Verums GoIF

Från Rilpedia

Hoppa till: navigering, sök
Wikipedia_letter_w.pngTexten från svenska WikipediaWikipedialogo_12pt.gif
rpsv.header.diskuteraikon2.gif

Verums Gymnastik- och Idrottsförening är en idrottsförening som blev upptagen i Sveriges Riksidrottsförbund den 11 november 1947. Vid föreningens första protokollförda möte den 25 januari 1948 valdes folkskolläraren Gustav Falkenborn som ordförande och i november samma år blev Sune Persson från Ekeröd vald till ordförande. Efter Sune var folkskolläraren Arvid Andersson ordförande åren 1950-1955. Han var den drivande kraften vid anläggandet av fotbollsplanen. Planen invigdes 1953 med match mot Emmaljunga under stor pompa och ståt. Efter Arvid Andersson och fram till jubileumsåret 1997 hade föreningen följande ordförande:

  • Carl-Oscar Persson (1956-1959)
  • Göte Tuvesson (1960-1967)
  • Erik Thörn (1968-1972)
  • Alf Paulsson (1973-1976)
  • Bertil Arvidsson (1977-1979)
  • Torsten Larsson (1979-1987)
  • Anders Tuvesson (1988-1992)
  • Tom Holmberg (1993)
  • Sture von Hausswolff-Juhlin (1993-1997)
  • Maryanne Jönsson (1998-)

Erik Thörn skriver i minnesskriften att det inte var alla som var positiva till att det skulle bli en idrottsförening i byn. Sådana sysselsättningar passade inte helt in i den gamla ”sockenmentaliteten” och det var en del som tyckte att man inte behövde springa efter en boll om kvällarna och söndagarna för att bli trött. Det fanns andra saker man kunde ägna sig åt som var nyttigare och mer meningsfulla. Thörn avslutar resonemanget med: Men Arvid gav inte upp. Han fortsatte att oförtrutet kämpa för sin sak.

Innehåll

Danskvällar och turnerande kabaréer

Idrottsföreningen ägnade sig huvudsakligen åt fotboll och bordtennis och redan tidigt blev föreningen sponsrad genom att Bröderna Jönssons Möbelfabrik skänkte ett bordtennisbord. Redan från första början bidrog föreningen till gemenskapen i bygden genom att man – dock med syftet att skaffa pengar till verksamheten – ordnade danskvällar i Bygdegården, som på den tiden i annonserna kallades JUF-stugan. Även revyer och kabaréer som innehöll visor med lokal anknytning repeterades in. Det förekom att man sedan ”turnerade” till olika platser i grannsocknarna, som t ex Farstorps bygdegård och Visseltofta skola, men även till platser i utkanten av socknen såsom Axels backe vid Jägersborg. Nöjesverksamhet av mera modernt snitt arrangerades i föreningens regi i början 1970-talet i samma byggnad, nämligen Bygdegården. Skillnaden jämfört med 1940-talet var att arrangemanget kallades Discotheque Domino. Föreningen hade vissreligen tillsatt en särskild diskotekskommitté med Alf Paulsson, Håkan Tuvesson, Kjell Andersson, Stig Larsson och Lars-Erik ”Röttan” Anderssson. Men drivande kraft i denna inkomstbringade verksamhet var den ”dynamiske” ynglingen Kjell Andersson.

F som i Fotboll och Fischer, men också Thuvesson

Att som åskådare eller domare vara med om fotbollsmatcher i Verum kunde vara en spännande upplevelse vilket följande två citat från minnesskriften ger vittnesbörd om: Fyra bröder och en svåger i samma fotbollslag i flera års tid – inte precis vanligt – men en realitet i VGoIF:s representationslag i slutet på 60- och början på 70-talet. En anlitad fotbollsdomare skriver: Att komma till Verum och döma fotboll var på den tiden (klubbens storhetstid på 70-talet i div V) något utöver det vanliga med många trevliga inslag och färgklickar. Verum hade på den tiden ett bra lag med hårda, men ändå ärliga, spelare och med ett hjärta som klappade varmt för sin lilla förening. Vid sidan om planen fanns en entusiastisk och påhejande publik, där Edvin Fischer, med sin käpp höll i dirigentpinnen.En annan trägen supporter som ofta sågs på matcherna och som spelare i ”gubbalaget” var trädgårdsmöbelfabrikören Thure Thuvesson. Han var far till de tre duktiga fotbollsspelarna Åke, Lasse och Ove och farfar till Stellan. I minnesskriften heter det: Thure Thuvesson var en trogen supporter till Verums GoIF och han sågs ofta på hemmamatcherna. … Thure och Edvin satt mestadels sida vid sida på träbänkarna och hade stundtals hetsiga, men intressanta debatter under matcherna. För det mesta var det domaren som fick utstå mest spott och spe men kritiken mot de egna spelarna sparades inte heller. Som fabrikör och egen företagare i byn var han känd av alla bybor och han tog sig ofta tid till att diskutera ”allt mellan himmel och jord” med vem det vara månde.

Bordtennis – även där Fischer

Bordtennisen i Verum har funnits med i programmet sedan föreningen bildades och i januari 1948 valdes ett bordtennisutskott. I oktober 1952 fick föreningen inträde i Svenska Bordtennisförbundet. På 1970-talet fick bordtennisen ett rejält uppsving genom elsjälarna Bengt Troedsson och Sven Larsson. I början av 1980-talet vann seniorlaget fina segrar och på 1990-talet spelade några löftesrika ungdomar som Johan Lind och Nilla Fischer för föreningen.

Gemenskap och idrottsfester på JUF

Verums GoIF har genom åren haft en stor betydelse gör gemenskap och sammanhållning och under många år turades man med Skytteföreningen om att ansvara för årliga festligheter vid utedansbanan intill Skansabacken i Brogården. Vidare arrangerade föreningen under många år en mycket uppskattad årlig idrottssupé i Bygdegården, en bygdevariant och tidig upplaga, av nutidens årliga fotbollsgalor. Vid idrottsfesterna hände ofta att ett gubbalag mötte ett damlag i en uppvisningsmatch. I en sådan match på 50-talet mixades socknens två idrottsföreningar Jägersborgs IF och Verums GoIF. Följande damer och herrar utkämpade en tapper ”fight” på planen: Magda Björnsson, Maj Johansson, Anna-Greta Thörn, Inga Nilsson, Gunilla Nilsson, Birgit Nilsson, Kerstin Forsberg, Ragnhild Fredriksson, Gunborg Ek, Sylvi Karlsson, Erik Persson, Edvin Fischer, Tomas Nilsson, Emil Palmqvist, Alfred Wihlborg, Olof ”Smith” Nilsson, Josef Linde, Walter Almqvist, Ture Tuvesson, Kristian Palmqvist och Verner Karlsson. Under rubriken ”Från Vittsjös horisont” skriver John Edfors 1997 i minnesskriften: Många talar så vackert om en levande landsbygd och det vill vi väl alla ha. Därvidlag fyller inte minst idrottsföreningarna ute i byarna en stor uppgift. Och då spelar det ingen roll om man spelar i den ena eller den andra divisionen. Det viktiga är att ortens ungdom bereds tillfälle till trivsam fritidssysselsättning under ordnade former. Verums GoIF har alltså under 50 år arbetat för ungdomens bästa och det faktum att föreningen idag är lite mer anonym än under storhetstiden, betyder inte att klubbens betydelse skulle vara mindre. Visst inte.

Personliga verktyg