maud (1948) (debut) (kommissarie Svensson)
- Mördaren har matchboll (1949) (skrevs eg. före Mord kring Maud)
- Mord i själva verket (1950)
- I dimma dold (1951) (Kjell Myhrman) (har blivit filmatiserad)
- Vi tänker inte ge oss - ett försök att skildra övergången från fredstidens lugna vardag till den hårda verkligheten i ett krig (1951) (som Sune Lundquist)
- Är jag mördaren? (1953)
- Fäll inga tårar (1953)
- Döden kastar långa skuggor (1954)
- Och häcken växte… (1955)
- Så spelar döden (1956)
- Ordet är mord (1958)
- Vänta på annans död (1959) (noveller)
- Fredagen den 14:e (1960)
- Skärvor betyder lycka (1961)
- Förtroeliga band (1962)
- Fallet 44:an (1963)
- Sorgen bär svarta blommor 1964
- Sanningen om Marie-Claire (1965)
- Brottforsen (1966)
- Vem av de sju? (1967)
- 13 kvällar med Vic Suneson (1967) (noveller)
- Tjuogett (1968) (hans tjugoförsta bok)
- Mördaren inom mig (1969)
- Hör intet ont (1969) (noveller)
- Mord på menyn (1970)
- Mord är mitt mål (1971)
- Linje Langeland (1972)
- Skandal i Saluhallen (1972)
- Hon såg sig dö (1973)
- Mot midnatt med Vic Suneson (1974) (noveller)
- Uddagänget (1974)
- Klas och den mystiska peruken (1974) (ungdomsbok)
- O. P. Nilssons eget fall (1975)
- Klas och den gamla ruinen (1975) (ungdomsbok)
